NEJ-skola dag 1./ Del 5

NEJ-skola 
Dag 1.

Idag är jag arg! 

Fastän min helg varit helt
underbar och avslappnande 

så är det precis som om mitt huvud 
börjat vakna och komma ikapp. 

Jag har börjat fundera 
på mitt tidigare agerande och 
olika händelser spelas upp i mitt huvud.

Mjäkig, mesig och dumsnäll 
är ord som kan beskriva dessa.

Fast först vill jag berätta om helgen:

Jag sitter bekvämt tillbakalutad i bilen, 

min käre kommer att ha rattat 
cirka hundra mil innan vi kommer hem igen. 

Han klagar inte en enda gång 
fast jag sitter bredvid 
och snarkar med öppen mun.

Han har hyrt stuga och hotellrum, 
bokat tågresa och planerat rutt. 

Planerat luncher och fika. 

Jag, jag har inte gjort något annat 
än oroat mig för hur det ska gå.

 ”Det kommer att gå så bra älskling!” sa han. 
”Jag har fixat allt!”

Jag log och suckade inombords 

över våndan att packa min egen väska. 

Vad f skulle jag ta med? 

När jag slitit ut halva min garderob på sängen 

satte jag mig mitt i allt och valde och svalde. 

Hur kan man bli så velig?

Vanliga jag väljer och 
bestämmer mig ganska snabbt.

”Vi ska bara vara borta två nätter?” 

sa min sambo när han såg mina tre väskor. 

”Det gick fortast så” svarade jag.

I alla fall så kom vi fram till lugnet själv, 
en liten stuga vid en sjö. 

En djup suck av välbehag, en slummer 

och en promenad senare 
så var det dags att åka tåg, Inlandsbanan. 
Ok, du klarar det här Åsa, tänkte jag. 

Perrongen var full med folk som letade lediga
sittplatser i någon av vagnarna.

När någon ropade att det var överbokat 
blev jag inte besviken, 
utan suckade av lättnad. 

Men vi FICK plats, suck igen!

Vid ett fönster, i varsin stol mittemot varandra 
på ena sidan mittgången. 

Det var folk från alla kontinenter tror jag 

och konstigt nog fann jag mig själv 
sitta och njuta av anonymiteten 
och resan efter ett tag. 

Jag njöt av tågresan

Tåget visslade och tuffade, 
det var ett gammalt ånglok
med tillhörande gamla vagnar

som tas i bruk endast 
ett fåtal gånger varje sommar.

Tåget stannade vid en underbar badstrand 

där vi fick kliva av, 
grilla korv och bada. 

Allt gick i lugn takt, 
alla var trevliga och ingen stressade på. 

Jag kände ingen och behövde inte anstränga mig. 

Rekommenderar er alla en resa på det tåget, 
det går från Arvidsjaur.

Hela resan bara VAR jag.

Pluspoäng till min sambo!

En dryg vecka har gått sedan jag blev varse, 

varse om att jag inte lyssnat på mig själv 
och stått upp för mig själv.

 Jag har satt andras välmående framför mitt eget. 

Hur kan man bli så dum 
att man låter det gå så långt? 

Hur kan man sitta dag efter dag 
och fundera ut finurliga texter 

för att påminna andra 
om att de ska tänka på sig själva

Att inte låta någon trampa på sig 
och gärna vara lite egoistisk för att må bra

Och inte fatta att jag måste börja med mig själv?

Ja – inte vet jag?!

Nu har det som sagt 
börjat komma lite reflektioner 

över hur jag handlat 
tidigare i olika situationer 

och jag har börjat öva lite smått 
på att stå upp för mig själv. 

Det är lite synd om min sambo nu 
för det är på honom jag övar. 

Fast  när jag säger NEJ till något 
säger han bara ok och 

verkar inte märka att jag verkligen 
anstränger mig för att tänka ut 
vad JAG vill. 

Märkligt att det var så lätt?

(Det är nog inte så synd om honom)

Kram för idag!

Hoppas att ni alla mår bra och säger NEJ när något inte passar

Nu ska jag blåsa liv i tanten igen!

Aktare så du inte spricker som en såpbubbla om du inte lär dig säga nej...