Dagens digglåt!

Dagens digglåt!

'2Rääääjjjiiiiin"

Jag drar armen fram och tillbaka i takt till ”Seals” ”I can´t stand the rain” , vickar lite på höfterna och gungar med axlarna. Jag håller på att slipa bordsskivan. Ekbordet kändes torrt och tråkigt när jag plockade bort den svarta duken som legat på sedan första advent, men nu ska det bli fint! Dammet yr runt i mitt kök. Att vänta till våren och hålla till ute finns liksom inte på kartan. När idén och lusten kommer måste jag göra det på en gång.  

Jag har ju städgrejer.

Slipa, olja, putsa, olja...

Gillar den här låten. Blundar då och då och sjunger med i refrängen. ”Aaajjjj känt ständ dä rääääjiiiin….” 
x se länk längst ner!

Å gud vad jag skulle vilja vara med i en kör. Lära mig sjunga på riktigt liksom. Får se om jag törs någon gång i framtiden…. Och dansa! Jag tar några ”vick” ut på golvet, sveper med slippappret i luften, nyser. Tänk att få bli en dansare! Jag har ingen aning om vars jag skulle dansa men det skulle vara kul att vara med i en grupp. Få stå på en scen bara. Jag skulle bli sååå bra! Drömmer mig bort ett par minuter och inser att jag nog kom på idén lite för sent. Hm… rynkar på näsan och tänker att om chansen ändå kommer så griper den här damen den.

Jag har ledigdag idag. Soffan också, jag har fått energi att göra saker nu så den får stå där ifred och oliggen idag. Julgrejerna är väck och dagarna har blivit lite längre. Och om nio veckor är det sommartid igen! Ler inombords och tänker på sol, varm sand och bara fötter. Jo jag vet att det bara är slutet av mars då men, ja, ni förstår nog hur jag menar ändå. Längtar värme. 
Men först vår förstås, och tulpaner! :)

När bordet är färdigslipat ska det oljas. Jag fortsätter mitt självpåtagna uppdrag. Tankarna är med mig som vanligt.

Jag var ut på lokal i lördags. Påbyltad tog jag mig ner på stan i den kalla januarikvällen för att träffa några vänner på puben. Bordet blev snabbt fyllt, både av gamla och nya vänner. Jag pratade och skrattade mig genom kvällen. Träffade gamla klasskamrater jag inte sett sedan mellanstadiet, gamla grannar som skilt sig och gift om sig samt en man som jobbat med min far och bror när jag bara var en tvärhand hög, sa han. Eftersom de båda gått bort var det både tårar och skratt som kom när han berättade.

Jag såg människor som flirtade, jag såg människor som pratade, som skålade och som sjöng, puben var full av liv. Barpersonal som stressade runt och plockade glas och servade, alltmedan de hade ett leende på läpparna. Så fantastiska människor!

När de stängde gick vi vidare till nästa ställe, jag träffade ännu mer vänner och bestämde möten med dem i framtiden. Jag pratade med min dotters skolkompisars föräldrar, vi pratade och mindes vad våra barn gjorde och vad de gör idag. Hur livet rullar på och jag kände att jag fått mitt nostalgibehov uppfyllt mer än väl. Bara att få träffa människor jag ”glömt” gjorde mig lycklig.

Lycklig? Ja faktiskt. Att få minnas med dem och slippa tänka på alla måsten en kväll, bara få slappna av, skratta och känna värmen från alla andra runtomkring var välgörande.

Till sist raglade jag hem. Både av ett glas vin för mycket och av trötthet. Mest trötthet. Köpte mig en bamsestor kebabtallrik, (fattar inte hur man kan bli så vansinnigt hungrig mitt i natten?) glufsade i mig den och lade mig med kläderna på. Snacka om vilken förtappad själ jag blivit! Tror jag att jag är fjorton fortfarande? Sedan flinade jag, somnade och vaknade ursvettig åtta timmar senare. Trots det hade jag ett leende på läpparna, glad över föregående kvälls nostalgikick.

Jag duschade, klädde på mig och återtog den mogna förnuftiga kvinnans skepnad och startade dagen med en solig promenad.

Jag är nog ganska normal ändå. 48 för det mesta, men 14 någon kväll om året skadar inte. 

Kram för idag!

Dagens digglåt!

Vi borde alla gå en mil i varandras skor...

Vi borde alla gå en mil i varandras skor…

På min väg hem från jobbet inser jag att jag inte är sist i stan

 med att städa ut julen. Många har stjärnor och ljusslingor kvar. 

Jag glor in i vartenda fönster i gatunivå (tur det är mörkt ute) 

och upptäcker till och med en och annan gran med kulor och 

ljus i stå grön och grann fortfarande. 

Jag vänder min blick upp mot höghusen 

där det lyser lite extra i mer än vartannat fönster. 

Jag har så få julsaker därhemma så det kommer att ta mig 

max en kvart att bli julfri. 

Tjolahopp!

Såå skönt att bo i en tvåa.

Men den kvarten får bli en annan gång, 

för ikväll ska jag slänga mig i soffan och bara slappa. 

Jag har blivit riktigt, riktigt bra på det. 

I min mörkt vinröda tvåsoffa är det så himla mysigt att 

krypa ihop under den grå fluffiga fleecefilten, 

zappa lite på TVn och kanske somna. 

Ingen som tjatar på att jag måste gå och lägga mig ”på riktigt”. 

Sängen står max en halvmeter ifrån så om jag vill så ålar jag över lite senare. Väldigt behändigt. 
Jag ler där jag går när jag ser bilder på mitt ålande. 

Som en knubbig säl, typ.

Jag ska just till att kila in på min gårdsplan när jag kommer på 

att jag inte har några middagsplaner. 

Behöver inte fundera länge eftersom en lockande doft når min nos; 

Middagen idag får bli en korv från macken!

Inte så bra val, jag vet, men bättre än ingenting i alla fall. 

Jag ändrar min rutt och sneddar över gatan ner till min mackgranne. 

Tänk så skönt att få bestämma helt själv hur jag vill göra. 

Vad jag vill äta, vad jag vill göra och när.

Ingen som bestämmer att nu ska vi göra det och det och det. 
Jag får ta precis hur många sovmorgnar jag vill och se hur många skitprogram som helst! 

Det får mig att ta ett djupt andetag av välbehag.

Jag behöver inte skynda för att hinna. Jag gör det som faller mig in. 

När jag själv känner för det.

En timme senare ligger jag mätt och belåten i soffan. 

TVn är tyst, jag lyssnar på hur vinden dundrar därute, det låter som om fönstren ska tryckas ur sina ramar och träkåken jag bor i knakar kraftigt. Först tycker jag att det låter lite kusligt men sedan kommer jag på att det känns som om den blåser bort det gamla, och byter ut det med nytt. 

Liv, hopp och tro.

Jag sitter tryggt inne i värmen. Med bara mig själv som sällskap.

Och bara njuter.

--------------

Vi har alla gått igenom glädje och sorg, 

men vi berättar inte alltid vad vi varit med om.

Tanken på att vi borde prova varandras skor och gå en mil är en bra tanke, eftersom vi kanske då skulle vara mer rädda om varandra och förstå varför vi handlar som vi gör. Inte lyssna på skvaller utan ha förståelse att det faktiskt finns en anledning till varför saker blev som de blev.

Kram för idag!

Allas vårt värde

Allas vårt värde

Haha, jo det är jag!
Som en rund snögubbe
Fast svart



Det är svart ute

Klockan är bara 6 på morgonen

Trafiken på bakgatan är lugn

En man med hund går på andra sidan 

På min sida är jag nästan först idag

Jag vet det för det snöar

Mina fotspår är bland de första

Jag pulsar i decimeterhög snö

Under den lätta snön lurar blank is 

Men jag kliver rätt

Har inte trillat ännu

Snart framme på jobbet

Det är lite svårt att gå i takt idag

Jag brukar göra det för att få lite puls

Annars lufsar jag för sakta

Idag trippar jag

I öronen har jag Alicia Keys

"A womens Worth"

Min favorit just nu

Jag har snart lyssnat sönder den

Men den är bra och får mig att börja fundera

Det är vackert, vårt museum
Fast ser lite läskigt ut i mörkret, tycker jag

Jag funderar över våra värden

Hur vi värdesätter varandra

Och oss själva?

Visar vi vår uppskattning

Tillräckligt?

Det är så lätt att ta någon förgiven...

En dag är vi borta

Talar vi om hur mycket den och den

Och den

Betyder?

På riktigt

Så den förstår?

När det är för sent

Är det för sent...

Jag hoppas att jag gör det

Att du känner att jag uppskattar dig

Om du är min vän

Och så var det, det här med att värdesätta sig själv..



Ett löfte för det nya året är att jag ska bli bättre på det

Lite mer ego liksom

Fast bara lite

Säg till mig om jag blivit fööör bra på det

Min dotter är en av de jag uppskattar allra, allra mest
Tillsammans med mina söner såklart

Kram för idag!