Den perfekta sommardagen

En perfekt sommardag!

Jag slår upp mina ögon, rullgardinen är fortfarande neddragen men jag anar smart att morgonen är solig, ett ljusgult streck löper nämligen parallellt med den svarta rullgardinens kant.

Bredvid mig snusar mannen i mitt liv, jag ler och stryker hans rygg, han gruffar nöjt i sömnen och vänder sig om. Vi vilar tätt, tätt en liten stund till.

I hallen hörs katten vässa sina klor på nätdörren...
Ve och fasa! Jag springer snabbt upp. Inte för att jag är rädd att hon kissar inne, utan för att rädda dörrens funktion, och för att inte påtvinga min katt att göra ljud som hon verkar ha valt bort att lära sig. Ty hon jamar ytterst sällan och väldigt lågt.  Hon trippar coolt ut i värmen när jag öppnar.

Hela det ljusa köket är idag ännu ljusare, det badar i solljuset. Mitt leende blir ännu bredare och jag känner att den här dagen får vi inte försumma, markisen får förbli upprullad ett par timmar till. Jag förstår nu bättre min egen pappa som varje sommarlovsmorgon, till vår fasa, skulle ha upp mig och min syster i ottan.

Huset är fullt av ungdomar som fortfarande sover tungt, vi låter dem sova och äter vår frukost, klär oss och kollar på vår väg ut på promenad de svarta digitala siffrorna på väggen som visar 25 grader och 08.35 Kan en dag starta på ett bättre sätt?

Mina steg känns lätta och mina axlar njuter av värmen, jag vet att de kommer att få färg idag och känner mig nöjd. Jag studsar lite när jag går, okej, delar av mig gungar, men det är inget som bekymrar mig idag.

Bredvid asfalten, i vägrenen vill jag gå, det påminner mig om grusvägar jag traskat på och jag tänker på min mamma och min barndoms somrar. Mammas förmanade att man skulle gå innanför de vita strecken och passa sig för bilarna. Här finns inga vita streck men jag passar mig och njuter av gruset under skorna.

I diket blommar de vackra kortlivade sommarblommorna.

Vi håller varandra i handen, tittar på varandra och ler. Vi berättar minnen, delar upplevelser och förtroenden, det känns som en sådan där dag som man kommer att minnas länge. Vi har gått här många gånger men denna dag känns speciell.

En lätt bris gör att gräset på ängarna vi passerar böjer sig, nya kottar tittar brunröda fram mellan grankvistarna i skogen, jag blundar och njuter av doften av varm kåda.

Vi pratar högt när vi passerar stället där vi såg björnspåren i vintras, tänk om.. Nej en sådan här varm dag ligger nog nalle och trycker i skuggan någonstans långt inne i skogen hoppas jag. Fast jag vänder mig ideligen om för säkerhets skull.

Mina tunna promenadkläder smetar fast sig på min kropp, men just nu gör det inget, jag skönjer huset och kan redan föreställa mig duschens svalkande strålar.

Därhemma snusas det för fullt, jag ställer fram frukost och ropar att man blir utan om man inte kliver upp på en gång.

Jo, kolla noga, det är någon som står där och hänger tvätt!

Trötta barn och ungdomar kravlar sig motvilligt upp men blir glada när de upptäcker den vackra dagen. Vi solar, gräver efter mask, äter glass och hänger tvätt efter tvätt som torkar på en kvart.

Jag kör bilen till affären, trycker ner rutorna och låter vinddraget blåsa ur värmen ur bilen som stått stilla i värmen sedan igår. Mitt hår kittlar mig i nacken och mina ögon blir tåriga, antingen av vinden eller så av mina lyckokänslor, jag vet inte riktigt. Sen får jag en fluga i munnen och trycker spottade upp rutorna. 

Lite senare väntar ett dopp hos vänner, det är årets första. På ytan flyter björkpollen, det vanligtvis himmelsfärgade vattnet är alltså ljust gult idag, men det gör liksom ingenting. När kroppen blir sugen på ett bad finns det inget som kan stoppa. Jag kliver i och går försiktigt ut med trevande fötter, vattnet kyler men min rygg är fuktig och varm och skriker om att få bli blöt av sjövattnet. När vattnet når min midja böjer jag mig sakta framåt, tänker 1, 2, 3, sträcker fram mina armar och lägger mig raklång och hoppas att jag flyter i år med. Det är iskallt och det ilar till i hela mig och jag flämtar till, men jag fixar det, jag njuter av att bli av med min svettiga rygg. Jag tar några snabba simtag till innan jag vadar in och känner mig stolt över att jag vågade.

Den lilla sandstranden gör mina fötter grusiga, men gräset vi passerar på väg upp till stugan gör dem rena igen. Vi blir serverade öl och macka och eftermiddagssolen bränner innan vi ska åka hem.

Hemma ligger kisse och sträcker ut sig under bordet på altanen, hennes mage har växt till det dubbla på bara några dagar, frågan är bara när de små tänker komma?  Hon är inte lika smidig längre, håller sig mer i närheten av oss nu. Jobbar vi, ligger hon bredvid. Sover vi, ligger hon tätt intill. Det är som om hon vill visa att hon behöver oss nu, denna vackra katt.

En liten stund i solstolen hinner jag med innan vi börjar förbereda för grillmiddagen. Vem av oss som sköter grillningen behöver jag inte skriva, vi är väldigt traditionella där. Den som är bäst på det helt enkelt, och det är inte jag. Idag behöver jag bara duka och njuta, jag funderar på om man kan ha det bättre?

Oxfilén smakar underbart tillsammans med bearnaisesåsen, ugnspotatisen, fetaostsalladen och det röda vinet. Solen ligger fortfarande på vår altan och speglar av sig i vinglasen.

Den sena och varma kvällen inbjuder till kvällspromenad, vi vandrar sakta ner mot stranden, vattnet är mörkt nu men solens strålar färgar ytan orange, jag insuper dofterna, vyerna och känslan av den helt ofattbart perfekta sommardagen.