Vi är bara människor...

Vi är bara människor

Jag befinner mig i en mysig källarlokal tillsammans med mina vänner och ungefär 150 personer till, den är utformad som en mysig pub med baren i fil, loft, X antal bord och stolar och en scen. 

Lokalen och inredningen är mysig. Vi är här för att lyssna på blues, fyra lokala Ö-viksband ska under kvällen underhålla oss. Det är trångt och varmt, vissa av oss har varit smarta och bokat bord för att käka sin middag här innan, de sitter väl unnade vid sina bord. Vi andra, typ vi och femtio till, som alltså har käkat hemma, gör allt för att inte stå i vägen för småirriterade sittande. Nåväl, vi hittar till slut en vägg på loftet att häcka vid.

Det är bra musik, banden byter av varandra. Svettiga av de starka strålkastarna står de bländade och blinda och spelar och sjunger proffsigt, helt säkert känner de att vi diggar det de gör. 

Tänk att vi har såna proffs i lilla Ö-vik!!

 Folk dansar. Farbror Bertil sitter och trummar försiktigt med tummen på bordet. Två överförfriskade ynglingar bredvid oss diggar med huvudena i någon ojämn takt. Dans- Micke rockar loss helt solo på dansgolvet emellanåt. Det är en fröjd att se honom helt hänförd av musiken genomföra sina ibland akrobatiska rörelser. Jag tror att fler skulle vilja våga. Om farbror Bertil vore tuffare skulle han nog ha dansat på bordet. Vi, vi dansar på loftet där vi inte syns så väl. Vi är inte där för att visa upp oss, vi dansar för att vi älskar det. Jag låter mitt huvud falla bakåt när jag dansar med min kavaljer, studerar det svarta taket och låter bluesgunget sprida sig i min kropp, det är en underbar känsla som gör mig lycklig.

Kvällen blir lyckad förutom en sak… Vi måste komma ihåg och påminna oss att vi alla bara är människor, livet är för kort för att försöka förpesta det för andra. När människor går vidare är det för att de vill utvecklas och har en önskan om att hitta ett nytt sätt att förgylla sitt återstående liv. Om ditt eget liv är för tråkigt, gör något åt det istället. 
Avundsjuka bör jobbas med.

Så! Det är jobbigt att vara arg, så nu är jag klar.

Jul… då ska alla vara glada! Vi ska vara snälla, om inte - äta mera pepparkakor. Vi ska träffa släkten, kära vänner och även de vi kanske inte alls har lust att träffa, byta julklappar som vi stressat runt och köpt för ibland dyra pengar och vi ska äta mycket mat. 

Pyttsan, vilken ångest detta skapar.

 Jag ska nu avslöja att julafton inte är något annan än en vanlig kväll. 

Just i år en simpel måndagskväll.  Jag vet att du vet det, men jag vet att 

både jag och många fler inte mår så bra med alla dessa förväntningar.

 I mitt eget fall innebär julafton inget alls i år. Mina barn får jag träffa på juldagen. Jag/ vi överlever. Mina barn jobbar på julafton och min yngste ska vara med sin far. Jag har köpt dem varsin klapp och hoppas jag får många kramar tillbaka. Jag vill att mina barn ska må bra i kropp och själ, det är det viktigaste för mig och säkert för dig. Jag vill rå om dem en liten stund, att det råkar vara i julveckan spelar ingen roll, bara ännu ett tillfälle att träffas.

Annars skulle min önskejul se ut som mitt 50-årskalas gjorde förra veckan. En massa nära och kära, levande musik och skratt. Jag skulle inte nödvändigtvis behöva stå i centrum men det vore rätt kul. (!) Det är kanske som tomte jag ska söka? Nä, skämt åsido, en jul med vänskap, lugn och ro vore skönt. Jag ser på minnesuppdateringen som Facebook gör, att jag varje år skrivit om min ångest. Jag hatar nog bara alla ”måsten”. 

Så –
 Gör som du vill och ha den jul du mår bra av!

Kram för idag!

(Min dator har fallit i golvet och vägrar samarbeta när jag ska lägga in bilderna på rätt ställe så de kommer här istället)