KISS, nä inte kiss utan "KISS The end of the tour"

En helg i storstan

Fredag direkt efter jobbet slänger vi in packning och hund i bilen som vi ska tillbringa de närmaste 6 timmarna i. Det känns jobbigt men milen flyter på och den ljusa norrlandsnatten byts ut mot mörker när vi närmar oss huvudstaden. 

När vi kommer fram så leder den uppdaterade gpsn emellanåt in oss på avstängda vägbyggen samt talar om att vi nått målet när vi är på helt fel adress. Nåväl, vi hittar rätt, letar parkeringsplats en halvtimme och får till slut sova. 

Dag 2, efter promenad, god middag, vin och drinkar, är vi på väg till helgens ändamål.

Ubern tar oss till tele2 arena förväntansfulla och lite, lite glada i hatten. Efter obligatoriskt tisha-köp och chill i foajén hittar vi våra platser och inser att scenen flyttats fram ett par meter (?)  vilket innebär att vi sitter jämte scenens vänstra flank, och inte var vad vi bokade - Det största KISS-fanset av alla är min sambo som blir mycket onöjd. Vi spanar runt och precis innan de ska börja slinker vi ner på ett par betydligt bättre positionerade platser och kan njuta av farbröderna. Ja, för det är det de har blivit, 70-plussarna. 

Showen innehåller precis lika mycket värmande pyroteknik som förväntat. Lika mycket blixt och dunder som jag förstått och Demon, Starchild, Spaceman och Catman, eller Gene, Paul, Tommy och Eric låter, om än med lite åldrade skrapröster, nästan lika bra som de gör på mina Spotify- listor. Men min sambo som upplevt deras musik och konserter sen han var nio säger att av deras tidigare rockiga framträdande nu återstår stelt gung. "De skulle slutat när de var på topp" hörde jag sägas i trängseln när vi var på väg ut. Jag är ändå glad att jag fick uppleva dem, farbröderna, på deras last tour. 

"I was made for loving you" fick mig att vilja ställa mig upp och rocka men vart jag än tittade så satt folk stilla på sina platser men klappade villigt händerna när Paul befallde det. Inte ens ståplatserna nere på golvet syntes gunga. Jag hade föreställt mig en stökig konsert men fick nu uppleva en fantastisk och storslagen show med blixt, eld och dunder med mycket städad publik. 

"I love stockholm" och "We have been here fifthteen times" upprepades nog femton gånger med Pauls raspiga röst, inspelat eller senilt? Ja, jag vet inte.. Ja, de kanske skulle slutat tidigare. 

Genes blod och eldtrick kändes patetiskt men är tydligen något som de riktiga fansen sitter och väntar på och något jag inte förstår mig på. Jag erkänner, jag kan bara de kändaste 80-talshitsen och rev aldrig ur idolbilderna på KISS när jag var ung. Jag backar och böjer mig ödmjukt för alla fans och är glad för att min käre sambo fick se dem en sista gång och att tisha-samlingen nu är komplett. 

Vem vet, samlingen kanske ger en god pension åt våra barnbarn en dag 😎

Midsommar nästa helg - Ha en trevlig!

Mellan Hägg och Syrén

 

Mellan Hägg och Syrén

Jag sitter och skriver vid vår hemmagjorda köksö medan jag spanar ut ovanför Basilikan i köksfönstret som borde fått större kruka för längesedan. Ute strilar det välbehövliga regnet medan solen lyser vackert från väster. I trädgården gapar alla blommor glupskt och trallar glatt. De stackarna har haft det kämpigt, den feta jorden jag mullade ner tidigare i vår såg nästan ut som sand och jag hade slut på vatten i tunnorna. Men nu låter trädgården lika nöjd som jag efter en gräddbulle.

Att behöva gå på jobbet dessa dagar är lite både och. Allt som bör grävas, gallras och rensas ropar efter mig och min bil ”Åk inte” på morgonen, men belönar mig med mer grönska och fler knoppar när jag kommer hem. De sköter sig liksom själv litegrann. Lök, Mangold, Squash, Malva, Vallmo och persilja har precis visat pyttesmå gröna ögon i trädgårdslandet i, inte så himla raka rader, men ändå. Jag har skrivit det förut men upprepar mig gärna, växtkraft betyder lycka.

Vidare har jag insupit skog på dagens hundpromenad och påmint mig om att det är den 12 juni idag. Varje dag påminner jag mig själv om vilket datum det är och vad jag har gjort just den här dagen, bara för att jag inte återigen ska säga – ”Men vart tog juni vägen?” som ett fån som legat och sovit en månad.

Det har varit student i vanlig ordning med lyckliga ungdomar på flak genom stadens gator. Jag hade ett kort ärende precis mitt i kaoset med polisers dirigering och tjutande visslor och hög musik. Min irritation över att ärendet tog en halvtimme istället för fem minuter försvann och ersattes av tårar som hotade dölja min förarblick. F-n va fint!! – De stojande vackra ungdomarna på flaket har just påbörjat sitt vuxenliv. Vad kommer det bli av dem? Vem blir president och vem blir uteliggare? Nä, men ni förstår. Jag greps av stunden och lipade en skvätt medan jag vinkade allt jag kunde. ”Kvinna i övre medelåldern krockade med trottoaren” Ja, det var jag. Kunde ha varit.

Tänk att allt är så perfekt tajmat i livet. Ända från den dagen då vi föddes har allt varit planerat känns det som. Att ”Allt har sin tid” blir så självklart när man tänker tillbaka på stunder i livet. Allt passar perfekt in och dåliga perioder har alltid följts av bättre, en självklarhet för ingen orkar ju gå omkring och vara dyster varje dag. Eller glad för den delen. ”Allt löser sig” är det enda man kan vara säker på. Inte alltid som man vill, men det löser sig. Kram till dig om du är inne i en sämre period just nu. - Det löser sig snart.

Häggen har blommat och Syrenerna är på gång. Jordgubbsblommorna lovar gubbar och tomatplantorna har fått gula blommor, vi har fått ett vindskyddande plank och bron är nästan oljad klar (hundarna förstår inte att de ska lufsa på vartannat steg hur jag än förklarar) Nu kan sommaren explodera!

”Sjung om trädgårdens lyckliga dar” ty ”Sommaren är kort” Njut av ”Sol, vind och vatten” för snart ”Står granen så grön å grann i stugan” Puh!

Kram för idag!

Juni och trädgårdsglädje

Juni och trädgårdsglädje

Idag är det den 1 juni, det betyder sommar. Trots regn och blåst så har mina små blomplantor fått flytta ut, SMHI lovar nätter runt tio grader framöver så de kommer att överleva. Det är bara lite synd om dem, bladen fladdrade på sina sköra stänglar och glodde förnärmat på mig när jag grävde ner dem.

Att så solrosor tillsammans gör jag inte om...

Iklädd knallgula gummistövlar och regnjacka har jag spatserat fram och tillbaka, grävt, sått och krattat land hela dagen. Jag har planterat en miljon solrosor ungefär, är man så dum så man sår många frön tillsammans så… Och satt 30 oidentifierade växter på vänt i en pallkrage. Tänker att jag snart ser vad de föreställer. Jag har ansat tomatplantor som nu trängs i växthuset. Tio olika sorter har fått varsin hink med gödsel i och namn på, på plantorna alltså. Det ska bli så spännande att se och smaka de olikfärgade tomaterna som jag följt sedan frö. Jag har fått dem av en mycket tomatälskande vän som har långt fler sorter än så.

Popcorngräs

Gargamel tomat

Popcorngräset hotar spränga sina krukor så jag anar att de behöver lite mer space snart, har skrivit upp det på komihåglistan. Jag måste bara invänta en regnfri dag så jag kan spraymåla plåthinkarna de ska stå i. Kornvallmon jag sådde ute i en pallkrage för två veckor sen kom upp i miljontals och stockrosorna är så många att de inte kommer få plats på avsedd plats allihop. De ligger under ett fiberdukstäcke nu. Jag hörde hur de grät av frossa så jag förbarmade mig.

Krasse

 Krassen blev också direktsådd ute i stora murarhinkar, de har just börjat få sina flikiga blad och verkar tvärtom glada över microdropparna som den här regniga dagen har erbjudit. Skulle du behöva Kornvallmo eller Stockrosor kommer jag alltså att ha ett par över, hör av dig!

Perennerna frodas och blir maffigare och grönare för varje dag, en och annan knopp går att skönja också. Varje kväll när jag kommer hem från jobbet är jag tvungen att gå ett varv för att se hur de växt.  På tur att blomma står nu Vårkragen efter Gulltöreln och Nejlikroten som glatt oss med sina gula och orangea blommor. På nåt sätt känns det som om detta förutom barnafödande är meningen med livet. De gör mig varm i hjärtat.  

De enda som inte tycker om mig är rosorna, endast ett grönt flikigt blad här och där kikar fram, men jag tycker inte om dem heller, inte nu, bara sen när de bedårande blommorna kommer. Jag kanske har ansat dem för hårt så de är lite sura, vad vet jag. Det är tur att Papegojtulpanerna i allsköns färger döljer de kala roskvistarna.

Endast om du är lika nördig som mig förstår du och har orkat läsa ända hit. Måste bara få nämna den planerade blomsterängen som nyss är anlagd för tredje året i rad och humlebersån som är i sin linda. Av 30 sådda frön lyckades 9 gro och bli till små plantor som nu lever utomhus och som förhoppningsvis förstår att de ska pryda de 3 meter höga störarna som vi knyckt i skogen och placerat i vår trädgård. Tanken är att de ska bli fler när Humlen behagar bli kraftigare, önska oss lycka till!

I alla fall så kretsar ju inte hela mitt liv i trädgården även om det verkar så, dagarna går, de innebär jobb, vardagsliv, barn och vänner. Vi har varit på konsert, haft vänner på middagar, gjort utflykter och firat morsdag och ska iväg på en till konsert snart. Vi lever ett harmoniskt liv där jag just nu sitter och gör bland det roligaste jag vet, nämligen att skriva. Min käre har kommit igång med renoveringen av övervåningen och sitter nu och kvällskollar TVn, alltmedan han hittar på små ärenden in hit till köket och kollar hur det går med mitt skrivande. Jag sitter med lurar för att inte bli störd av TVns ljud men en puss då och då får mig bara att sluta skriva en liten stund, köra iväg honom och sedan fortsätta skriva. Ha en underbar försommar!

”Vår bästa tid är nu”