Heta nätter.. sommarkläder och finn dig själv

Vi har alla känt den underbara/ fruktansvärda värmen

Här är min uppfattning!

Natten var het, lakanen våta och min hud fuktig. Fastän täcket låg i fothuset och fönstren stod på vid gavel förblev det olidligt varmt i lägenheten. Med en sovrumstemperatur på 29 så var det väl egentligen inte konstigt, men fruktansvärt irriterande, jag skulle ju upp och jobba nästa dag. 

Värmen gör oss aggressiva, läste jag någonstans, det stämmer på mig, för när min sambo lade en het hand på min mage och försiktigt frågade om jag var vaken så fick den stackaren ett fräsande svar:

”Jaaa, vad trodde du? Ta bort handen, svordom, jag svettas!” 

(Jag har bett om ursäkt, i efterhand) 

Det är kanske därför jag är lite stelare än en spanjorska till exempel? 

För att vi har ett kyligare klimat. 

Nåväl, jag älskar värme så i natt ska jag bita mig i kinderna 

och le vackert bara om handen kommer.

Min son frågade mig om det var såhär det kändes att vara i klimakteriet. ”Precis” svarade jag och kände mig oförklarligt nöjd över att äntligen få dela med mig känslan.

Men just innan man har för avsikt att sova har kvällarna varit underbara, jag har suttit på balkongen till riktigt sent och lyssnat på Lars Winnerbäck, och Tomas Andersson Wij (se länk) kvällsvandrat runt i shorts och linne på öde kullerstensgator, jag har suttit på bryggor och dinglat med benen. Jag har kvällsbadat och av min proppfulla banankartong med sommarkläder i har allt blivit flitigt använt, vilket är första året ever. Jag har till och med varit tvungen att utöka dess innehåll. 

Fick för mig att i 30 graders värme gå och hitta mig en sommarklänning, ja, jag vet – smart val.In i klänningen kom jag, men ut… å huedamej.. Hur jag än försökte knövla den över min svettfuktiga hud så satt den fast över rygg, axlar och huvud. Jag hade ingen snäll vän jag kunde ropa på heller, utan jag stod där som ett fån och hoppades att jag skulle få sval hud hux flux. Fast när jag insåg det komiska fnissade jag ofrivilligt till, hade jag nått mobilen hade du fått se bild. Nåväl, en timme senare gick jag på gatan igen, eller, jag promenerade på gatan.

Finn dig själv! Sa en vän till mig. Jag tycker att jag letat klart faktiskt – Här har ni mig! Jag avslöjar saker om mitt privatliv som ingen annan jag känner skulle gjort offentligt. Men mitt resonemang är som följer: Vårt jordeliv är så kort så det spelar ingen roll! 

Men åter till finnandet: Jag har funnit att jag är av arten kameleont-människan (homo sapiens kameleont) Vi är en rikt utbredd art som anpassar oss efter människor vi tycker om. Så långt är allt ok. När sedan de omtyckta människorna inte förstår att uppskatta oss så byter vi skepnad och vandrar vidare s a s Med anpassning menas inte mesig och utan vilja, utan mer att vi tänker lite för lite på oss själva och mer på att andra har det bäst. 

Du känner säkert en hel drös om du tänker efter.

Så… Jag funderar på att byta art.. Frågan är vilken? Homo Sapiens tänkliteminderochskrivdendärjäklabokendudrömmeromnångång, kanske?

https://open.spotify.com/track/4siKAMDhYUtI284CyK3Ib8?si=EOusTkb_SQ2firKSr-0_0A

Kram för idag!

Felval, sorg,beröring och lärdomar

Det är inte alltid så lätt att ta rätt beslut här i livet, fråga mig!

Jag har gjort många ”felval” eller kanske var de rätt ändå. För tänk vad jag har lärt mig! Jag har åldrats massor både invärtes och utvärtes, troligen mer än om jag varit en stillasittande dam med ett lugnare jag. 
(Jag har gjort jäddrigt många bra val också såklart)

Jag vet vad du tänker nu: ”Men du är väl lugn, du ser så lugn och lite blyg ut” Jag har hört det så många gånger att jag nästan går på det själv ibland, haha. 

Det var t om en person som var säker på att jag var djupt religiös (jag har iofs religiösa vänner som är allt annat än lugna) men fantasibilden av en djupt religiös person… Ja ni fattar. I mitt fall bedrar skenet. Jag är ibland så full av idéer och rastlöshet så jag nästan inte hinner med. Allt är roligt! Fast ibland sitter jag i soffan i timmar och filosoferar. Ok, DÅ är jag lugn. 

Om jag känner att det gått för fort ett tag.

I

 alla fall så är jag glad att jag lärt mig vad som är viktigast i livet 

– Nämligen JAG! Nä, usch vad det lät ego, men det är sant. 

Alla är och ska vara den viktigaste personen i sitt eget liv. Barnen och livspartnern är också sååå självklart superviktiga personer, men när man sitter där ensam på slutet så har vi bara oss själva ändå. 

Du och jag vill må bra ända tills vi dör. 

Rätt?

Alltså så ska du varje dag tänka på att välja att må bra och inte köra över dig själv, inte säga JAAAA till allt förbannat bara för att någon annan vill.

Värna om dig! Typ.

Jag har mist en del nära personer i mitt liv, vissa väldigt tidigt och vissa hade uppnått hög ålder. Men det sätter spår, sånt, när man mister någon. 
Helt plötsligt känns allt vardagligt oviktigt. 
Alla tankar på vad andra ska tycka, vad som är rätt och fel i någon annans ögon. Det spelar liksom inte någon roll längre. 
Vi kommer alla att försvinna, förr eller senare. 
Jag tänker att vi måste ta vara på varandra. 
Våra nära och kära som vi bryr oss om, vi borde det i alla fall. 
Snart är vi också ett minne blott.. Nä nu blev det för sorgligt. 

Jag kommer att bli ihågkommen som hon som skrev sina strunt-tankar och försökte roa emellanåt, tror jag. Men det gör jag för att jag inte kan låta bli. Invärtes och utvärtes blir jag harmonisk av det. 

Och du får tycka vad du vill om det.

Vi möter varje dag nya människor, i alla fall jag, på fritiden och i mitt arbete. Vissa människor klickar bättre än andra. 

Vissa känner man en samhörighet till på en gång. 

Man pratar och märker att man har gemensamma intressen, man kanske ser ett par vackra ögon, man tycker att någon är supertrevlig, man ser något hos någon helt okänd, man blir ”berörd” av en annan människa. 

Det kallas att skapa relationer. 

Jag har mött en del intressanta människor denna sommar, en del kommer jag att möta igen, andra inte. 

Valet är mitt. Delvis såklart. 

Men efter alla nya möten så brukar jag tänka; 

”Jaha, vad har jag lärt mig av den här personen då? 

Vad ska jag ta tillvara på?” 

Å sippåfan, det är alltid nåt! 

Du ser, jag samlar på mig lärdom hela tiden.

Avslutar dagens tankar med nåt fint

Ett möte

Av en tillfällighet

Sätter spår

Blir en tanke

Som fastnar

Slutar som ett minne

Att bevara

Kram för idag!