Felval, sorg,beröring och lärdomar

Det är inte alltid så lätt att ta rätt beslut här i livet, fråga mig!

Jag har gjort många ”felval” eller kanske var de rätt ändå. För tänk vad jag har lärt mig! Jag har åldrats massor både invärtes och utvärtes, troligen mer än om jag varit en stillasittande dam med ett lugnare jag. 
(Jag har gjort jäddrigt många bra val också såklart)

Jag vet vad du tänker nu: ”Men du är väl lugn, du ser så lugn och lite blyg ut” Jag har hört det så många gånger att jag nästan går på det själv ibland, haha. 

Det var t om en person som var säker på att jag var djupt religiös (jag har iofs religiösa vänner som är allt annat än lugna) men fantasibilden av en djupt religiös person… Ja ni fattar. I mitt fall bedrar skenet. Jag är ibland så full av idéer och rastlöshet så jag nästan inte hinner med. Allt är roligt! Fast ibland sitter jag i soffan i timmar och filosoferar. Ok, DÅ är jag lugn. 

Om jag känner att det gått för fort ett tag.

I

 alla fall så är jag glad att jag lärt mig vad som är viktigast i livet 

– Nämligen JAG! Nä, usch vad det lät ego, men det är sant. 

Alla är och ska vara den viktigaste personen i sitt eget liv. Barnen och livspartnern är också sååå självklart superviktiga personer, men när man sitter där ensam på slutet så har vi bara oss själva ändå. 

Du och jag vill må bra ända tills vi dör. 

Rätt?

Alltså så ska du varje dag tänka på att välja att må bra och inte köra över dig själv, inte säga JAAAA till allt förbannat bara för att någon annan vill.

Värna om dig! Typ.

Jag har mist en del nära personer i mitt liv, vissa väldigt tidigt och vissa hade uppnått hög ålder. Men det sätter spår, sånt, när man mister någon. 
Helt plötsligt känns allt vardagligt oviktigt. 
Alla tankar på vad andra ska tycka, vad som är rätt och fel i någon annans ögon. Det spelar liksom inte någon roll längre. 
Vi kommer alla att försvinna, förr eller senare. 
Jag tänker att vi måste ta vara på varandra. 
Våra nära och kära som vi bryr oss om, vi borde det i alla fall. 
Snart är vi också ett minne blott.. Nä nu blev det för sorgligt. 

Jag kommer att bli ihågkommen som hon som skrev sina strunt-tankar och försökte roa emellanåt, tror jag. Men det gör jag för att jag inte kan låta bli. Invärtes och utvärtes blir jag harmonisk av det. 

Och du får tycka vad du vill om det.

Vi möter varje dag nya människor, i alla fall jag, på fritiden och i mitt arbete. Vissa människor klickar bättre än andra. 

Vissa känner man en samhörighet till på en gång. 

Man pratar och märker att man har gemensamma intressen, man kanske ser ett par vackra ögon, man tycker att någon är supertrevlig, man ser något hos någon helt okänd, man blir ”berörd” av en annan människa. 

Det kallas att skapa relationer. 

Jag har mött en del intressanta människor denna sommar, en del kommer jag att möta igen, andra inte. 

Valet är mitt. Delvis såklart. 

Men efter alla nya möten så brukar jag tänka; 

”Jaha, vad har jag lärt mig av den här personen då? 

Vad ska jag ta tillvara på?” 

Å sippåfan, det är alltid nåt! 

Du ser, jag samlar på mig lärdom hela tiden.

Avslutar dagens tankar med nåt fint

Ett möte

Av en tillfällighet

Sätter spår

Blir en tanke

Som fastnar

Slutar som ett minne

Att bevara

Kram för idag!