Vita gäss, vackra stenar, en livsfarlig Tärna och starka band.

Vita gäss, vackra stenar, en livsfarlig Tärna och starka band

När vi ska på båttur behöver jag bara knäppa flytvästen och le lite

Min sambo fixar resten!

Korv, grillkol, stolar, handdukar, fikagott, båtnyckel och allt annat som är viktigt för en dag på havet.

(Han kör till och med fram bilen till dörren när vi ska åka)

När jag vig som en elefant äntrar båten klättrar han vant hit och dit och fixar och grejar

Nåväl, jag tar plats och inväntar på start, utplaning och gupp

Båten studsar, håret flyger och jag kisar

Himlen är knallblå, havet ännu blåare och mina bara ben, bruna

Solen skiner på vår semesterdag i båten

Jag sitter bara i linne och shorts
Fartvinden gör att håret blåser och jag njuter

I natt har jag preparerat min vattenrädsla

Och jag tror det hjälpte! (lite)

En jättesvallvåg gör att båten åker rakt upp och rakt ner 
(känns det som)

Men jag veet nu att den inte kan tippa, så jag håller i mig, 
sväljer lite och leeeer mot min käre

Jag vet inte om han genomskådar min vattenrädsla, men han säger inget

Jag är mycket mindre rädd nu än ifjol i alla fall
För att inte tala om i förrfjol!

Tsss, jag njuter ju lite nu till och med!

Min båtchaufför väjer skickligt för de vita gässen som ligger och skummar på de största vågorna

När vi väl är framme så hjälper jag till med tampar och grejer. Jajamen!

Vi har åkt till Trysunda, vi vandrar på klippor, klappersten, till utkiken och lilla vägen vid husen

Grillar korv, äter glass, strosar, matar måsar och myror med majs och solar

Hela dagen är underbar!

Tills vi kommer iland, hemma vid bryggan…

En Tärna har lagt ägg alldeles vid småbåtshamnen

Precis där man måste passera för att komma ut på bryggan

Alla som kommer nära hennes ägg försöker hon hugga i huvudet

Det är väl klart att jag förstår att hon är rädd om sina ägg

Men det är otroligt obehagligt att gå där

Hon cirklar två varv och siktar sedan in sig och dyker mot sitt offer.  

Och hugger!!

Jag hade en med flytvästar fylld säck på huvudet när hon dök emot mig

Jag skrek rätt ut 

(För att skrämma henne såklart) 

(Men min sambo blev räddare) 

(För mig)

Min idé är att någon iförd rymddräkt ska flytta äggen åt henne

Massor av människor passerar där varje dag

Det kan gå illa! Och äggen är inte ens kläckta än!

Hon har ruvat de senaste veckorna när vi varit där.

Starka band…

Jag funderar på vilka som är de starkaste banden?

Blodsband, eller de till själsfränder?

Ibland hittar man en vän som får en alldeles speciell plats i hjärtat

Man upptäcker att värderingarna är desamma

Att intressena inte alltid stämmer gör mindre

Bara känslan att man hittat en vän som bryr sig

Och som man bryr sig om

Jag har just hittat en sån, en nygammal vän som visat sig vara min nya klippa.

Henne ska jag vara rädd om!

Kram för idag!

Såå jäddra coool!

Ensamma människor och andra funderingar

Ensamma människor och andra funderingar

Jag tänker på dem ibland……

Den här helgen är jag en av de ensamma, min sambo har jobbhelg och mina barn har sina egna grejer, så jag har mycket tid att tänka och fundera. Och skriva.

För många av oss är det så självklart att fira stora helger med massor av folk, mat och gemenskap, för andra inte.

Av Sveriges alla hushåll så är cirka 40% ensamhushåll, det är rätt mycket. Jag menar inte att alla dessa firar t ex midsommar själva utan mer som en tankeställare, det är inte självklart för alla att storhelger innebär gemenskap och glädje.

Igår när jag skulle krångla ut min cykel ur cykelrummet kom en äldre liten farbror och hjälpte mig hålla upp dörren. Han berättade att det var lite jobbigt nu, hans fru bodde inte hemma längre, han klarade inte av att sköta om henne i hemmet när hon blev för sjuk. Han grät inte men jag såg att han gärna ville prata om det, han såg djupt sorgsen ut. 

Han var gammal och kanske inte fullt frisk själv så han orkade inte åka och hälsa på henne varje dag. De hade gift sig på midsommaraftonen en gång i tiden, därför blir den här dagen extra jobbig att tillbringa helt själv, sa han. De hade aldrig fått några barn. Han grät som sagt inte, men jag kände mina egna tårar bränna när han sakligt berättade om sitt liv. Vi stod där bara en kort stund, men för mig kändes med ens mina egna problem väldigt små. Jag frågade om jag fick ge honom en midsommarkram. Han tittade förvånat på mig och sa ja. Jag höll om den magre lille mannen en lång stund, skit i att jag kommer för sent till jobbet, tänkte jag. ”Tack!” Han log med hela ansiktet och kanske en liten tår i ögonvrån och jag cyklade glad till jobbet en stund senare och tänkte att vi borde bättre ta hand om alla våra ensamma människor. Förr eller senare så sitter du och jag kanske där, helt själva.

Jag skriver inte detta för att tala om att jag utfört stordåd, jag har aldrig gjort något sånt här tidigare, jag bara kände att det kändes bra och att jag inte kommer att tveka att göra det igen. Vi borde bry oss mera om varandra.

Väl på jobbet utförde jag mina sysslor i vanlig ordning, bland annat hjälpte jag kunder med råd och tips. Troligen lyste min inre harmoni starkt efter dagens goda gärning, för min kunds lille son tittade blygt upp på mig och sa ”Du är inte ful” varpå han tittade ner i golvet igen. Jag smälte direkt för den lille charmören och log nog med hela kroppen. Hela dagen.

Dessa små korta ögonblick gör att jag blir glad inombords.

Vi spenderade vår midsommarafton på Rotsidan, på de vackra uråldriga klipporna, där lugn och ro råder trots vilda vågor.

”Havets vatten smeker stenen

Formvackra klippor bildas

Blir rörd av naturens storhet

Beundrar, förundras och njuter

Tänk att jag får uppleva detta”

(Jag veet att det blev många bilder idag, men jag kunde inte välja ut bara några)  

Kram för idag!

Jag älskar Grekland - Speciellt Samos!

Jag fullkomligen älskar tidiga morgnar!

Jag sitter i bara bikini, det är lugnt, varmt, tyst och klockan är fem. Eller helt tyst är det ju inte. Från bergsbyarna ekar hundskall och tuppar som gal, ungefär hundra sparvliknande småfåglar kvittrar glatt och fem duvor hohoar mysigt. Havets vågor rullar osvikligt in, en efter en, efter en, lugnt och tryggt. Trots alla ljud så njuter jag som en tok. Jag sitter och skriver här på vår balkong på andra våningen på ett litet mysigt hotell på Samos med utsikt över havet, byn och bergen. Jo just det, genom träjalusidörrarna hör jag min älsklings sköna sömnjud också. Det är varmt, solen lyser mig på min hud och jag är på semester. Jag fattar nog inte riktigt hur bra jag har det just nu.

Vi har solat, ätit gott, hyrt cyklar, badat, hyrt bil, åkt båt och gått i grekisk ”djungel”. Helt enkel haft en helt underbar vecka. Precis som en semestervecka i Grekland ska vara. Jag har hittills knäppt ungefär en miljon bilder och fler ska det bli, här är så himla vackert. Vackert och lugnt. Och blommigt. Mycket lugnare än på alla platser jag varit på semester tidigare.

Fast vår tripp startade dramatiskt. Vi glömde vår ryggsäck på transferbussen! I väskan hade vi stoppat alla våra kontanter, grekerna anser det vara oförskämt att betala med kort så vi tog ut allt vi kunde tänkas behöva i EURO för hela veckan. Där låg även alla mina reservartiklar jag behöver för min diabetes. Våra pass samt biljetter. Vi ringde såklart vår reseguide direkt, (hon som sa att vi kunde nå henne dygnet runt, inga problem.) Vi nådde henne inte. Vår hotellvärd sa att bussen måste åka tillbaka samma väg så vi turades om att i tre timmar sitta på en liten stenmur vid vägen och vänta på att bussen, nummer 06, skulle återkomma. Det var hett kan jag säga, typ 30 grader, puh! Nåväl efter cirka fem timmar, när TUI väl förstått allvaret så kontaktades bussbolaget och chauffören, som visade sig ha slutat för dagen och satt hos en kompis längre bort, kom väskan tillbaka till oss. Gud så skönt, vi kunde andas ut!

Grekisk "djungel"

Igår hyrde vi en mini-Jeep och körde runt ön lite i alla fall, fniss. Vänta så ska jag berätta vad mitt fniss betyder. Jag har alltid trånat efter en Jeep, fråga mig inte varför, så när min käre pekade och frågade mig om det blev bra med en sådan när vi skulle välja hyrbil så bara log jag.

Vi fällde ner allt som gick, tog på oss brillorna, han satte ihop sitt hår, jag släppte ut mitt och så körde vi iväg. Det var härligt, jag njöt av mina virvlande testar. Erkänner att han var lite smartare när det gällde håret, jag kan nog ha missat en del sevärdheter i förbifarten. Eftersom det var jag som var kartläsare så gällde det bara att hålla upp håret när jag sneglade neråt och så lät jag det svischa runt övrig tid så att säga. Dock hände ju en del, som det brukar. En liten, liten miss av kartläsaren gjorde att vi hamnade i en smal gränd. Som tog slut. Typ. ”Älskling, har du verkligen sett rätt på kartan?” ”Ja, absolut, kör du bara” sa jag leende. Vägen blev smalare och smalare… Jag slutade le. En svartklädd farbror präst med kåpa på huvudet gick med händerna i bön och sneglade på oss när han passerade och min käre råkade köra upp ett trappsteg på en bro, men det gjorde säkert inget, de som bodde där trodde nog bara att de fick besök. En gammal dam, ungefär hundra år, en tvärhand hög och tametusan lite grekisk yoghurt i mungipan gick mitt i vägen med sin träkäpp. L fick backa lite bara, ett par hundra meter. Men sen hittade vi rätt och fortsatte till serpentinvägar och hårnålskurvor. Med en maxfart på 25 i de värsta kurvorna tjöt däcken när vi kanade mot låga murar och ickemurar, varm asfalt och dåliga däck gjorde att jag önskade att den svartklädde där nerifrån hade suttit med oss i bilen. Prästen alltså. Det gick bra förutom att jag var livrädd emellanåt. ”Imorgon blir det cykel” Vi var överens.

Att cykla på skitsmal serpentinväg i 30 graders värme är….. annorlunda, kan man säga. L håller inte sina händer hårt på bromsarna som jag utan tycker det är kul när det går fort och säger att bilarna tar det så försiktigt, jag å min sida masserar knogarna raka igen när vi kommer fram. Nä, usch vad jag låter tråkig, men läskigt tycker jag att det är. Speciellt när vi cyklar på den sidan stupet är. Nåväl min käre väntar så snällt på mig. Vårt mål för cykelturerna har varit Psilliamos eller The Golden Beach, den är underbar med alla vita stenar och har underbart len (men kokhet) sand. I början av juni är inte vattnet jättevarmt men fullt badbart när svetten rinner. Där finns restaurang, solstolar och en grotta. Vi har nyttjat alla tre.

Efter gårdagens cykeltur blev det idag dags för en heldag i en blåvit fiskebåt. Vi skulle bli ungefär 25 personer sa vår guide när vi bokade. Hm.. när vi sittandes på skorven insåg att vi var över 50 personer som trängdes runt relingen kändes det lite kymigt, vi skulle åka med en av människor överlastad båt på Medelhavet… Nä, usch vad dumt av mig att ta upp det, men tanken slog mig när fler och fler människor klev på. Dagen blev ändå bra, dopp från båten, grillning vid underbar strand och trevliga människor gjorde att båtturen fick ett litet plus av oss i alla fall.

Nåväl, borta bra men hemma bäst, heter det ju, nu är vi hemma igen och jag kan bara hålla med!

Kram för idag!