De olika faserna...

De olika faserna

Tänk om det vore så enkelt att det enda som behövs för att bli lycklig är en underbar stor famn?

Tänk om olikheter och meningsskiljaktigheter inte hade någon betydelse?

Jag kniper ihop mitt ansikte, tårar rinner och min nästipp färgas röd.

Fina minnen, skratt och glada stunder snurrar när jag blundar.

Att leva kvar ihop när det tagit slut är svårt. Hårda och mjuka ord blandas. Två veckor kvar nu.

Jag ser mig omkring, tittar på utsikten från köksfönstret, den jag sett varje dag, på den vackra förtrollande sjön, i gryning, skymning och i fullt solsken varma julidagar. Mörkt grönbrunsvart skog speglas i vattnet denna gråa oktoberdag. Jag vrider min blick och tittar på allt jobb vi lagt ner för att få det som vi vill härinne.

Planerna, drömmarna och allt som sagts gör ont idag, får svårt att svälja. Fast mitt beslut är befäst med grova kättingar plågar jag mig själv med att tänka.

Jag snyter mig och skärper mig och inser att man inte kan hoppa över något steg av alla faser. Alla behövs för att man ska bli ”klar”. Hoppar man över något så blir nog allt nog så mycket värre när man landar.

Jag har gått igenom ledsenhet, besvikelse, beslutsamhet, ilska, outsäglig sorg, likgiltighet, ja till och med lycka. Idag ger jag mig tid att tänka på minnen och gråta. Jag är helt normal inser jag.

Nu ska jag gråta en liten skvätt till sen tror jag att jag är klar för nästa fas. Eller så är jag helt enkelt helklar efter den här.

Kartongberget växer i hallen och ger mig styrka att se ljust på framtiden.

Lyfter hakan och ler matt mot min spegelbild i skärmen.

Sådär - nu är jag snart på banan igen!

Kram för idag!