30 fuktiga grader på Kreta

30 fuktiga grader på Kreta

Jag promenerar på trottoaren, 
det luktar sopor, avlopp och het asfalt. 
Men det doftar även vitlök, 
grillat kött och grönsaker och 
sött liksom, samtidigt. 
Ni vet säkert vad jag menar, 
utomlands typ.

De lätta vindpustarna som jag 
kände när jag gick åt andra hållet 
har inte vänt sig till min fördel 
så jag svettas som en gris, 
ja en gris. 

Svetten hittar nya vägar 
utefter mina tinningar vid öronen, 
nerför min hals och ner mellan mina bröst. 
Jag är glad att jag har korta tights på mig 
så inte mina lår behöver nudda varandra, 
ni som inte har smala lår förstår vad jag menar. 
Det låter äckligt, jag vet, men det är sant. 
Men jag står ut för så snart jag 
når hotellområdet igen tänker 
jag slänga mig i havet.

Jag har vant mig nu, 
det var ett dygn som behövdes, 
både för att jag skulle fixa värmen 
och för att jag skulle vänja mig vid allt folk, 
så nära inpå. 

Vi har lägenheten vid poolen, i bottenplan, 
cirka femtio solstolar står runtom 
varav hälften är vända emot oss, 
jag kanske inte skrev det förra gången. 
Det kändes som om vi satt på en scen. 
Men idag går det bättre, 
när jag sitter och skriver skriker barn, 
vuxna kör gympa i poolen, 
solar och alla skiter fullständigt i vad jag gör.

Skönt!

När jag når stranden knyter jag upp 
handduken jag draperat runt mig, 
hittar en lämplig plats att lägga den 
och bestämmer mig för att min kropp 
är fin med sina extrakilon. 
Stolt trippar jag ner till vattenbrynet 
och doppar mina tår, 
de säger att havet är jättevarmt!! 

Om det är 30 grader i luften 
så är inte vattnet mycket kallare, 
det är bara att kliva i. 

Vågorna på det kristallklara är lugna idag, 
horisonten är disig 
men havet känns oändligt som vanligt. 





Med trevande fötter 
kliver jag ner i det varma havet, 
låter dem känna sig fram på vågformad botten, 
de sjunker ner i den mjuka sanden, 
såå behagligt! 





När vågorna når min bikini-bh 
lägger jag mig ner, låter vattnet svalka 
min svettiga rygg och blöta 
mitt fuktiga ansikte och huvud. 
Tyngdlös med endast små armrörelser 
flyter jag omkring, 
blundar och bestämmer mig för att 
spara känslan till vintern när jag trött och
vinterdeppig är på väg till jobbet i snöstorm.

Himlen är klart ljusblå och jag ligger här, 
jag fattar nog inte riktigt hur 
bra jag har det tror jag.

Vackra stenar pryder den fuktiga sanden, 
jag blir nog tvungen att plocka 
med mig några hem. 
Kanske min sambo kan lämna 
kvar lite av sina saker, 
så det inte blir för tungt tänker jag.

Jo förresten, 
jag har gjort en grej för mig själv idag! 
Min käre sambo bokade in 
oss på dykarbåten idag. 
Alltså han och pojkarna älskar dykandet. 
INTE jag. 
Jag blir livrädd för minsta våg.







Medan vi satt där och väntade på båten 
började jag fundera på om jag verkligen ville åka. 
Nä Åsa, du vill egentligen inte, 
men du åker med så ingen ska bli besviken. 
Äh, klart jag ska med… Eller? 

”Du…. Jag blir nog inte med ” sa jag. 
”Va? Varför inte?” 
”Hm.. jag vill nog inte” 

Klart han blev besviken, 
men han har ju grabbarna, 
och jag sitter ju ändå kvar i båten 
medan de dyker.

 Nu känner jag mig glad 
och upplyft för att jag gjorde 
som JAG ville.

Måste visa några underbara bilder från vår morgonpromenad också.

Kram från mig