Ett lyckligt barndomsminne

Ett lyckligt barndomsminne – våra helger i sommarstugan!

”P-parkering!!” ropade jag upphetsat. På det gulbruna baksätet satt vi och räknade skyltar efter vägen, min tre år äldre syster och jag, den som upptäckte dem först eller hade flest när vi var framme vann. Min syster vann oftast.

Vår gråhund Pang satt flåsande därbak med hängande tunga och luktade hund. Ibland kräktes han, då luktade det ännu mer. Pappas lilla trekantiga ruta stod vidöppen så att det inte skulle komma någon cigarettrök inuti bilen, som mamma sa. Mamma delade med jämna mellanrum ut gula och orangea mandarinklyftor i form av hårda karameller ”Sug bara på dem, då räcker de längre!” Hon sa att det var bra mot min åksjuka. Vi stannade ofta på samma ställe så att jag kunde få ur mig illamåendet.

 De två sista av de åtta milen bestod av grusväg, vår senapsgula lilla VAZ studsade och hoppade, men den innehöll mycket spännande saker. Vi passerade slingriga vägen mellan sjön och bergsklipporna där det var så trångt att två bilar inte kunde mötas, där pappa körde skitsakta och mamma var livrädd, och killimagen-backarna. Pappa gasade lite extra just innan krönet så att det kändes som om bilen lättade lite. Han var alltid på bra humör när vi var på väg till sommarstugan, borta var stressen och dåligt humör. Mamma stoppade i ett band med Göingeflickorna och njöt och vi skrattade åt hennes musikval.

 ”Nu ska vi titta om haren sitter där idag” pappa fick oss att nyfiket titta mot höhässjan på lägdan. Och nog satt han där, nio gånger av tio. Pappa påstod att han satt och väntade på oss och vi trodde honom. Han hade bergis sina ungar i tryggt förvar därinne sa han. Åkte vi sent på kvällen stod nog älgtjuren och spanade ut över hygget också. Jag upptäckte honom oftast först, pappa sa att jag såg som en örn.

När vi såg skylten var vi alla lika glada. Vårt älskade Barsta! Pappa svängde av och körde ner i byn. Varje gång sa han upphetsat att havet nog stod högre än förra gången. Vi tittade förundrat mot horisonten och trodde honom. 

Sista kilometern körde pappa sakta, han ville se alla grannars trädgårdar och vinka glatt om någon stod ute. En blick på kapellet, sjöbodarna och alla husvagnarna innan vi svängde in på ”vår” väg. Lummiga buskar på var sida om vägen och så närmsta grannen Gösta som hunnit ut för att vinka när han hört att en bil var på väg.

Gösta och pappa

Jag minns känslan av lycka när vi svängde upp på vår gård. Min syster och jag rusade direkt till jordgubbslandet och försedde oss, mamma ropade i bakgrunden att vi skulle lämna kvar lite. Hon bar in Scan-lådan hon packat full med mat så vi skulle klara oss under helgen. Pappa tände en cigarett och ledde hunden till linan. Sedan strosade han runt och kollade att allt var i sin ordning.

På kvällen gjorde pappa en brasa i öppenspisen medan mamma ordnade varma mackor med smält ost i bordsgrillen och the med socker, hade vi tur så fick vi in någon kanal på TVn.

Har dem kvar än idag!

Tidigt på lördagsmorgonen vaknade vi av att måsarna skrek, fiskarna hade kommit in med sin fångst. Vi sprang ner till sjöbodarna, det röda grova gruset gjorde ont i små barfota fötter i början av somrarna, längre ner kunde vi gena under gistvallen där fuktig mjuk mossa växte. Vi satte oss i de vita stolarna med röd ram och gungade medan vi väntade på att mamma skulle plocka upp ur fikakorgen. Hon lade upp stora mackor med mycket smör, hamburgerkött och ost på. Vi drack ur de vita muggarna med orangea prickar på. Det luktade kaffe, fisk och tjära.

Pappa bar baljor med nät fulla av fisk och havsskräp till gistvallen för att lättare kunna rensa dem och hade vi tur kunde vi få en halvdöd simpa och leka med. Vi gjorde ett jättefint hem bestående av stora stenar i strandkanten och matade honom med havregryn. Oftast låg han oförklarligt upp och ner efter att vi badat en stund och vi förstod ingenting.

Jag när det begav sig.

Mamma stod ute och hängde tvätt på linan mellan björken och granen när vi kom upp till stugan igen. Under samma gran brukade pappa gömma sockerdrickaflaskor till oss. Han sa att det var en grön gubbe som kom när vi sov som lade dit dem, men vi visste att det var han som gjorde det.

Mamma och pappa i stugan <3 font="">

Från denna plats har jag en skatt att ösa minnen ur, både som litet barn, som tonåring och som vuxen. Nu har vi tyvärr inte stugan kvar och mina föräldrar är borta sedan länge. Men varje sommar åker jag dit och minns en stund.

Min barndomsstrand!

Kram för idag!