Ett nytt kapitel...

Ett nytt kapitel…

När något tar slut och man står där och inte vet hur någonting kommer att bli, med tankar som snurrar hit och dit, då är livet tungt.

Gör jag rätt? Gör jag fel? Oro, osäkerhet och rädsla blandas. Ögonen tåras, rynkan i pannan djupnar och magen värker.

 När sedan alla tankar manglats klart och beslutet är gjutet så kommer en ny känsla så stark att inget kan få detta kvinnoberg att rubbas.

Men VAD ska ANDRA tycka?? Tvivlets röst viskar ändå i mitt öra och försöker få mig att vackla. Äsch, de tankarna säger jag till mig själv att skita i. Det här är mitt liv. Bara MITT!

Samtidigt som misslyckandets vassa hörn försöker skära mig i ryggen, få mig att titta ner i backen och svälja stora klumpar sträcker jag på densamma och känner mig förväntansfull på vad som nu ska hända.

Jag fyller banankartonger och känner att jag fått en energi som jag inte haft på mycket länge. Just känslan över att jag gör det här enbart för min egen skull får mig att känna mig stark. Tanken om jag förblir ensam resten av mitt liv får inte göra att jag väljer något som jag inte mår bra av.

Mitt hjärta har bubblat och sagt till mig att det här förhållandet kan få mig att göra vad som helst. Men mitt undermedvetna har kämpat och kämpat för att få mig att förstå att det här egentligen inte är bra för mig.

Nej, jag har inte lyssnat. Bara undrat varför sömnen inte kommit varje natt. Jag var sjukskriven för utmattningsdepression i somras. Jag kom tillbaka till jobbet, allt funkade jättebra och jag kände att jag kunde hantera stressen där. Men det som var ett stort problem redan i våras, just sömnen, kvarstod mer eller mindre. Ett par nätter i veckan tittade mina ögon rakt ut i mörkret timme efter timme. Tankarna virvlade runt och mitt vanligtvis glada humör kom allt mer sällan till mig.

Jag tänker inte skriva några smaskiga detaljer om mitt privata privatliv. Ni som trodde det kan sluta läsa här. Konstaterar bara att det inte funkat.

Det jag vill förmedla är att om just du inte mår bra i ditt förhållande så lyssna på dig själv för sjutton! Du klarar det, Du har bara ETT liv!

Kämpa ska man såklart göra först, diskutera och fundera på om något går att förbättra. Jag uppmanar ingen att göra något överilat såklart. Men har man klättrat hela stegen och inget blir bättre så, ja – välj själv!

Nu väntar min nya lägenhet på mig och min son! Min fina, med lite gammaldags charm. Det kommer att bli bra det här Åsa, säger jag till mig själv och sväljer hårt.

Kram för idag!

Välj dig själv