kÅSArier
Om åldrandet igen.
Vaknar i mörkt rum, inte ens en liten ljusglipa vid rullgardinskanten.
Vänder mig och kisar mot januariklockradion som står på
20.00. Min klockradio menar 08.00 bara för att jag inte fått till det.
Kommentarer överflödiga. Eller ring mig om du är villig att komma och fixa det.
(Min sambo kunde inte heller, och då är vi ändå normalbegåvade har vi bestämt)
Ledig dag betyder att jag kan ligga kvar och fundera närmaste
timmen om jag vill. Å vad jag har det bra!!
Fast skulle nån ropa ”Jag eee hungri” eller ”Mamma, jag behöver bajsa!!” (alltså inte han jag bor med) så skulle jag glatt svinga, eller rulta, mig över sängkanten och lufsa till undsättning. ”Se här, morsan fixar!” Åsså skulle jag krama och killa dem för att få dem att skratta.
När jag kollar gamla bilder känner jag att jag saknar det
som tusan. Då sitter jag och lipar och undrar hur jag kunnat bli såhär gammal?
Va? Jag hann ju inte med. Poff så försvann flicksnärtan i mig och ur poffmolnet
dök nya JAG upp liksom. Eller gamla menar jag. Nä, jag är inte skröpplig, jag
har bara fastnat i att jag inte hann med. (Kanske inte är normalbegåvad i alla
fall, få ta mig en funderare eller ett IQ-test på det)
För det första – NÄR hände det? Eller jo, jag vet. När
50-strecket passerades så kom ålderdomen. Alla som är äldre än mig som läser
detta ska inte ta åt sig. Er ålderdom kanske inte kommit än. Eller så har ni
bara vant er. Alternativ 3 – scrolla vidare till nästa inlägg.
Och barna – De behöver ju inte mig längre! Inte som då menar
jag, och det skulle ju vara knäppt om min snart 32-åring ville att jag skulle komma
och göra frukost varje morgon. Tar inga fler exempel där. Fast ring om du skulle vilja ha leverpastej eller ost på mackorna, lilla gubben.
Minns att jag på 80-talet drömde om att jag och alla barna
jag skulle få skulle bo tillsammans som familjen Ewing, verkade så mysigt! Inte på en ranch men. Jag
kanske ska fråga dem ändå! Va glad de ska bli :)
Jag befinner mig nog på tröskeln fortfarande och skulle väl
egentligen behöva antingen en hårt åtdragen hästsvans i höjd med straxunderögonen
eller då en äldreänmig- psykolog som glatt säger att jag inte alls är gammal. ”Du
är inte äldre än du gör dig” skulle den jättegamle psykologen säga och jag
skulle vips känna för att hoppa jämfota ur min liggande fåtölj. Skulle det vara
en ung fräsch psykolog skulle jag bara bli arg och gå hem.
Citatet ”Alla dessa dagar som kom och gick, var det livet?” stämmer
väldigt bra. Tips till er yngre.
Funderar ut lite upplyftande saker just här och nu:
-
Mitt hår blir svagt, svagt vågigt på min
lunchpromenad om det pluppregnar. Hände igår (Fast blev rakt så fort det
torkade)
-
Man kan sova i osexig flanellpyjamas (Det är
underbart!) (Om man inte har en ny romans förstås)
-
Man kan vara besserwisser för att man redan ”Been
there -done that-liksom” Fast jag hatar besserwissrar så jag hoppar den. Jag
får vara det i tanken utan att röja en min.
-
Jag kan klä mig som Michelins brorsa (*se
tidigare inlägg) utan att det rör mig i ryggen. (Skulle aldrig hänt när jag var
ung, då gömde jag bort mössan så fort mamma inte såg mig från balkongen längre)
(Kom på att jag ljög och påstod att jag hade kalasbyxor också)
-
Om jag nu är normalbegåvad eller ej så har jag i
alla fall en massa lagrade kunskaper som jag inte hade när jag var yngre.
Erfarenhet kallas det visst. Pluspoäng på den.
Känner att jag ligger här och blir på bra humör tametusan.
”Äääälskling, jag har ställt fram frukosten nu” Han som aldrig
sagt att jag e fin i flanell-pyjamas ropar.
OK, jag har det fantastiskt bra faktiskt. Nu ska jag kliva
upp.
Lev och må!
-