Summering

Summering

Ännu ett år…

Ännu några rynkor

Ännu några minnen att bevara :)
Några att glömma...  :(

Vad har jag lärt mig då?

Tja…

Att åldern tar ut sin rätt...

Både fysiskt och mentalt

Jag har inte blivit starkare men mera virrig och glömsk

Fast klokare!

Efter en fanatiskt stressig höst har jag insett att jag klarar mer än jag vetat

Är det bara under positiva former så fixar jag det mesta galant

Blir jag pressad och känner mig trampad på bryts jag ner – snabbt

Får jag kärlek och omsorg växer jag och mitt självförtroende

- Jag blomstrar

Tänker på att det gäller nog de flesta

Få orkar kämpa i motvind

Mot nej-sägare och klagan

Mot onda vibbar och egoism

Typ idioter..

Nej, usch så jag uttrycker mig

Men vi har alla mött dem

Min klokhet kommer göra att jag nonchar dem från nu

Jag är för gammal för att bry mig

Jag har mött många nya berikande människor
Som ligger mig varmt om hjärtat
Som jag vill behålla
Nära



Välkommen 2018 – Jag är redo!

Kram för idag!

Även snälla personer har en gräns..

Även snälla personer har en gräns..

"I de lugnaste vatten" heter det ju....

Ungefär en gång per år blir jag arg

RIKTIGT ARG
FÖRBANNAD

Jo, det är säkert

Kan ju bli oftare om du retar upp mig förstås...

Fågeln kollade stint på mig när han inte fick smaka av min mat
Blev säkert förbannad

Fjolårets utbrott blev stort

Vet åtminstone en som kan vittna om det

Som en vulkan spydde jag ur mig

Men det var skönt

Efteråt var jag lugn och nöjd

Personen chockad
Stackars
Fast kanske bra 
För mig
Att jag satte ner foten

I år har jag inte haft utbrott ännu, men jag är på god väg

Jag kallar mig inte mesig

Jag har bara ett djävulskt tålamod



Vad är det som får mig att bli arg då?

Jo - människor som inte vet vad ödmjukhet är
Människor som kliver på andra för att nå sitt mål
Människor som tror att deras sanning är den enda rätta
Äh, ni hajjar!

Och när ingenting hjälper..
När människor fortsätter vara idioter!
Helt enkelt!

Jag skulle ha haft lavasprutande vulkaner på bilderna istället känner jag...

Jag vet inte om jag skulle vilja ha utbrott oftare

Det är ganska bra om ni tror att jag är snäll

Eller, det är jag ju, tills jag laddat klart
Tills gränsen är nådd

Bilderna är dock lite dovare än vanligt

Jag hade långt tillbaka en närstående person som spydde galla typ varje dag

Alla var idioter utom han
Tyckte han

Däremellan var han glad
Och älskade alla

Han mådde nog ganska bra med sina dagliga urladdningar tror jag

Fast vi runtomkring led

Gick på tå

Blev snälla

Han kanske lärde mig att ha tålamod?

Klass3 varningar kommer snart på radion

Mitt utbrott är nära!

Fast få mig inte att skratta

Då är det risk att det hoppar över i år..

Brister det ofta för dig?
Eller är du liksom jag och "sparar" dig

Berätta gärna om du känner för det!

Ja, jag är faktiskt inte på speciellt bra humör idag
Som synes

Kram i alla fall!

Livets trösklar

Livets trösklar

* Högbonden, dock vill jag inte ha en sådan stor ö.
Ber om ursäkt för den sneda horisonten, såg det först nu, på skärmen...

”Tänk att få ha en egen liten ö!” sitter jag och drömmer om medan solen bränner mina armar, ansikte och lår, flytvästen klibbar lite på ryggen och mitt hår flyger i fartvinden. Båten går fort och de mellanstora vågorna mellan öarna där det är öppet hav gör att vi studsar fram. Jag har lärt mig gilla det.

Det dyker upp en liten kobbe till höger (försökte fota den i farten men nä, ni får föreställa er) Den är karg med vackra men vassa rosaröda klippor som dyker rätt ner i havet, lite mjuka hällar finns det här och där, där man kan solbada och fika nybakade bullar. 

Alldeles lagom stor, mitt ute i havet, med horisonten alltid närvarande. Där skulle man bli påmind om livet och vår litenhet. Stora problem skulle bli små och allt skulle vara enkelt. På sommaren och vid vackert väder skulle jag bo där. Övriga stunder får jag väl bo på min gata i stan helt enkelt.

”Går det bra älskling?” ”Ja-a” ler jag tillbaka. Plötsligt kommer jättevågen som båten försvinner ner i och vattnet framför oss döljer framåtsikten. ”Ååååuj” kvider jag. (Ok, jag överdrev lite) Jag är inte båtvan ännu, men jag håller på att bli. Jag sneglar på L:s ansiktsuttryck, och om han ser lugn ut så är jag lugn. Typ. (Han ser alltid lugn ut) Så det går bra. Oftast. Nu ler han bara stort och jag hick-ler och ser lugn ut. Utanpå. Inuti håller hjärtat som bäst på att hitta sin plats igen.

Pålarna får symbolisera livets olika skeenden som vi hoppar mellan.

Tänker på livets trösklar. På allt vi varit med om, vad vi lärt oss genom att klättra över dem. Först känns de oövervinnerliga och sedan, allteftersom tiden går, så övervinner vi dem eller så lär vi oss leva med dem. Vi har dem i bagaget, liksom.

Jag känner mig rätt sliten ibland, när jag tänker på vad mitt liv innehållit. Men samtidigt klok, förstående och världsvan och väldigt glad att de livsval jag gjort, de har ju gett mig erfarenhet. Jag skulle inte varit den jag är idag om inte allt som hänt, hänt.

Mitt liv har innehållit glädje, sorg, besvikelser, lycka, sjukdom, glädje, otrohet, beroende, dödsfall, kärlek, utbrändhet och svek. Precis som för många av oss. Det är av dem vi lär oss, trösklarna.

På min lilla ö skulle det inte finnas några trösklar, dit skulle alla vara välkomna som vill andas ut, sola och käka bullar.

Kram för idag!

Allt är inte svart eller vitt

Allt är inte svart eller vitt

Har du blivit besviken någon gång?

På någon nära

På någon du litade på?

Ja, det har du blivit
Någon gång

Det har alla

Även jag

Vinden blåser i mitt hår

Jag åker båt

Igen

Det är ljuvligt

Det visste jag inte

Innan jag vågade

Jag har blivit besviken 

På andra

Och gjort andra besviken

Det vet jag

Men vad är viktigt i livet?

Jo..

Att leva förstås

Att må bra

Att leva för varandra

Att ta hand om varandra

Så länge vi har varandra

Havet är knallblått

Himlen ljusblå

Och båten vit :)

Allt är inte svart eller vitt

Sanningen finns någonstans däremellan

För din sanning

Är inte min sanning

Kaffet på stranden smakar underbart

Sanden under mina bara fötter är varm

Solstolen skön

Och jag får backa ut båten från bryggan
För första gången

Jag ser ett stort hjärta, vad ser du?

En dag har vi inte varandra längre

Var rädda om varandra 

Kram för idag!

En helt kravlös semester (och en massa bilder)

En helt kravlös semester

(Och en massa bilder)

Jag blundar

Jag ligger på en solvarm klippa

En behaglig värme sprids i min kropp

Iskalla små vindpustar kittlar håret på mina armar

Men det gör inget

Jag fryser inte

Jag älskar doften av det salta havet

Den påminner mig om mina barndoms somrar vid havet

Jag vet att himlen är klarblå idag

Och solen stark

Jag ligger här och bara njuter

Fattar inte riktigt att just JAG får  uppleva detta

Jag har semester helt utan krav

Så skimrande var aldrig havet...

Som när du gick vid min sida....

Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande..

https://open.spotify.com/track/4p1LKZie1pNqfzzCYRrqmD

Vi har åkt båt idag...

Jag som har djuptvatten- och vågskräck

Men det gick bra när mina knän slutade skaka

Och mannen i mitt liv lugnade mig

Jag älskade att åka båt

Märkligt

Men fantastiskt!

Vi åkte till Trysunda

Vilket helt underbart ställe!

Hittade en skalbagge i metallic

Helt bedövad av den söta blomman låg han helt stilla

Och lät mig fota honom

Vacker

Bockviken

Så sällan jag ser vår landskapsblomma nuförtiden

Här fanns det gott om dem

Små konstverk

Storviken med alla vackra stenar

Vi kom hem på kvällskvisten

Hela

Och jag lycklig

För att jag klarade det

Midsommarafton firade vi i Nordingrå

Traditionell

Trygg
Trevlig

Bilden av en lycklig barndomssommar

Jag gillar den

Och dem ❤

Mina två jag :)

Kram för idag!