Livets trösklar

Livets trösklar

* Högbonden, dock vill jag inte ha en sådan stor ö.
Ber om ursäkt för den sneda horisonten, såg det först nu, på skärmen...

”Tänk att få ha en egen liten ö!” sitter jag och drömmer om medan solen bränner mina armar, ansikte och lår, flytvästen klibbar lite på ryggen och mitt hår flyger i fartvinden. Båten går fort och de mellanstora vågorna mellan öarna där det är öppet hav gör att vi studsar fram. Jag har lärt mig gilla det.

Det dyker upp en liten kobbe till höger (försökte fota den i farten men nä, ni får föreställa er) Den är karg med vackra men vassa rosaröda klippor som dyker rätt ner i havet, lite mjuka hällar finns det här och där, där man kan solbada och fika nybakade bullar. 

Alldeles lagom stor, mitt ute i havet, med horisonten alltid närvarande. Där skulle man bli påmind om livet och vår litenhet. Stora problem skulle bli små och allt skulle vara enkelt. På sommaren och vid vackert väder skulle jag bo där. Övriga stunder får jag väl bo på min gata i stan helt enkelt.

”Går det bra älskling?” ”Ja-a” ler jag tillbaka. Plötsligt kommer jättevågen som båten försvinner ner i och vattnet framför oss döljer framåtsikten. ”Ååååuj” kvider jag. (Ok, jag överdrev lite) Jag är inte båtvan ännu, men jag håller på att bli. Jag sneglar på L:s ansiktsuttryck, och om han ser lugn ut så är jag lugn. Typ. (Han ser alltid lugn ut) Så det går bra. Oftast. Nu ler han bara stort och jag hick-ler och ser lugn ut. Utanpå. Inuti håller hjärtat som bäst på att hitta sin plats igen.

Pålarna får symbolisera livets olika skeenden som vi hoppar mellan.

Tänker på livets trösklar. På allt vi varit med om, vad vi lärt oss genom att klättra över dem. Först känns de oövervinnerliga och sedan, allteftersom tiden går, så övervinner vi dem eller så lär vi oss leva med dem. Vi har dem i bagaget, liksom.

Jag känner mig rätt sliten ibland, när jag tänker på vad mitt liv innehållit. Men samtidigt klok, förstående och världsvan och väldigt glad att de livsval jag gjort, de har ju gett mig erfarenhet. Jag skulle inte varit den jag är idag om inte allt som hänt, hänt.

Mitt liv har innehållit glädje, sorg, besvikelser, lycka, sjukdom, glädje, otrohet, beroende, dödsfall, kärlek, utbrändhet och svek. Precis som för många av oss. Det är av dem vi lär oss, trösklarna.

På min lilla ö skulle det inte finnas några trösklar, dit skulle alla vara välkomna som vill andas ut, sola och käka bullar.

Kram för idag!