Min nyfunna medicin!

Min nyfunna medicin!

Jag satt en hel dag på bussen och tåget förra veckan och bara njöt av att inte kunna göra annat.

Folk runtomkring pratade privatliv i sina mobiler, prasslade med påsar och par kysstes bakom sätena. 
Kändisen längst fram hördes i hela bussen när han skrattade, precis som på TVn. Fast han skrattade inte när jag blandade ihop honom med någon jag kände och hejade glatt, då såg han sur ut och jag tänkte ”stropp” tills jag kom på vem han var.

Regnet bildade rännilsmönster på fönstren, utanför löste skog av skog. 
Flera nyanser av grönt, typ.

Hade det inte regnat så hade landskapet nog sett ut som hemma emellanåt

En man som luktade bajs, var jättearg på någon i sin mobil och pratade om att vi skulle bli shanghajade, satt bredvid mig. Jag försökte läsa, lyssna (på bok och musik) och sova. En klädnypa skulle sitta fint, tänkte jag.

Det var annars en lugn och skön resa, fast jag undrade just som jag hade bokat om jag blivit knäpp, jag ska väl inte göra sådant här, nu? 

Jag är ju….sjuk?

Jag blev väldigt varse om allt som bör göras varje dag i ett hus när min sambo började jobba. Det var deprimerande att sitta på en stol och se allt, medan min energi låg på nollstrecket. 

Så jag bokade! 

Det skulle bli skönt att komma bort från mitt hem ett tag tänkte jag.

Lite Stockholmsbilder!

På centralstationen vimlade det av folk, 

och på en lantlolla (= lättlurad)syns det att hon är en sådan, 

ty hon tittar på ALLA skyltar och håller sina väskor så knogarna vitnar. Högtalarna basunerar ut varningar för ficktjuvar, hela tiden.
Håll hårt men coolt, Åsa!

Jag försökte låtsas att jag inte var en, 

drog ett djupt andetag, slappnade av och sneglade lite på skyltarna. 

Jag hade gott om tid så om jag gick fel fanns det tid att reparera felstegen. 

Jag hittade den berömda ”ringen” och väntade.

Hon kom och hämtade mig och helgen kunde starta!

Att få bo hos en kär vän sedan gammalt, prata om hur det var när vi var små och framför allt skratta så man kiknar och nästan kissar på sig en hel helg fick mig att må fantastiskt! 

Energin flödade! Jag tror jag log hela resan hem.

Vi promenerade en hel del

När jag kom hem mötte jag leende en sambo med förvånad min. 
Han trodde nog att jag skulle vara trött! Pyttsan!

 I veckan har jag träffat några få vänner, plockat och gjort svartvinbärsjuice samt storhandlat med min dotter. 

Det här är mer än jag gjort på hela sommaren!

Jag tror att mina lyckohormoner sprutade i helgen och fick mig att känna glädje, livslust och lycka.

Sååå, mitt tips till alla, 

oavsett mående är att skratta!

Vi gick och vi gick!

Jag har förstått att många som fått min diagnos varit mycket, mycket mera illa däran än jag har varit. Typ sovit i en vecka. Jag har inte varit där men haft mina egna symptom. För de som drabbas så, känns nog mitt råd som ett hån, men när det börjar lätta lite så tror jag stenhårt på det här. 

Jag steppar på molnen än, fyra dagar senare.

Stockholmsnatten!

Jag ska börja jobba halvtid nästa vecka...

Vi får se om molnen bär mig ända dit.

Wish me….”

Kram för idag!