Dagens digglåt!

Dagens digglåt!

'2Rääääjjjiiiiin"

Jag drar armen fram och tillbaka i takt till ”Seals” ”I can´t stand the rain” , vickar lite på höfterna och gungar med axlarna. Jag håller på att slipa bordsskivan. Ekbordet kändes torrt och tråkigt när jag plockade bort den svarta duken som legat på sedan första advent, men nu ska det bli fint! Dammet yr runt i mitt kök. Att vänta till våren och hålla till ute finns liksom inte på kartan. När idén och lusten kommer måste jag göra det på en gång.  

Jag har ju städgrejer.

Slipa, olja, putsa, olja...

Gillar den här låten. Blundar då och då och sjunger med i refrängen. ”Aaajjjj känt ständ dä rääääjiiiin….” 
x se länk längst ner!

Å gud vad jag skulle vilja vara med i en kör. Lära mig sjunga på riktigt liksom. Får se om jag törs någon gång i framtiden…. Och dansa! Jag tar några ”vick” ut på golvet, sveper med slippappret i luften, nyser. Tänk att få bli en dansare! Jag har ingen aning om vars jag skulle dansa men det skulle vara kul att vara med i en grupp. Få stå på en scen bara. Jag skulle bli sååå bra! Drömmer mig bort ett par minuter och inser att jag nog kom på idén lite för sent. Hm… rynkar på näsan och tänker att om chansen ändå kommer så griper den här damen den.

Jag har ledigdag idag. Soffan också, jag har fått energi att göra saker nu så den får stå där ifred och oliggen idag. Julgrejerna är väck och dagarna har blivit lite längre. Och om nio veckor är det sommartid igen! Ler inombords och tänker på sol, varm sand och bara fötter. Jo jag vet att det bara är slutet av mars då men, ja, ni förstår nog hur jag menar ändå. Längtar värme. 
Men först vår förstås, och tulpaner! :)

När bordet är färdigslipat ska det oljas. Jag fortsätter mitt självpåtagna uppdrag. Tankarna är med mig som vanligt.

Jag var ut på lokal i lördags. Påbyltad tog jag mig ner på stan i den kalla januarikvällen för att träffa några vänner på puben. Bordet blev snabbt fyllt, både av gamla och nya vänner. Jag pratade och skrattade mig genom kvällen. Träffade gamla klasskamrater jag inte sett sedan mellanstadiet, gamla grannar som skilt sig och gift om sig samt en man som jobbat med min far och bror när jag bara var en tvärhand hög, sa han. Eftersom de båda gått bort var det både tårar och skratt som kom när han berättade.

Jag såg människor som flirtade, jag såg människor som pratade, som skålade och som sjöng, puben var full av liv. Barpersonal som stressade runt och plockade glas och servade, alltmedan de hade ett leende på läpparna. Så fantastiska människor!

När de stängde gick vi vidare till nästa ställe, jag träffade ännu mer vänner och bestämde möten med dem i framtiden. Jag pratade med min dotters skolkompisars föräldrar, vi pratade och mindes vad våra barn gjorde och vad de gör idag. Hur livet rullar på och jag kände att jag fått mitt nostalgibehov uppfyllt mer än väl. Bara att få träffa människor jag ”glömt” gjorde mig lycklig.

Lycklig? Ja faktiskt. Att få minnas med dem och slippa tänka på alla måsten en kväll, bara få slappna av, skratta och känna värmen från alla andra runtomkring var välgörande.

Till sist raglade jag hem. Både av ett glas vin för mycket och av trötthet. Mest trötthet. Köpte mig en bamsestor kebabtallrik, (fattar inte hur man kan bli så vansinnigt hungrig mitt i natten?) glufsade i mig den och lade mig med kläderna på. Snacka om vilken förtappad själ jag blivit! Tror jag att jag är fjorton fortfarande? Sedan flinade jag, somnade och vaknade ursvettig åtta timmar senare. Trots det hade jag ett leende på läpparna, glad över föregående kvälls nostalgikick.

Jag duschade, klädde på mig och återtog den mogna förnuftiga kvinnans skepnad och startade dagen med en solig promenad.

Jag är nog ganska normal ändå. 48 för det mesta, men 14 någon kväll om året skadar inte. 

Kram för idag!

Dagens digglåt!