Hur mår du? Egentligen?

Hur mår du? 
Egentligen?

Ibland ser skogen ut som hämtad ur en saga

Skogen är helt tyst

Jag liksom hör tystnaden, 

mina egna andetag, 
och skogens…

En och annan brems bara, 

som surrar nära min bara hud.

Jag aktar mig för knotiga rötter 

och eventuella ormar.

Jag tittar och insuper alla gröna nyanser.

Att gå i skogen får all världens 

funderingar att flyga sin kos.

Här skulle man bo tänker jag 

och blundar mot strilande solstrålar.

Plötsligt stannar min 

följeslagare och lyssnar.

Jag hinner precis låta bli att 

gå in i hans rygg.

Vi står blickstilla. Jag hörde inget?

Vi såg en urgrävd myrstack nyss 

och skojade om en björn..

Jag ska just öppna munnen och fråga, 

då vi hör ett frustande bakom oss!

Kvistar bryts.. Något stort är det!! 

Vad? Vart?

Mitt huvud går runt.

Vad gör vi OM det är en björn då?

Vi står stilla en liten stund till.

Jag sneglar åt alla håll 

men kan inte se något.

Jag har ingen aning om hur nära 

vi befinner oss något och vad det är,

men stråna på mina armar 

fortsätter stå ett tag till.

Vi fortsätter försiktigt på den 

urgamla stigen och spanar runt omkring.

Plötsligt är skogen lika tyst igen.

Jag känner mig bevakad men trygg ändå, 

djuret gömmer sig.

Vi är bara gäster i hans ståtliga hem

Mina funderingar går vidare.

Så skönt det skulle vara att bo i skogen

(På sommaren i alla fall)

Om jag skulle träffa någon 

skulle jag med gott samvete 

alltid kunna svara:

- Finfint! 

Om någon frågar hur jag mår.

När någon frågar i mitt nuvarande liv

svarar jag att det är fint 

även om det inte är det.

De flesta gör så, 

man drar inte upp allt varje gång.

Dels vill man inte uppta någon annans tid.

Dels vill man inte dela allt med alla.

Och sist men inte minst

Jag själv kanske inte har tid..

Skulle jag bo i skogen 

skulle jag ha all tid i världen.

Jag tänker att jag lever i 

och av naturen alltså.

Löjlig tanke, 

men i mitt nuvarande sinnestillstånd

när jag märker hur ron sänker sig över mig 

så vill jag aldrig hem.

Nu låter det som om jag har 

all världens problem,

Det har jag absolut inte.

Jag har det väldigt bra om någon undrar.

Jag menar bara att vi kanske 

ska fråga varandra lite oftare:

-     Hur mår du?

-    Egentligen?

Eller inte fråga alls, 

om vi inte har tid att lyssna på svaret..

Jag mår  finfint i skogen :)