onsdag 4 mars 2015

Tjejfest!




Skulle någon känna igen sig så har jag lyckats, eller misslyckats.
Jag hoppas verkligen att jag inte trampat på någons tår och avslöjat för mycket.
Personerna i texten är plockade från olika bekantskaper under de senaste åren,
samt med ordentligt utsuddade personligheter för att inte kännas igen.




En kväll på krogen...


- Åhåååå,  säkert? Fniss, fniss
- Den storleken ?






Vi fnissar allihop, värdinnan har just beskrivit en manlig bekant, typ..
 Hon är lite påverkad av sitt vinglas
så att hon överdriver tar vi för givet.

Jag befinner mig på tjejkväll med en hopblandning av gifta, sambo, singel och "på g" brudar.
Alla har vi passerat fyrtio.

Och ja, vi pratar en hel del om sex.

"På g" brudar är de brudar som just träffat någon. De är "på gång" att utforska, ja, den de träffat alltså.
 Mycket spännande saker avslöjas..

Fast vi pratar inte bara om sex. Det handlar både om bakning, kläder, bantning och barn.
Som vilken syjunta som helst!

Ikväll är vi ett gäng på tio kvinnor som förväntansfullt sitter och sippar vin,
klunkar öl, tuggar chips och njuter choklad medan munnarna går på oss alla.

Jag sneglar runt lite:
Ja faktiskt, just nu är det bara jag som är tyst.
Men som jag trivs, vi pratar i munnen på varandra, vi gapskrattar och vi berömmer varandras kläder.
Låter kanske typiskt tjejigt,  men vi är ju faktiskt fortfarande de där tjejerna vi var för tjugo,
trettio år sedan, inuti i alla fall.
Utsidan har bara blivit lite.... väder - och ålderbiten kan man säga.

Men det har ju gjort oss till de fantastiska,
kloka och underbara kvinnor vi är idag.
Drömmen vore att vara 20
med en 40årings klokhet (!?)
kommer vi överens om och skålar.

Vissa av oss har gått gymnasium,
andra universitet, nån slutade efter nian.
Men på en tjejkväll är vi på samma plan oavsett.

Vi berättar lite om oss själva.

En av tjejerna, snygg både till kropp och själ, har gått igenom en magsäckoperation med vars hjälp hon gick ner 30 kilo på kort tid.
Skönt fysiskt men ack så jobbigt psykiskt, berättar hon.
Det forna psyket tror fortfarande att hon är mycket överviktig.
Varje gång hon går förbi en spegel så måste hon backa och kolla vem det var.
Huvudsaken att hon mår bra, och det såg hon verkligen ut att göra.

- Ja jag kör med LCHF i alla fall, det funkar för mig,
säger en som inte opererat sig.
- Inte för mig, jag kör enbart med fett och kolhydrater, funkar jättebra, säger nästa.

Hm.... jag kan för lite för att ha någon öppen åsikt, så jag stänger munnen, men tycker inte det låter bra.

En har just blivit farmor!
- Hon är såå underbar, jättelik min son, säger hon.
Det låter nästan som om hon blivit mamma själv,
men jag inser att jag kommer att låta likadan när det blir dags.
 Hon visar bild, på bild, på bild.
Ja ni fattar, precis som jag gör med bilderna på min katt just nu, men ungen är skitsöt!

En sitter med sin mobil och skickar sms till några av sina dejter från mötesplatsen.
Mobilen plingar mest hela tiden.
Emellanåt får hon små rosa rosor på kinderna.
- Vad skriver dom? Jag är som vanligt nyfiken.
Hon drar upp mungiporna så tandköttet blottas och rodnar ännu lite mer.
.- Ja de erbjuder både det ena och det andra, men de bor 60 mil bort så jag låtsas att jag är på.
Jag förstår henne, det är kul.
En stund i alla fall, man får känna sig omsvärmad, på låtsas.

Den yngsta av oss, blott 40,5, har en liten rynka mellan ögonen, medan hon kollar sin mobil
- Hur är det med dig då?
- Min dotter är hos sin pappa ikväll, men hon vill inte vara det,
hon vill att jag ska komma och hämta henne.
Hon har låst in sig på toan, pappan har sin nya tjej där och de bryr sig inte om henne.
- Ta och ring ditt ex och be honom ta hand om sin dotter, du har väl rätt att gå ut nån gång?

Varpå en lång diskussion om ex, barn och ansvar bryter ut.
En har ett ex som alltid har råkat boka in
en resa när det är hans tur att "ha" sina barn.
Vilket är varannan helg. Märkligt!

En har två barn vars far har flyttat 100 mil bort...
Hur löser man delad vårdnad där?
- De flyger till pappa på en del lov, säger hon allvarligt. Vi andra förstår varför hon är allvarlig.

 För en annan kvinnas före detta familj funkar allt perfekt.

 De två gifta kvinnorna säger att det är jobbigt med all stress och att deras karlar inte hjälper till därhemma.

Snyggast ikväll är kvinnan som är bisexuell. Tuff kort klippning och lite maskulint klädd.
Jag hade faktiskt ingen aning om att hon var bi förrän ett par dagar efter festen.
Mig gör det detsamma.
Det är människan som räknas.

En av oss sitter och ser uttråkad ut, hon har varit ensam ett tag,
hon är dödligt less på nätdejting och vill bara ha lugn och ro och helst en sambo.
Vi skålar med henne och säger övertygande att ikväll, då ska vi fixa en man till henne minsann.
 Då lyser hon upp och ser lite gladare ut.
Vi ska ordna så han följer med ända hem!
(Ännu ett tecken på att vi är tjugo därinne)

Vi har alla barn i olika åldrar och börjar jämföra, precis som när de var små,
men nu är det mera skolor och jobb vi jämför.

En son blir mobbad, har varit det sen lågstadiet och går nu i högstadiet.
Det gör ont att höra vad han blivit utsatt för genom åren.
Skolbyte verkar vara en sista utväg.
 Åå vad jag hoppas han får lite ro och lycka de sista åren i skolan.
En dotter vill bli konstnär, en sjuksköterska och en annan bor i Tyskland.

Jaja mycket tjejsnack blir det. Vi vänder ut och in på mycket. En härlig förtrolighet sprider sig. Vi blir facebookvänner med dem vi inte hade innan
och byter raskt samtalsämne när klockan börjar närma sig taxiringning.

Ljudnivån höjs och vi blir fnittrigare och ännu mer förväntansfulla.

- Skååål, säger värdinnan och vi höjer våra glas.
Oj vad kul vi har det!
Eller? Jo det är behövligt att få höra om andras liv och jämföra med sitt eget.

Vi är vuxna damer som vill slippa ansvar för en kväll.
Slippa stressa och rodda, slippa tänka på morgondagens handling och middag.
Bara vara tjugo för en kväll igen.

- Två taxibilar står därnere!! Skynda!
Då kommer vi allihop på samtidigt att vi måste låna hårspray av värdinnan,
kissa och dricka ur sista slatten i glasen.

Vi skrattar högljutt på väg ner i trapphuset,
ögonen i dörrarnas kikhål tycks undra vad det är för ungdomar på väg ner.
Om de visste vad den tanken känns uppmuntrande!
Det var minst tjugo år sedan nån kallade oss ungdomar.

 Vi klämmer in oss, åker kilometern till krogen och flamsar fram till dörrvakten.
Han ser måttligt road ut när de medelålders flickorna försöker flirta med honom.
Men det gör oss bara mer uppspelta.

Vi snubblar in, fram till garderoben och upp till baren.
Hm, vi verkar vara först. ..
Fördelen är att vi kan välja bord, närmast baren är bäst.
Vi hänger där och försöker se ut som om vi har skoj.

Jag tror inte att det bara är jag som tänker att det alltid är roligast INNAN man går ut.

Men men musik drar igång på två dansgolv och stället börjar fyllas av fler medelålders människor.
Staden är liten så det är många igenkännanden.
 Sedan dansar vi. Vi dansar som vi gjorde förr. Ja jag i alla fall.
Jag har inte lärt mig det dagens ungdomar dansar.
Skulle gärna vilja,  men när jag försökt så ser jag ännu mer ut att vara i den ålder jag är.
Jag liknar mer John Travolta.

Å som vi dansar.
I mitt fall känns det som om flera månaders vuxen stelhet skakas loss.
Jag dansar som en gud (tycker jag) när de kör de gamla låtarna.

Vi dansar ensamma tillsammans som man gör när det inte är styrdans.

Kvällen tar slut, de av oss som hittar varandra i folkhavet kramar vi om och lovar göra om det, snart!










Inga kommentarer: