Livets trösklar

Livets trösklar

* Högbonden, dock vill jag inte ha en sådan stor ö.
Ber om ursäkt för den sneda horisonten, såg det först nu, på skärmen...

”Tänk att få ha en egen liten ö!” sitter jag och drömmer om medan solen bränner mina armar, ansikte och lår, flytvästen klibbar lite på ryggen och mitt hår flyger i fartvinden. Båten går fort och de mellanstora vågorna mellan öarna där det är öppet hav gör att vi studsar fram. Jag har lärt mig gilla det.

Det dyker upp en liten kobbe till höger (försökte fota den i farten men nä, ni får föreställa er) Den är karg med vackra men vassa rosaröda klippor som dyker rätt ner i havet, lite mjuka hällar finns det här och där, där man kan solbada och fika nybakade bullar. 

Alldeles lagom stor, mitt ute i havet, med horisonten alltid närvarande. Där skulle man bli påmind om livet och vår litenhet. Stora problem skulle bli små och allt skulle vara enkelt. På sommaren och vid vackert väder skulle jag bo där. Övriga stunder får jag väl bo på min gata i stan helt enkelt.

”Går det bra älskling?” ”Ja-a” ler jag tillbaka. Plötsligt kommer jättevågen som båten försvinner ner i och vattnet framför oss döljer framåtsikten. ”Ååååuj” kvider jag. (Ok, jag överdrev lite) Jag är inte båtvan ännu, men jag håller på att bli. Jag sneglar på L:s ansiktsuttryck, och om han ser lugn ut så är jag lugn. Typ. (Han ser alltid lugn ut) Så det går bra. Oftast. Nu ler han bara stort och jag hick-ler och ser lugn ut. Utanpå. Inuti håller hjärtat som bäst på att hitta sin plats igen.

Pålarna får symbolisera livets olika skeenden som vi hoppar mellan.

Tänker på livets trösklar. På allt vi varit med om, vad vi lärt oss genom att klättra över dem. Först känns de oövervinnerliga och sedan, allteftersom tiden går, så övervinner vi dem eller så lär vi oss leva med dem. Vi har dem i bagaget, liksom.

Jag känner mig rätt sliten ibland, när jag tänker på vad mitt liv innehållit. Men samtidigt klok, förstående och världsvan och väldigt glad att de livsval jag gjort, de har ju gett mig erfarenhet. Jag skulle inte varit den jag är idag om inte allt som hänt, hänt.

Mitt liv har innehållit glädje, sorg, besvikelser, lycka, sjukdom, glädje, otrohet, beroende, dödsfall, kärlek, utbrändhet och svek. Precis som för många av oss. Det är av dem vi lär oss, trösklarna.

På min lilla ö skulle det inte finnas några trösklar, dit skulle alla vara välkomna som vill andas ut, sola och käka bullar.

Kram för idag!

Allt är inte svart eller vitt

Allt är inte svart eller vitt

Har du blivit besviken någon gång?

På någon nära

På någon du litade på?

Ja, det har du blivit
Någon gång

Det har alla

Även jag

Vinden blåser i mitt hår

Jag åker båt

Igen

Det är ljuvligt

Det visste jag inte

Innan jag vågade

Jag har blivit besviken 

På andra

Och gjort andra besviken

Det vet jag

Men vad är viktigt i livet?

Jo..

Att leva förstås

Att må bra

Att leva för varandra

Att ta hand om varandra

Så länge vi har varandra

Havet är knallblått

Himlen ljusblå

Och båten vit :)

Allt är inte svart eller vitt

Sanningen finns någonstans däremellan

För din sanning

Är inte min sanning

Kaffet på stranden smakar underbart

Sanden under mina bara fötter är varm

Solstolen skön

Och jag får backa ut båten från bryggan
För första gången

Jag ser ett stort hjärta, vad ser du?

En dag har vi inte varandra längre

Var rädda om varandra 

Kram för idag!

En helt kravlös semester (och en massa bilder)

En helt kravlös semester

(Och en massa bilder)

Jag blundar

Jag ligger på en solvarm klippa

En behaglig värme sprids i min kropp

Iskalla små vindpustar kittlar håret på mina armar

Men det gör inget

Jag fryser inte

Jag älskar doften av det salta havet

Den påminner mig om mina barndoms somrar vid havet

Jag vet att himlen är klarblå idag

Och solen stark

Jag ligger här och bara njuter

Fattar inte riktigt att just JAG får  uppleva detta

Jag har semester helt utan krav

Så skimrande var aldrig havet...

Som när du gick vid min sida....

Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande..

https://open.spotify.com/track/4p1LKZie1pNqfzzCYRrqmD

Vi har åkt båt idag...

Jag som har djuptvatten- och vågskräck

Men det gick bra när mina knän slutade skaka

Och mannen i mitt liv lugnade mig

Jag älskade att åka båt

Märkligt

Men fantastiskt!

Vi åkte till Trysunda

Vilket helt underbart ställe!

Hittade en skalbagge i metallic

Helt bedövad av den söta blomman låg han helt stilla

Och lät mig fota honom

Vacker

Bockviken

Så sällan jag ser vår landskapsblomma nuförtiden

Här fanns det gott om dem

Små konstverk

Storviken med alla vackra stenar

Vi kom hem på kvällskvisten

Hela

Och jag lycklig

För att jag klarade det

Midsommarafton firade vi i Nordingrå

Traditionell

Trygg
Trevlig

Bilden av en lycklig barndomssommar

Jag gillar den

Och dem ❤

Mina två jag :)

Kram för idag!

Sommarnatten är ljuvlig

Sommarnatten är ljuvlig

Den är ljus och doftar alldeles underbart

Vita, lila och vinröda syrener fyller luften
Rosentry, hägg och maskrosor
Färgrika, blommande

Jag blundar och njuter

Drar in sommaren när jag andas

Och ler säkert lite fånigt

Den är tyst och varm

Himlen vacker
Ljust blå och lite dov
Liksom

Mina fötter nakna i sandaler

Jag går lite på sidan om grusvägen

I daggvått gräs

Jag vill inte gå in

Allt är så grönt

Bevarar alla mina sinnens minnen

Jag vill minnas dem när det blir mörkt

Äntligen detta korta ögonblick av njutning

Inatt blir allt oviktigt

Bara nuet berör

Det annars så svårfångade

Vardagsproblemen glömda

Tänk om det alltid vore så lätt

Att bara stänga av det som är jobbigt

Det som får oss att gråta

Tänk om jag haft ett sommarrum i mitt hus

Nätter jag inte kan sova

Skulle jag lagt mig i gräset

Och glömt mina tårar

Alla ärr skulle läkas

Fast just nu är jag lycklig

Mina bara armar varma

Mitt hjärta fyllt av kärlek

Hela min kropp bubblar

Allt ordnar sig

På ett eller annat sätt

Kram för idag!

Den blomstertid nu kommer...

Den blomstertid nu kommer…..

Idag blir det bara hoppfulla sommarbilder

Kyrkan är såklart lika vacker som vanligt, svindlande högt i takkupolen och fina målningar på altartavlan. Sirliga träsniderier pryder bland annat bänkarna och vilsamma färger finns överallt. Kyrkor är rogivande även för den som inte kallar sig religiös. Jag blundar och njuter.

Men bara en liten stund! För jag vill för allt i världen inte missa dagens stora händelse. Ty idag är det inte kyrkan som är vackrast – idag är det niondeklassarna som är de allra finaste. Det är nämligen skolavslutning!

Tjejerna har valt ut de allra finaste klänningarna och killarna bär stolta kostym med slips eller fluga. Håren är lockade, plattade, uppsatta, blomsterprydda, fönade eller vattenkammade. De är så otroooligt fina! Deras ögon lyser förväntansfulla och lyckliga och de vet mycket väl att den här dagen är deras alldeles egen, dagen de väntat på. De strålar.

Jag sitter uppe på läktaren och bländas. Än har de inte fattat det riktigt. De har gått hela nio år i skolan, den obligatoriska. De har liksom nått det första delmålet. Nu ska deras egna val få lotsa dem vidare.

De har heller inte insett att det här är sista dagen de får se vissa av sina klasskamrater. Å nej fy vad sorgligt att påminna om det.. Jag kom bara att tänka på det när jag satt där och torkade en liten rörelsetår då och då. Jag insåg där och då att vissa av dem jag gick med i grundskolan har jag faktiskt inte sett en enda gång sedan skolavslutningen i nian. (33 år sedan minsann) Några flyttar långt och andra flyttar inte alls, och fast jag bor kvar i min födelsestad så har våra vägar ändå inte korsats. Idag skulle vi kanske inte känna igen varandra… rynkor, hårfärger, attityder och kroppsformer kanske har ändrats. Eller så har vi helt enkelt olika vägar till våra jobb...

En efter en går fram och hämtar sitt betyg. Jag kan ana nervositeten i varje steg. (jag sitter bakom en pelare så jag ser inte, men jag anar att de bockar, niger och kramar sin rektor) Det är stort att få gå fram ensam så att ALLA i hela kyrkan ser. Lyckan när de går tillbaka till sin plats går inte att ta miste på, självsäkert leende med små rosor på kinderna pustar de ut.

Jag studerar min vackre son (jo, man får säga så om sina egna barn) när vi kommer hem. Fast jag gått igenom det förr i och med att jag har äldre barn så är det så svårt att förstå att även denne lille man (nåja, han är över en och åttiofem) har blivit stor! Vad ska det bli av dig du lille, store pojke/ kille/ man. Jag bör nog sluta kalla dig för lilla gubben nu. Okej, jag har slutat redan, jag lovar.

Nu börjar livet, fast det i och för sig pågått länge. Men det är på något sätt som om mammakontrollen sätts ur spel när gymnasietiden inleds. Det klart att jag fortfarande finns där, stolt, orolig och omhändertagande, men nya krav på ansvar ställs i och med stigande ålder.

Hur ska jag kunna låta dig göra dina egna misstag? Hur ska jag kunna låta bli att lägga mig i så att du inte blir sårad? Hur ska jag kunna skydda dig?

Äsch, skärp mig, det här kommer att gå bra! Jag har till min hjälp mina barns far och mina två äldre barn som vakar och älskar sin lillebror precis lika mycket som jag gjort sedan första gången jag såg dig. Älskade unge! Klart det kommer att gå bra.

Jag torkar mina tårar, drar ett djupt andetag och inser hur pinsam du kommer tycka att jag är om du skulle läsa det här nu. Men en dag kommer du att förstå min unge vackre son. Lycka till!

Och lycka till, till alla er andra som går ut skolor, tar studenten och ska vidare i livet. Den lilla, lilla osäkerhet och oro ni känner kommer att lägga sig. Ni kommer att lyckas bra i livets berg och dalbana. Hjärtan till er!

"Du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror..."

Kram för idag!