Själv!

Själv!

Det är november och lördagseftermiddag

Det fick bli innebilder idag
Frusen och trött iddes jag inte gå ut

Dagen har varit solig men iskall, jag har jobbat och kom just hem till en helt öde och tom lägenhet. Min son är hos sin pappa.

Jag bor själv nu.
Jag bestämmer själv.

Själv.

Helt själv.

Det är ingen som väntar på mig när jag kommer hem... 
Ingen som blir glad att jag äntligen dyker upp... 
Det känns lite tråkigt...

Fast jag vill inte tillbaka till det ställe jag just lämnat, där är jag klar.

Jag och min syster med vår mamma = Lycka!

Jag kommer på att jag skulle vilja ha en mamma.

Min mamma dog när jag var 39, åtta år sedan nu.
En mamma som står och väntar med våfflor och alltid är på min sida, vadsomän, liksom. Suck..

Jag steker ett ägg och funderar lite:

Fast visst jag klarar mig själv. Visst?

Jag har mina barn som kommer då och då, jag har mina syskon, jag har alla mina vänner, och jag nosar lite på ny kärlek.

Fast mest är jag själv, jag lyssnar på mina tankar.

Fasiken vad klok jag är!

Ibland...

Fast just nu känner jag mig ensam.

Jag sitter i mörkret i mitt stora kök och skriver, min fina stora klocka tickar tryggt på väggen. Lisa Ekdahl sjunger lågt i TV-rummet. 
Jag har tänt ett ljus på ekbordet. 
Alltså -
 jag har ju det helmysigt, helt själv! 
Jag flinar i skumljuset.

Dammet bjuder jag på

Varför vill vi höra ihop med någon? Är det viktigt? 
Någon att handla med på ICA, någon att mysa med i soffan, någon att prata med och älska…

Hm.. fast handla fixar jag ju helt själv. 
Mysa kan jag göra själv, tjocksockar, kuddar och gofilten löser det åt mig. 
Pratar med mig själv gör jag mest varje dag redan. 
Älska mig själv gör jag, tror jag, typ tycker om i alla fall.

Äh, Åsa du fixar det här, helt själv. Om du vill.

Tja, jag får väl se vart livet och kärleken leder mig den här gången

Kram för idag!