Jag hörde nåt!!!

Innan invirningen
(Lite äcklig bild, jag vet)

Med täcket virat runt om mig, 

intryckt så jag nog mest liknar en kåldolme
om jag ska försöka beskriva.

 Det är noga insnurrat
runt mina iskalla fötter. 

(Det kan ju finnas något
monster under sängen
som kan bita mig i tårna annars)

(Barndoms-mardröms-rest)

Absolut inget får vara öppet

Endast håret överst på  mitt huvud
och min nästipp
kan identifiera mig som mig.

- Så har jag alltså lagt mig för att sova!

Med kroppen fortfarande
i uppvarvat tillstånd efter
dagens alla rörelser
och med huvudet fullt
av virvlande tankar,

försöker jag slappna av.

Det är inte lätt!

Jag försöker slappna av med
kroppsdel efter kroppsdel.

Jag minns fröken på gympan i lågstadiet;

"Känn hur du slappnar av i höger ben,
hur tungt det blir"

"Känn hur du slappnar av i..."

Efter att hon gått igenom hela
kroppen medan vi låg där.

 På det gröna gympagolvet som
luktade fotsvett och damm,

gick hon runt och lyfte i
ben och armar
för att känna om vi
slappnade av ordentligt.

Jag minns att hon inte orkade
lyfta mitt ben en gång.

Sen provade hon aldrig mig något mera....

Medan vi låg där och slappnade
av efter gympan,

sa min kompis en gång till mig;

"Men VAD du andas högt"

Jag måste ha skämts för det 

eftersom jag försökte hålla andan
på de efterföljande avslappningarna.

Och eftersom jag minns det ännu.

I

alla fall

så försöker jag slappna här
hemma i min egen säng nu.

Jag känner hur ena foten känns
rätt avslappnad nu.

Bara att fortsätta.

En närliggande person sticker in en
varm fot under mitt täcke 

vilket gör att min vaknar igen
men mår gott av värmen.

Plötsligt börjar personen snarka!

Oj, oj, oj!

Jag VET ju att jag måste
skynda mig att somna först.

Annars går det som det går
med min sömn.

Vem vill ligga och höra på grovsnark liksom?

En sovtung arm läggs runt min midja.

Skönt, men den gungar i takt
med snarket.

Suck!

"Snark, snark"

Jag virvlar med tankarna.

"Tänk inte så förbannat mycket"
tänker jag till mig själv.

Jag kan ju försöka fokusera på bilder på insidan av mina ögonlock,
 kommer jag på!

Jag vet, nu har hon blivit helt knäpp,
tänker ni.

Men det var jag redan innan,
inget att göra nåt åt!

"Snark,snark"

En telefonlur!

En snabel!

"Nä det är blodkärl du ser i skenet
från lampan i hallen
som skiner genom locken, Åsa"

"Snark, snaaaaaark,snark"

Bra dag var det idag

Hm,
vad var det jag skulle komma ihåg?

Att det ska vara så fasligt
svårt att slappna av
på beställning vissa kvällar.

(Fösjud hörs under sängen!!!)

Va??

Jag öppnar mina blå på vid gavel

Öronen öppnas också

Jag håller andan som på
lågstadiegympan

Puuuuuuh,
nu går det inte längre.

Var det en råtta? 

Eller var det en sömnfis?

Eller en inbrottstjuv som legat och
väntat hela dagen på  att vi ska
somna?

Jag lyssnar vidare

Varken det ena eller andra
återkommer.

Jag lyssnar och lyssnar.

Ligger säkert vaken flera timmar
och ägnar mig åt
fullständigt onödigt väntande.

Jag kommer på att jag ska härma
snarkaren så kanske han slutar!
Jag tar sats, drar in luft hårt i näsan.

"Snaaaaark"

"Va?"
Säger snarkaren och somnar om...

Jag vaknar förbannad på den som
ringermig klockan sju på morgonen

(Det var väckaren)

Och av en röst som säger.

"Du snarkade som en gris inatt,
jag kunde knappt sova"

Jag snarkar som en gris påstås det...?

Imorgon kväll är det JAG som somnar först!