Jag sitter bekvämt tillbakalutad i det mjuka soffhörnet.
Soffan är av svart skinn.
Och man blir inte alls svettig i baken som jag trodde
när min sambo envisades att vi skulle köpa den.
(Konstigt, JAG hade fel?)
Hörnet är perfekt,jag kan både sitta rak i ryggen och som en ostkrok
en hel kväll utan att gå som en likadan dagen efter.
Jag kan till och med slumra skönt en stund
I alla fall tills jag blir buffad på för att jag låter som en gris.
I
alla fall så sitter jag här och tänker på dagens händelser.
Det började med att jag rusade fram till kvinnan med barnvagnen.
- Nämen, grattis!
Jag dök ner med huvudet i vagnen.
- En så liten fin en du fått!
Jag sträckte på mig och vände mig mot kvinnan
som för att ge en kram.
Jag såg rakt in i kvinnans ögon.
Fick svårt att få leendet att sitta kvar.
Jag hade tagit fel!
- Ehh, men så roligt, sa jag och backade två steg.
Hm, jag skulle nog ha erkänt på en gång.
Det gick för många sekunder.
- Du tog fel va?
Sa hon och blängde på mig.
- Ja,pep jag till svar
Och den äldre kvinnan rodnade. (Jag)
I sådana situationer är det väldigt lätt att göra allting mycket värre.
- Fniss,jag trodde du var bror till min kompis som nyss fått barn!
- Alltså han har inte fått barn, utan...
- Eller, inte hans bror alltså, utan du!
- Som inte är hans b...
Hujedamej!
Hon hade inte ett uns av humor, den unga snytan.
Jag trippade iväg i snömodden, lite sur var jag allt.
Sträckte nog näsan lite för mycket uppåt
(och mungiporna nedåt)
Klumpeduns!
Ja, som en sån kände jag mig när jag
"Swisch"
Satte mig på baken, mitt på gatan.
Jag tycker att det är ganska konstigt
Egentligen
Att det är så skämmigt att ramla.
Men jag skämdes och klev upp fort som attan.
Ryggen och rumpan värkte
Men det är viktigast att kliva upp snabbt!
Konstigt!
Sedan var det det här med artigheten.
En man stod och höll upp dörren till bankens lokaler,
dit jag var på väg.
(Han hade nog sett mig ramla,
och tänkte vara snäll med klumpetanten)
Jag log och skyndade mig fram.
Det var långt till den där rackarns dörren, kom jag på.
Jag fick lov att jogga lite på slutet..
- Tack, flås, det, flås,var, flås, snällt!
sa en rödblommig jag till den flinande mannen.
Vad gör man inte för att vara snäll mot nån som är snäll?
Banken var fylld med folk som stod i kö.
Jag höll mig för ryggen och stapplade mig fram
när det var min tur vid kassan.
- Kan jag få växla lite euro?
- Javisst, svarade den tjusiga och välklädda bankkvinnan.
(De är alltid tjusiga, banker anställer nog bara tjusiga)
(Och välklädda)
- Ja, vi ska till Kanarieöarna på lördag,
tänkte att det kunde vara bra med bara lite cash,
det är inte så varmt där nere nu men vad gör väl det,
det är ju varmare än....
Jag pladdrade på samtidigt som jag checkade mobilen
När jag tittade upp såg jag bara ryggen på henne längst bort i lokalen.
Tog sedan emot mina typ utländska pengar
och funderade på om jag skulle låtsas ha headset på mig.
På min väg ut mötte jag en gammal bekant i dörren.
Jo, jag tog rätt den här gången.
- Nämeeeen heeeej!
Sa jag leende.
Hon tittade på mig, kisade med ögonen och hälsade artigt.
-Hej!
Och gick in i banken.
Jag vände mig om och undrade om jag såg annorlunda ut den här knäppa dagen.
Det såg ut som jag i glasrutan i alla fall.
Nä nu ska jag ta och sova lite
och hoppas på att morgondagen roar den med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar