Sorg...

 

Sorg

 

 

Jag cyklar på landsvägen mellan ängarna

Maskrosor och Åkersenap
 har nästan tagit över en av dem

Det lyser som om självaste solen låg där

Det är vackert

En del av maskrosorna har redan ”gått bort”

Vita skira och fjuniga bollar

För dem är sommaren över
innan den ens har börjat

”Sommaren är kort”

För dem

Livet är också kort

Hur går man vidare när
någon nära gått bort?
 

Jag bröt ihop

Jag försökte jobba direkt

Det gick inte så bra

Gråten kom när jag minst anade det

Smärtan inombords fick
mina ben att vika sig

Det enormt ofattbara

Att någon är borta

Helt borta

Kommer aldrig igen

Aldrig, aldrig, aldrig

Det och det och det

Kommer aldrig att ses mera

Någonsin

Tankarna snurrar

Man vänjer sig inte

Saknaden består

Man kan komma på att
man ska säga
det och det

Till personen

Flera år efteråt….

Man får till slut acceptera

Det är tufft

Känslan av att inte veta
vad som händer när man dör

Är outhärdlig i början

JAG VILL VETA!!

Tänkte jag då
 

Hör du mig, min vän?

När jag pratar med dig

Vet du, när jag tänker på dig?

 

Jag tänker ofta på vad min vän

skulle ha sagt och gjort

Där och då

Nu när det gått många år

Har jag accepterat

Men tänker jag för mycket

Kommer tårarna

 

Men jag försöker le

Och minnas det jag vill minnas

Och ställer frågor rätt ut

Och får svar

Av mig själv

  Av mina minnen

Och min fantasi

Vad jag tror min vän skulle ha svarat

Har du förlorat någon vet du

vad jag pratar om

 

 

 

I många Asiatiska länder är

vit sorgens färg

 

Det känns "ljusare"

och mer hoppfullt än svart

tycker jag

 

 

Jag har inget riktigt svar

på hur man går vidare

 

Eller någon kontenta av det jag skrivit

Jag ville bara förklara hur jag gjort

 

Kram till dig som sörjer