Oro

Oro

 

Jag promenerar i strålande solsken

Landskapet är lika magnifikt som vanligt

Idag räcker det med t-shirt

Armarna och näsan blir fräknigare

Jag får lust att sätta mig i diket

Helt stilla

Kanske kommer den lilla rävungen fram

Den jag höll på att
köra på häromdagen…
 

Men jag hann stanna

Han bara stod där i dikesrenen

Jag stod kvar med bilen

Och tittade på den söta

Ända tills jag upptäckte bilen bakom

Tänker att jag kan sitta där
och insupa sommaren

Och ta fram den vid jobbiga dagar

Kalla vinterdagar

Dagar av oro

Eller annat

Men då kanske någon skulle stanna
och fråga om jag var sjuk

Eller så blir jag känd
som den där knäppa

”Hon som sitter i diket”

Så jag låter bli

Benen får ta mig vidare

Dagar av oro har jag varit med om

Sådana som gör ont i magen

Och det känns som om
man ska gå sönder




 

Som fick mig att lägga mig
i ren apati på golvet

Tårarna rann utan att jag grät

Jag hade gjort allt jag kunde

Bett om hjälp i alla instanser

Men när ingen kunde hjälpa

kvarstod acceptans

Men att ta sig dit när allt är
upp och ner var svårt

Jag fick hjälp av en vän

”Släpp oron” sa hon

”Du kan inget göra längre

Du har gjort allt du kan”

Så började jag så smått klättra uppåt




 

”Du kan inget mer göra, Åsa”

Sa jag till mig själv

Gång på gång

På gång

När jag var ovanför ytan

Väntade jag

Och väntade
 

En dag kom beskedet

Den jag oroat mig för var fri

Det hade inte varit smärtfritt

Men hen var fri

Fri att börja ett nytt liv

Utan sitt helvete

Hjärtat lyftes upp ur sin mörka grop

Lyckan var ofantlig

Jag fick vara ett stöd igen
 

Frid och ro i sinnet igen

Av hänsyn till hen
nämner jag inga detaljer
Jag tycker inte det är nödvändigt

Det är känslan av
hopplöshet jag vill förmedla

Det här var några år sen

Men smärtan jag kände
går inte att glömma

Och hopplösheten
av att inte kunna hjälpa
en närstående

Den var outhärdlig

Klumpen i halsen är stor
när jag tänker på hur det var

 

Solen fortsätter gassa

Jag vänder och går hem

Dags att åka till jobbet nu