Lite tics och mycket Danmark
Promenerar sakta ner på stan, solen skiner från den klarblå,
gräset är så grönt det kan bli, maskrosorna gulgula, det är den 1 juni om 2
dagar och jag är ledig idag. Luften har bara lite, lite stänk av is i sig, tänker
att det är tur att jag har långärmat och långtights utanpå linnet och under
jeanskjolen.
Medan bilarna dånar förbi på E4an så sjunger Ed Sheeran ”Perfect” i min öronsnäcka och jag gungar lite där jag går och njuter av sol och
musik med solbrillor på nästippen.
https://open.spotify.com/track/0tgVpDi06FyKpA1z0VMD4v
https://open.spotify.com/track/0tgVpDi06FyKpA1z0VMD4v
I stan springer vardagslediga människor omkring och uträttar
ärenden medan jag försöker att inte kliva på skarven mellan betongplattorna på
trottoaren. Löjligt, jag vet, men det är mitt tics. Det och att inte kliva på
A-tunnelock. Vad A-tunnelock är? Jo, det är sådana där runda avloppslock som finns
överallt och som har ett stort A i mitten. I tonåren lärde jag mig
att det betydde otur om man klev på ett sådant, och fast jag inte ens tänker
tanken nuförtiden så hoppar jag smidigt (?) undan eller ”råkar” knuffa den
stackare som står i vägen, ifall alternativet skulle vara att nudda locket.
Vidskeplig? Nä inte ett dugg, vanemänniska bara.
Det med betongplattorna är
lättare att förbise, ty ibland är mina fötter för stora, så att inte nudda
skarven skulle göra att jag måste trippa på tå och det skulle se bra dumt ut.
Det kanske inte är tics. Egentligen. Mer bara tvångstanke.. Ja, ja är det inte
värre så… Någon annan som törs berätta om sina tics?
Vid väntan på gröna gubben tänker jag på min resa förra
helgen, till Danmark. Där kan man bli bötfälld om man går mot röd
gubbe! Javisst, vi stod där sent på kvällen efter den goda middagen och väntade
snällt tillsammans med de danska människorna på grön gubbe fast ingen bil var i
sikte.
Danmark
Vår resa började på onsdagskväll med flyg från Umeå och byte
på Arlanda. Fast vi höll på bli att bli kvar i Sverige...
Vi satt i godan ro på ”vår”
gate och flinade åt ett par som tydligen fått veta att deras plan bytt gate och sprang som galningar, när
vi blev varse…
Ty att skicka två plan till samma destination med ungefär samma avgångstid är dumt. Att
dessutom lägga gaterna (gäjterna) i varsin ände av terminal fem är ännu
dummare. Och det absolut dummaste är att byta gatenummer i sista stund.. Ja –
vi gick till fel. Helt fel. Men svettiga och flåsande (men lyckliga) damp vi ner på rätt säten
till slut ändå.
Vi hann med mycket på de här dagarna: Vi åkte
sightseeingbuss, en sådan man kan hoppa på och hoppa av vars man vill. Vi såg
tornet med 400 trappsteg med en vidunderlig utsikt över staden, den lilla
havsfrun, "Den lille Havfrue" de många vackra statyerna, kyrkorna och alla tornen. Runt kyrkorna var det
ofta murar för att grisarna som för längesedan sprang lösa i staden inte skulle
böka upp gravarna.
Fruen fyllde 100 år 2013 och föreställer den lilla sjöjungfrun från HC Andersens saga. Hon är den mest fotograferade turistattraktionen i Danmark |
Vi såg Köpenhamns universitet som numera är stängt för att
det inte uppfyller kraven med uppkoppling och skulle bli för dyrt att
modernisera om jag förstod det rätt. Men det stod kvar i all sin ståtlighet. Här
forskade fysikern Niels Bohr som var med och uppfann Atombomben, det var dock
inte hans mening när han studerade atomers egenskaper.
Vi såg ett gammalt observatorium där den gamla rymdforskaren
(Tycho Brahe kanske?) inte orkade gå i trappor upp till teleskopen utan byggde
en ramp till kupolen och tog sin häst när han skulle upp och jobba.
Vi fick höra historien om den hemlöse balettdansören som
tjänade sitt husrum genom att berätta historier och som sedan blev världskänd,
nämligen HC Andersen. Lite här och där fanns skyltar med hans namn på husen, det var ställen där han fått bott och berättat.
Vi åkte den öppna
båten i kanalerna och såg husbåtar, gigantiska lyxkryssare, vackra segelbåtar
och underbara vyer. Vad guiden sa är dock outforskat eftersom han pratade
engelska, tyska, ryska och danska i en strid ström om man säger så. Men vi såg
desto mer.
Vi gick på matresa. Det går till så att man vandrar runt med
en guide som berättar om stadens historia, visar kända platser och så äter man
förstås. Vi åt smörrebröd och drack snaps på Köpenhamns första cafe/ restaurang
för kvinnor. Här satt societetsdamerna i det fina rummet och arbetarkvinnorna i
det andra.
Vi smakade goda ostar och körsbärslikör i en av saluhallarna. Vi åt
wienerbröd i Köpenhamns äldsta bageri. Vi fick se godistillverkning i
Karamelleriet. Vi fick smaka groed (gröt) i modern tappning. Smakade som
risotto med nya spännande smaker. Vi åt musslor, jästa vinägerstrips och drack
öl, mörkt och ljust. Vi smakade chokladbollar med rabarbersmak. Matvandring rekommenderar jag er att prova! Den tog fyra timmar, vi gick cirka en mil och den kostade 1200 kr och gick väl upp ett par kilon. (Nä skojar, det var bara provsmak på alla ställen)
Vi strosade och fascinerades av de gamla vackra husen överallt och de otroligt fina bakgårdarna. Målade i mörka ockrafärger, murgrönor som slingrade sig upp efter husväggarna. Stora krukor med mycket blomsterprakt. Kullersten på marken, pittoreska gröna, gamla trädgårdsmöbler… Ja, ser ni det framför er?
Och så shoppade vi på stroeget förstås! Såå kul! Och hoppade undan för de miljoner cyklister som dundrade fram överallt. De hade egna körbanor mellan körbanan och trottoaren.
Gjorde som vanligt en komihåg- lista till mig själv till
nästa resa:
- Kom ihåg att det kan bli 30 grader varmt även i
maj. Ha inte bara vårsverige- kläder med dig! (typ jeans, jeans och jeans)
- Ta med egna öronproppar, ty det är inte bara du
som kan snarka.
- Parkera dig nedanför tavlan med avgångar på
flygplatsen. Basta!Vräk inte ut dig bekvämt på gaten så att du eventuellt måste
galoppera bara för att flygbolagen bestämt sig för att förvirra ovana resenärer.
Kram för idag!