Nu är det jul igen…
Så kom då julen till den lilla staden.
Någon vit jul verkade
det inte bli det här året. Heller.
Gräsmattorna var fortfarande gröna och vägbanorna
blöta av allt regnande istället för vita av den förväntade snön.
Skridskoisarna
lyste med sin frånvaro och skidspåren fick göras av konstsnö som inte heller
den fick ligga kvar.
Vidare kände folket som bodde i den lilla
staden ingen julkänsla alls.
Alla klagade och gnällde. ”Julen ska vara vit, det
var den alltid förr!!”
”Jag får ingen julkänsla när det inte finns någon snö!”
”Plusgrader
i december? Såå konstigt!”
När man spatserade gågatan fram såg man invånarna ändå jäkta
från affär till affär, med händerna fulla med påsar ur vilka paket anades.
Mellan tummen och pekfingret på den hand som användes oftast, beroende på om de
var höger eller vänsterhänta, skymtades ofta julklappsinköparlistan.
Och man
hörde de stressade människorna fråga varandra:
”Men vad ska vi köpa till
Holger?” ”Och har vi kommit ihåg lilla Ester?”
Mötte de någon
utanför familjen så frågade de alltid:
”Jaha, har ni köpt alla julklappar?” och
så ett litet generat skratt efteråt, som om de skämdes lite för alla sina köp
och det dumma i detta ”måste”
Frågan därefter löd ”Hur firar ni julen i år då?”
På andra sidan gatan hördes två väninnor samtala:
”Nu har jag
bara köttbullarna kvar att göra” den ena damen blundade nöjt.
Ӂh, lyckliga
du, jag har sillen, vörten och skinkan kvar att göra, och granen ska ju "kläs" också” svarade den andra damen med
röda stressrosor på kinderna och trötta ögon.
Jag konstaterar härmed att julen ska vara snörik, men inte för mycket och inte för lite. Barnen ska kunna göra snögubbar och åka pulka medan de
vuxna ska kunna stå inne under julstjärnan i fönstret och titta på de stora
snöflingorna som singlar ner och säga vad fint det är och tindra med ögonen.
Det ska vara kallt men inte föör kallt för då måste vi skrapa bilrutorna om vi
inte startat kupévärmaren.
Julklapparna ska vi skita i men vi måste ändå BARA köpa till
den och den.
Och den.
Alla klagar på att affärerna bara har längre och längre
öppettider och börjar med sin julskyltning tidigare och tidigare för varje år.
Och fast det är ett försäljningsknep så går vi på det och köper mer och mer och
tidigare och tidigare.
Matborden ska digna och alla ska få det som är viktigast för
dem på julbordet. Att sedan de flesta matlagare somnar redan klockan tre
på självaste dagen är bara som det ska, ty det har de alltid gjort denna dag.
Alltmedan de små inte kan sitta still och titta på det traditionella
programmet, de väntar ju på den röde farbrorn och vet att de snart ska få ännu
mer leksaker.
Usch vad jag låter pessimistisk…
Men det är ju faktiskt såhär det är, och vi låter det
fortgå. De flesta av oss i alla fall. Jag försökte faktiskt tänka ut hur MIN
drömjul skulle se ut, det tog lite tid men såhär skulle jag vilja ha det:
Jag skulle vilja träffa mina närmaste och käraste på
julaftonskvällen. Vi skulle äta något gott som vi lagat tillsammans, helt utan
stress. Vi skulle inte ha några julklappar. Om vi kände för att köpa något till
varandra skulle vi kunna köpa det vilken dag som helst annars. Vi skulle sitta
tillsammans och mysa och kanske spela något spel om vi kände för det. Skulle det
inte vara någon snö så skulle det inte vara någon snö. Vi skulle bara känna frid
och att vi uppskattar att vara tillsammans.
Å andra sidan är jag nog den enda i hela Norrland som inte gillar snö och jag skulle gärna ha plusgrader hela vintern plus att jag är fruktansvärt lat.
Så fira som ni vill!
Huvudsaken att ni har en God Jul och
ett Gott Nytt År!
Kram från mig!