Ett nytt kapitel…
När något tar slut och man står där och inte vet hur
någonting kommer att bli, med tankar som snurrar hit och dit, då är livet tungt.
Gör jag rätt? Gör
jag fel? Oro, osäkerhet och rädsla blandas. Ögonen tåras, rynkan i pannan djupnar och magen värker.
När sedan alla tankar
manglats klart och beslutet är gjutet så kommer en ny känsla så stark att inget
kan få detta kvinnoberg att rubbas.
Men VAD ska ANDRA tycka?? Tvivlets röst viskar ändå i
mitt öra och försöker få mig att vackla. Äsch, de tankarna säger jag till mig
själv att skita i. Det här är mitt liv. Bara MITT!
Samtidigt som misslyckandets vassa hörn försöker skära mig i
ryggen, få mig att titta ner i backen och svälja stora klumpar sträcker jag på
densamma och känner mig förväntansfull på vad som nu ska hända.
Jag fyller banankartonger och känner att jag fått en energi
som jag inte haft på mycket länge. Just känslan över att jag gör det här enbart
för min egen skull får mig att känna mig stark. Tanken om jag förblir ensam
resten av mitt liv får inte göra att jag väljer något som jag inte mår bra av.
Mitt hjärta har bubblat och sagt till mig att det här förhållandet kan
få mig att göra vad som helst. Men mitt undermedvetna har kämpat och kämpat för
att få mig att förstå att det här egentligen inte är bra för mig.
Nej, jag har inte lyssnat. Bara undrat varför sömnen inte
kommit varje natt. Jag var sjukskriven för utmattningsdepression i somras. Jag
kom tillbaka till jobbet, allt funkade jättebra och jag kände att jag kunde
hantera stressen där. Men det som var ett stort problem redan i våras, just sömnen, kvarstod mer eller mindre. Ett par nätter i veckan tittade mina ögon
rakt ut i mörkret timme efter timme. Tankarna virvlade runt och mitt vanligtvis glada humör kom allt mer sällan till mig.
Jag tänker inte skriva några smaskiga detaljer om mitt privata privatliv. Ni som trodde det kan sluta läsa här. Konstaterar bara att det inte
funkat.
Det jag vill förmedla är att om just du inte mår bra i ditt
förhållande så lyssna på dig själv för sjutton! Du klarar det, Du har bara ETT
liv!
Kämpa ska man såklart göra först, diskutera och fundera på
om något går att förbättra. Jag uppmanar ingen att göra något överilat såklart.
Men har man klättrat hela stegen och inget blir bättre så, ja – välj själv!
Nu väntar min nya lägenhet på mig och min son! Min fina, med lite
gammaldags charm. Det kommer att bli bra
det här Åsa, säger jag till mig själv och sväljer hårt.
Kram för idag!
7 kommentarer:
Styrkekramar. Man blir starkare och mår bättre sen. ❤
Tack Helena! ❤
��
❤
Lycka till med ditt nya liv.
Gör inget förhastat bara för att.
Lär dig leva ditt liv, trivs & älska dig själv.
Det tar den tid det tar, men det måste få göra det.
Som du redan sagt, man har bara ett liv, så lev det.
Sköt om dig.
Behöver du hjälp med nåt eller bara surra så....
Kraam.
Lycka till med ditt nya liv.
Gör inget förhastat bara för att.
Lär dig leva ditt liv, trivs & älska dig själv.
Det tar den tid det tar, men det måste få göra det.
Som du redan sagt, man har bara ett liv, så lev det.
Sköt om dig.
Behöver du hjälp med nåt eller bara surra så....
Kraam.
Tack snälla Anders!
Ja det blir nog bra till slut! Man får ha lite tålamod bara. Kramar
Skicka en kommentar