Det är inte
lätt att bli vuxen
Lyckliga gatan finns liksom inte mer
Alla har inte haft det, men jag hade en lycklig barndom
Den tid som var full av nyfikenhet,
orädsla och helt befriad
från vuxenlivets måsten
Mamma och pappa fanns alltid där,
trygga och omhändertagande
Vi barn lekte heeela dagarna
Jag har lite svårt att släppa det där,
inte att jag inte
vill vara vuxen
Men leken, spontaniteten och fantasin
Jag är fortfarande rätt barnslig,
men det gör liksom
ingenting,
jag bjuder på det
Mamma som fixar och grejar vid diskbänken,
i potatislandet
eller rabatten
Alltid fanns hon där och blåste på ett uppskrapat knä,
tog
omhand eller så ropade hon
- Maten är klar!
Pappa, med arbetsbyxorna på
och alltid med en hammare eller
såg i handen,
lagade, målade med linoljefärg eller byggde nåt
Med ett stort
leende fanns han där som en fast klippa
Idag, denna ljuvliga sommardag,
verkar det bara komma
sommarminnen
Stugan är såld,
fast vägen (gatan) finns kvar
Men inte den
bildligt lyckliga…”
Jag svischar fram på min elcykel genom landskapet
som består
av grönskande ängar
(Joda, jag kan cykla fast en hand är lindad,
man kan hålla
handtaget i handflatan liksom)
Håret blåser i vinden
och jag insuper de underbara dofterna av
hägg, timotej
och nån annan doft som jag aldrig lärt mig vad det är.
Börjanpåsommarndoft
ni vet.
Jag cyklar och får alla möjliga doftminnen till mig
Det röda grova gruset under cykeldäcken
när pappa höll min
cykels pakethållare på premiärturen
När jag och en kompis skulle cykla
över ängarna till
hästarnas hage med pallade morötter
På fotokursen i sjuan när vi fått en kamera
med oss ut för
att fota naturen
Dofterna från parkförvaltningens nyplanteringar
medan jag
satt på sandlådekanten
när mina barn var små
Eller när plastpoolen skulle blåsas upp
och små knubbiga
bebisar ville bada.
Jag satt bredvid i gräset och njöt.
Grönt gräs och klarblå
himmel liksom vattnet i poolen
Mmmmm, ljuva dofter!
Cykla kan jag uppenbarligen fortfarande
Hästar är jag livrädd för nu,
liksom kossor som jagar små
barn som cyklar
över deras äng när de pallat morötter
Fota gillar jag fortfarande,
helst naturen
Barnen är såklart fortfarande min stora lycka
De håller just nu på att växa upp och bli unga vuxna
De har allt framför sig
Oro och lycka i modershjärtat
Att bli vuxen innebär så mycket
En otrampad väg
Jobb, förhållanden, barn, ansvar, lycka, sorg
Det är lätt att bli sentimental
och fastna i saknaden av det
som var,
i alla fall så har jag lätt för det
Eller så bestämmer man sig för att blunda,
njuta och minnas
en stund
Och sedan njuta över nu!
(Fast när jag är åttio kommer jag säkert
sitta och skriva om
min lyckliga 50-årstid)
Ha en trevlig dag hörni! |