Lyckliga gatan finns inte mer..

Det är inte lätt att bli vuxen

Lyckliga gatan finns liksom inte mer

Alla har inte haft det, men jag hade en lycklig barndom

Den tid som var full av nyfikenhet,

orädsla och helt befriad från vuxenlivets måsten

Mamma och pappa fanns alltid där,

trygga och omhändertagande

Vi barn lekte heeela dagarna

Jag har lite svårt att släppa det där,

inte att jag inte vill vara vuxen

Men leken, spontaniteten och fantasin

Jag är fortfarande rätt barnslig,

men det gör liksom ingenting,

jag bjuder på det

Mamma som fixar och grejar vid diskbänken,

i potatislandet eller rabatten

Alltid fanns hon där och blåste på ett uppskrapat knä,

tog omhand eller så ropade hon

- Maten är klar!

Pappa, med arbetsbyxorna på

 och alltid med en hammare eller såg i handen,

lagade, målade med linoljefärg eller byggde nåt

Med ett stort leende fanns han där som en fast klippa

Idag, denna ljuvliga sommardag,

verkar det bara komma sommarminnen

Stugan är såld,

fast vägen (gatan) finns kvar

Men inte den bildligt lyckliga…”

 

Jag svischar fram på min elcykel genom landskapet

som består av grönskande ängar

(Joda, jag kan cykla fast en hand är lindad,

man kan hålla handtaget i handflatan liksom)

Håret blåser i vinden

och jag insuper de underbara dofterna av hägg, timotej

och nån annan doft som jag aldrig lärt mig vad det är.

Börjanpåsommarndoft ni vet.

Jag cyklar och får alla möjliga doftminnen till mig

Det röda grova gruset under cykeldäcken

när pappa höll min cykels pakethållare på premiärturen

När jag och en kompis skulle cykla

över ängarna till hästarnas hage med pallade morötter

På fotokursen i sjuan när vi fått en kamera

med oss ut för att fota naturen

Dofterna från parkförvaltningens nyplanteringar

medan jag satt på sandlådekanten

när mina barn var små

Eller när plastpoolen skulle blåsas upp

och små knubbiga bebisar ville bada.

Jag satt bredvid i gräset och njöt.

Grönt gräs och klarblå himmel liksom vattnet i poolen

Mmmmm, ljuva dofter!

 

Cykla kan jag uppenbarligen fortfarande

Hästar är jag livrädd för nu,

liksom kossor som jagar små barn som cyklar

över deras äng när de pallat morötter

Fota gillar jag fortfarande,

helst naturen

Barnen är såklart fortfarande min stora lycka

De håller just nu på att växa upp och bli unga vuxna

De har allt framför sig

Oro och lycka i modershjärtat

Att bli vuxen innebär så mycket

En otrampad väg

Jobb, förhållanden, barn, ansvar, lycka, sorg

 

Det är lätt att bli sentimental

och fastna i saknaden av det som var,

i alla fall så har jag lätt för det

 

Eller så bestämmer man sig för att blunda,

njuta och minnas en stund

Och sedan njuta över nu!

 

 

(Fast när jag är åttio kommer jag säkert

sitta och skriva om min lyckliga 50-årstid)

Ha en trevlig dag hörni!