När jag var singel...

Eftersom större delen av mina vänner är lyckligt sammanboende människor.

Antingen som sambo, förlovade eller gifta -

- så fick jag ofta en speciell fråga av dem när jag var singel.

Vanligen kom den så där lite i smyg.

När ingen annan hörde. 

Eller när det inte var riktigt nyktert. 

Då man vågar kanske...

Frågan jag fick var:

- Hördu...hur går det egentligen till på sajterna?

Med det, lärde jag mig, menade personerna 

DATINGSIDORNA

Det här frågade de (tror jag)

inte för att de funderade på att bryta upp sitt eget förhållande
- Nej, nej! 

De var nyfikna!

Inget konstigt med det.
Om man närmar sig 50 och träffade sitt livs kärlek

när man var 15 så kanske man ändå undrar liksom?

Jag tror ingen av de som frågade mig hade någon tanke på att gå
bakom ryggen på sin livskamrat som sagt.

De undrade helt enkelt!
Och jag tror att många ÄR nyfikna.
För deras skull delar jag med mig.
Men för all del, läs du också!

Ja, hur går det till då?

Här kommer en liten beskrivning:

(För kännedom, när jag skriver "prata" menar jag chatta)


Efter att ha varit allena ett tag så började jag längta efter sällskap.
Helt normalt att vilja ha en shopping-kompis på ICA
eller nån att dela hyran med..

Okej, nån att kramas med!

Eller som det var från början för mig, en chattkompis helt enkelt!


Jag skaffade ett konto och gjorde min profil.
Profilbild?
Nja, behövs det?
Jag hade ingen i början.

Jag tror att många är som jag.
Det är lite skämmigt att gå med.
Man är rädd att nån ska känna igen.

Sen brydde jag mig inte.
Klart jag skulle ha bild.
Jag ville ju att den jag pratade med skulle ha bild.
Så jag visste vem det var på andra sidan!

Jag märkte fort att det fanns ett väldigt överskott av killar, män eller gubbar där,
(inboxen var alltid full)
som inget hellre ville än att få tag på en kvinnokropp (!)

Ja, så är det.
Många är rättframma och frågar direkt om man vill.
Ja, VILL alltså.

Ja här gör man ju ett val.
Blockerar eller svarar ja.

(Jag blockerade, om någon skulle undra)

--

Sen finns det de som kopierar sitt meddelande
till alla tjejer vare sig man har bild eller ej (!)
och skriver så fruktansvärt fantasilöst:

"Tjenare snygging, vad har du gjort i helgen då?"
Svarar man inte så kommer frågan igen nästa och nästa måndag.

Ja samtalet ska ju börja på nåt sätt men..

--

Väldigt många män har tyvärr inte heller lärt sig
tvåvägskommunikation.

Ställer man en fråga till en sån så svarar han
och väntar på nästa fråga.
När man ställt X antal frågor och inte fått en enda fråga tillbaka
så....!
Klicka bort ba´

När man då får ett meddelande där det står:
"Puss"
,efter en stund av samma kille, så höjs ögonbrynen och jag tänker:
"Äru dum eller?"

Jag förstår inte riktigt vart de vill komma med sin
charmiga läggning..

--

Sen finns det de som skriver långa dikter utan att man bett om det.
De blandar dikter, fina citat och vackra berömmande ord.
Fint!

En sån friade i sitt andra meddelande!!

Han hade inte ens frågat vad jag jobbade med?
Lära känna varandra först, vad är det liksom?

Hm, en kvinna till varje pris känns det som då..

--

En inledde sitt brev med att fråga om jag ville bli hans resesällskap.
Det var smart, klart jag blev nyfiken!
Vi skulle resa till många platser i världen.
Kul chattkompis!
(som dock bodde i sin egen lilla värld märkte jag)

--

En annan frågade om jag skulle bli bortsnappad.
Smart kille det!
Ingen vet ju vad det betyder.
Så då inleds automatiskt en konversation!
Vi träffades till slut och är bra kompisar idag!

--

De flesta bor i en annan landsände så nåt närmare blir det sällan.
(beroende på vilken sajt man väljer förstås)
Men kompisar kan man ju inte få för många av!

--

Sen får man passa sig för vissa!

En som jag pratade med länge och verkade hyfsat trevlig,
(så länge det rörde sig om vardagliga saker)
blev som förbytt när jag avböjde att lyssna på hans, ja, hur ska jag säga det här...
Så kallade "böjelser"

Han svartlistade mig och påstod att jag var en häxa!
Han skrev elaka saker till mig.
Blockera-knappen är bra såna gånger.

Ja, jag kan skratta åt det nu men det var inte kul - då.

--

En behövde en kurator.
Det blev jag!
Han behövde prata!
Och prata, och prata, och prata...
Han hade hittat två av sina ex i sängen med andra män.
- två gånger!!
Hur kan man ha sån otur liksom?

Eftersom jag ju inte är någon kurator blev jag till slut tvungen att
vänligt men bestämt avsluta kontakten.

--

Sen finns det ju de som lägger in en gammal profilbild..
Ett exempel är en av de få som jag faktiskt träffade!
Höll på att missa honom totalt på fiket!
Med 20 kg plus och en 10 år gammal bild..
Ja, ni förstår..
Men han var snäll..
Hm..

--

Ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Har man tur hittar man någon där.
Många har ju faktiskt gjort det.
Men det är nog inte så lätt som reklamen vill påvisa.


Sen kan man ju träffa nån på Facebook...