Älskade tonårsbarn

Alla blir tonåringar förr eller senare

Först var mitt barn litet, sött och lärde sig nya saker varje dag

Första leendet och första rullaruntdagen antecknades
Barnet lärde sig sitta, krypa och gå

Fantastiskt!

Första tanden var inte kul, men visades stolt upp för alla som ville se

Vi föräldrar drog ner underläppen och visade (på barnet)

((Stackars unge, tänker jag nu))

Lillen lärde sig forma små ljud som blev till prat

Första ordet var mamma sa jag och första ordet var pappa sa pappa

Å, vilket underverk vi hade! 

Vi tussade ihop honom med kompisars barn

Först gick leken trögt
Lillen tittade storögt på en lika stor varelse som tittade tillbaka

Sen kom illtjuten när varelsen ville nudda hans saker

Nåväl leken kom så sakteliga igång

Vi föräldrar log och tyckte det var såå roligt att vårt barn hade fått "kompisar"

Blöjan dissades. 

"Åå vårt barn har lärt sig kissa och bajsa på toan"
blev det stora samtalsämnet ett tag

Ja det var stort - och ekonomiskt!

Tiden på förskola eller dagis som det hette förr inleddes

Barnet grät när det skulle lämnas

Glömde dock mig så fort jag gått medan jag hade en klump i halsen hela dagen

"Tänk om mitt barn gråter och ingen personal ser honom?

Tänk om jag ändå fick vara hemma med mitt barn jäääämt tänkte jag - då..

Insåg dock att mitt barn hade det väldigt bra på sitt dagis

Kompisar, rutiner och pedagogiska lekar
som jag aldrig hade kunnat erbjuda där hemma

(Ett tag ville han dit även när det var helg....)  

Åren gick och vips var det dags för skola

Läsa, skriva och räkna skulle matas in 

Skolan var rolig de första åren (det minns tom jag)

Barnet kom hem och berättade självmant vad som hänt under skoldagen

"Idag fick vi lära oss om blommor mamma"

Jag log lyckligt mot mitt barn

När jag frågade nåt år senare om skoldagen blev svaret:

"Venne" 

(betydde "vet inte" på hans och hans kompisars språk)

Nåja så länge inte fröken ringde

Lågstadiet och mellanstadiet betades av och den lille,
ja ok den mellanstore pojken var fortfarande gullig, rolig och påhittig
Han ville kramas och mysa

Kolla spännande filmer och sitta nära under samma filt,
följa med på utflykter i skogen

Han var ett barn ännu

Nutid:

Håhå jaja!

Högstadiet, jag säger bara - vilken förvandling!

Den sker inte över en natt, nej, nej

På kvällen sitter vi och myser, käkar godis 

och kollar spännande film tillsammans
Kvällen avslutas med:

"Å vad du är bra mamma" och en kram

Nästa dag inleder jag med föreslå att vi ska gå på stan tillsammans

"Å nä aldrig, jag går hellre själv än med dig"

Mina ögonbryn skjuts uppåt

Vars tog han från igår vägen?

Vi lagade en dag mat tillsammans..

En rolig och mysig stund

Vi skrattade och skojade

Gästerna kom och jag frågade min son
"Dukar du?"

"Nä"

Fick jag till svar av en hånfullt blängande tonåring

(Nu blev han dock tvingad att duka i alla fall)

När man har haft två tonårsperioder tidigare
i form av två äldre barn borde man ha ett litet, litet minne av hur det var...

Men nej, jag var inte ett dugg beredd på detta

Nu blev jag först paff, sen full i skratt
Nu går jag mest runt med rynkade ögonbryn
och undrar vilken av personerna han tänker vara idag?

Älskade tonårsbarn!