Jag satt en hel dag på bussen och tåget förra veckan och
bara njöt av att inte kunna göra annat.
Folk runtomkring pratade privatliv i sina mobiler, prasslade med påsar och par
kysstes bakom sätena.
Kändisen längst fram hördes i hela bussen när han skrattade, precis som på TVn. Fast han skrattade inte när jag blandade ihop honom med någon jag kände och hejade glatt, då såg han sur ut och jag tänkte ”stropp” tills jag kom på vem han var.
Kändisen längst fram hördes i hela bussen när han skrattade, precis som på TVn. Fast han skrattade inte när jag blandade ihop honom med någon jag kände och hejade glatt, då såg han sur ut och jag tänkte ”stropp” tills jag kom på vem han var.
Regnet bildade rännilsmönster på fönstren,
utanför löste skog av skog.
Flera nyanser av grönt, typ.
Flera nyanser av grönt, typ.
Hade det inte regnat så hade landskapet nog sett ut som hemma emellanåt |
En man som luktade bajs, var jättearg på någon i sin mobil och pratade om att vi skulle bli shanghajade, satt bredvid mig. Jag försökte läsa, lyssna (på bok och musik) och sova. En klädnypa skulle sitta fint, tänkte jag.
Det var annars en lugn och skön resa, fast jag undrade just
som jag hade bokat om jag blivit knäpp, jag ska väl inte göra sådant här, nu?
Jag är ju….sjuk?
Jag blev väldigt varse om allt som bör göras varje dag i ett
hus när min sambo började jobba. Det var deprimerande att sitta på en stol och
se allt, medan min energi låg på nollstrecket.
Så jag bokade!
Det skulle bli
skönt att komma bort från mitt hem ett tag tänkte jag.
På centralstationen vimlade det av folk,
och på en lantlolla (= lättlurad)syns det att hon är en sådan,
ty hon tittar på ALLA skyltar och håller sina
väskor så knogarna vitnar. Högtalarna basunerar ut varningar för ficktjuvar, hela tiden.
Håll hårt men coolt, Åsa!
Håll hårt men coolt, Åsa!
Jag försökte låtsas att jag inte var en,
drog ett
djupt andetag, slappnade av och sneglade lite på skyltarna.
Jag hade gott
om tid så om jag gick fel fanns det tid att reparera felstegen.
Jag hittade den
berömda ”ringen” och väntade.
Hon kom och hämtade mig och helgen kunde starta!
Att få bo hos en kär vän sedan gammalt, prata om hur det var
när vi var små och framför allt skratta så man kiknar och nästan kissar på sig en
hel helg fick mig att må fantastiskt!
Energin flödade! Jag tror jag log hela
resan hem.
När jag kom hem mötte jag leende en sambo med förvånad min.
Han trodde nog att jag skulle vara trött! Pyttsan!
I veckan har jag träffat några få vänner, plockat och gjort svartvinbärsjuice samt storhandlat med min dotter.
Han trodde nog att jag skulle vara trött! Pyttsan!
I veckan har jag träffat några få vänner, plockat och gjort svartvinbärsjuice samt storhandlat med min dotter.
Det här är mer än jag gjort på hela sommaren!
Jag tror att mina
lyckohormoner sprutade i helgen och fick mig att känna glädje, livslust och lycka.
Sååå, mitt tips till alla,
Jag har förstått att många som fått min diagnos varit
mycket, mycket mera illa däran än jag har varit. Typ sovit i en vecka. Jag har
inte varit där men haft mina egna symptom. För de som drabbas så, känns nog
mitt råd som ett hån, men när det börjar lätta lite så tror jag stenhårt på det
här.
Jag steppar på molnen än, fyra dagar senare.
Jag ska börja jobba halvtid nästa vecka...
Vi får se om molnen
bär mig ända dit.
Wish me….”
Kram för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar