Oro

Oro

 

Jag promenerar i strålande solsken

Landskapet är lika magnifikt som vanligt

Idag räcker det med t-shirt

Armarna och näsan blir fräknigare

Jag får lust att sätta mig i diket

Helt stilla

Kanske kommer den lilla rävungen fram

Den jag höll på att
köra på häromdagen…
 

Men jag hann stanna

Han bara stod där i dikesrenen

Jag stod kvar med bilen

Och tittade på den söta

Ända tills jag upptäckte bilen bakom

Tänker att jag kan sitta där
och insupa sommaren

Och ta fram den vid jobbiga dagar

Kalla vinterdagar

Dagar av oro

Eller annat

Men då kanske någon skulle stanna
och fråga om jag var sjuk

Eller så blir jag känd
som den där knäppa

”Hon som sitter i diket”

Så jag låter bli

Benen får ta mig vidare

Dagar av oro har jag varit med om

Sådana som gör ont i magen

Och det känns som om
man ska gå sönder




 

Som fick mig att lägga mig
i ren apati på golvet

Tårarna rann utan att jag grät

Jag hade gjort allt jag kunde

Bett om hjälp i alla instanser

Men när ingen kunde hjälpa

kvarstod acceptans

Men att ta sig dit när allt är
upp och ner var svårt

Jag fick hjälp av en vän

”Släpp oron” sa hon

”Du kan inget göra längre

Du har gjort allt du kan”

Så började jag så smått klättra uppåt




 

”Du kan inget mer göra, Åsa”

Sa jag till mig själv

Gång på gång

På gång

När jag var ovanför ytan

Väntade jag

Och väntade
 

En dag kom beskedet

Den jag oroat mig för var fri

Det hade inte varit smärtfritt

Men hen var fri

Fri att börja ett nytt liv

Utan sitt helvete

Hjärtat lyftes upp ur sin mörka grop

Lyckan var ofantlig

Jag fick vara ett stöd igen
 

Frid och ro i sinnet igen

Av hänsyn till hen
nämner jag inga detaljer
Jag tycker inte det är nödvändigt

Det är känslan av
hopplöshet jag vill förmedla

Det här var några år sen

Men smärtan jag kände
går inte att glömma

Och hopplösheten
av att inte kunna hjälpa
en närstående

Den var outhärdlig

Klumpen i halsen är stor
när jag tänker på hur det var

 

Solen fortsätter gassa

Jag vänder och går hem

Dags att åka till jobbet nu

 

 

 

 

 

 

 

Sorg...

 

Sorg

 

 

Jag cyklar på landsvägen mellan ängarna

Maskrosor och Åkersenap
 har nästan tagit över en av dem

Det lyser som om självaste solen låg där

Det är vackert

En del av maskrosorna har redan ”gått bort”

Vita skira och fjuniga bollar

För dem är sommaren över
innan den ens har börjat

”Sommaren är kort”

För dem

Livet är också kort

Hur går man vidare när
någon nära gått bort?
 

Jag bröt ihop

Jag försökte jobba direkt

Det gick inte så bra

Gråten kom när jag minst anade det

Smärtan inombords fick
mina ben att vika sig

Det enormt ofattbara

Att någon är borta

Helt borta

Kommer aldrig igen

Aldrig, aldrig, aldrig

Det och det och det

Kommer aldrig att ses mera

Någonsin

Tankarna snurrar

Man vänjer sig inte

Saknaden består

Man kan komma på att
man ska säga
det och det

Till personen

Flera år efteråt….

Man får till slut acceptera

Det är tufft

Känslan av att inte veta
vad som händer när man dör

Är outhärdlig i början

JAG VILL VETA!!

Tänkte jag då
 

Hör du mig, min vän?

När jag pratar med dig

Vet du, när jag tänker på dig?

 

Jag tänker ofta på vad min vän

skulle ha sagt och gjort

Där och då

Nu när det gått många år

Har jag accepterat

Men tänker jag för mycket

Kommer tårarna

 

Men jag försöker le

Och minnas det jag vill minnas

Och ställer frågor rätt ut

Och får svar

Av mig själv

  Av mina minnen

Och min fantasi

Vad jag tror min vän skulle ha svarat

Har du förlorat någon vet du

vad jag pratar om

 

 

 

I många Asiatiska länder är

vit sorgens färg

 

Det känns "ljusare"

och mer hoppfullt än svart

tycker jag

 

 

Jag har inget riktigt svar

på hur man går vidare

 

Eller någon kontenta av det jag skrivit

Jag ville bara förklara hur jag gjort

 

Kram till dig som sörjer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av jord är du kommen..

Av jord är vi alla komna!

En lycklig liten nyckelpiga.
Troligen..

Jag gräver med mina fingrar i jorden

Den känns varm och fuktig

Den lägger sig i alla veck
och rynkor jag har på mina händer

Jag känner hur jorden tränger in under naglarna

Jag blundar och känner en konstig lycka…?
 

Va??

Jag som tycker att jord är äckligt

Full av kryp, bakterier och maskar

Och en och annan
skalbagge och spindel

Huga

Men det gör liksom ingenting

Jag finner att jag njuter

Konstigt nog

 

”Av jord är du kommen”

Dyker upp i mitt huvud

Inte att jag vill eller tänker dö

Bara att det är så det är…!

 

Naturligt egentligen

Idag kvittrar fåglarna

Solen bränner min hud

Alla är hemma

Mätta och glada

Blommor och blad får omsorg av mig

Allt är liksom perfekt

Min farfar hade en fin trädgård

Och farmor förstås

Men jag tror det var han som hade gröna fingrar

Jag minns Malva, rosa och vita

Som fyllde rabatterna

Pioner röda, stora

Syrener, vita

 

Och massor av andra blommor

Jag tänker på honom när jag gräver

På det liv de levde tillsammans

Med sina 6 barn

Farfar fick jobba borta på veckorna

Komma hem på helgerna

Farmor kämpade hemma med barn och ladugård

Var de lyckliga?

Jag tror inte de tänkte så mycket på det

Gjorde det som krävdes bara

Lycklig?

Tja, ibland säkert

Jag tänker på det liv vi lever nu

Stressigt och jäktigt

Många måsten för att passa in

Är vi lyckliga?

Tja…

Ibland

Vi måste vara nere emellanåt

För att kunna uppskatta lyckan

 

Vi vet så väl hur andra har det

För det kan vi läsa om varje dag

Lyckliga leenden på varje bild

Så vi jämför oss

Och vill ha det som vi tror att andra har

Jag har barn

Jag har jobb

Jag har sambo

Jag har många vänner

Bor i hus

Vi har till och med husvagn nu

Jag har det skitbra

Helt enkelt!

Jag är lycklig

Ibland

Jag fortsätter gräva i jorden

Slutar fundera

Och bara njuter

En stund

 

 

Av jord är vi komna..

 

Av jord ska vi åter...!

 

Så är det bara

Förgätmigej!

 

Följ gärna min blogg om du känner för det

Ha en trevlig söndagskväll!

 

 

Är det nåt fel med att ta ett glas vin en vardagskväll kanske?

Ett glas vin på blanka torsdagskvällen?
 

Det verkar som om vår bordsskiva lutar lite tametusan
(Och jag höll kameran rakt)

 

Tja.....
 

Varför inte?
 

Blank och blank förresten
 

Jag har haft fullt upp idag
 

Helt plötsligt har mina två veckor gått
 

(Av sjukskrivning)
 

Jag har vilat och vilat
 

Och låtit mitt opererade finger läka
 

Idag klipptes stygnen och det hade läkt finemang
 

Så idag insåg jag att det är 


NU
 

Jag måste fixa det där som jag har vilat mig ifrån
 

Städa, till exempel
 

Gud så tråkigt!
 

Allt har sin tid
 

Brukar jag tänka när det bör städas
 

Och så hittar jag på något annat
 

Tills det helt enkelt är ett måste



Svårt att få till fokus på dessa, men jag tror deras perfektion framgår ändå

Att fota är ett exempel

På något annat 

Kolla de underbara porslinsblommorna!

Med sin sötaktiga doft paralyserar de sitt byte

Och mig

Likt små  kuddar

Perfekta

Gulliga

Vidare har jag efter städningen

Röjt lite i det överfulla garaget

Fast det är bra svårt när grejorna inte är mina

Det är min underbare sambos

Alla "braåha"grejer

Jaja, jag har petat lite och sopat

Snart ropar han säkert och undrar:

- Vars har du lagt den och den?

Och den?

Jag känner mig nöjd i alla fall

Det är huvudsaken

Eller hur?

 

Haha Inte mycket att visa
Men efterbilden kommer att vara whaow!

 

 

Växthuset har fått lite omsorg idag

Förebilden kan jag visa

Efterbilden kommer senare

Än så länge har jag inte kläm på det

Det växer inte så bra ännu

Jag dreglar och ser

Facebook-bilder

På mina vänners växthus

Men vänta bara

Snart

Växer det även i mitt

Jag måste bara träna lite

Imorgon börjar allvaret igen

Jag gillar verkligen mitt jobb

Jag puffar mina kunder i rätt riktning

När jag får höra deras önskemål

Men efter att fått lov att vara så

LAT

Som jag har varit dessa veckor

Känns det lite tufft

Men ikväll firar jag

 

Med ett glas vin

 

Att jag är hel igen

Och att jag får återgå till mitt jobb

Skål!



Sweet Dreams!