Med liv och lust från mig!: Ensamma människor och andra funderingar

lördag 23 juni 2018

Ensamma människor och andra funderingar

Ensamma människor och andra funderingar

Jag tänker på dem ibland……

Den här helgen är jag en av de ensamma, min sambo har jobbhelg och mina barn har sina egna grejer, så jag har mycket tid att tänka och fundera. Och skriva.

För många av oss är det så självklart att fira stora helger med massor av folk, mat och gemenskap, för andra inte.

Av Sveriges alla hushåll så är cirka 40% ensamhushåll, det är rätt mycket. Jag menar inte att alla dessa firar t ex midsommar själva utan mer som en tankeställare, det är inte självklart för alla att storhelger innebär gemenskap och glädje.

Igår när jag skulle krångla ut min cykel ur cykelrummet kom en äldre liten farbror och hjälpte mig hålla upp dörren. Han berättade att det var lite jobbigt nu, hans fru bodde inte hemma längre, han klarade inte av att sköta om henne i hemmet när hon blev för sjuk. Han grät inte men jag såg att han gärna ville prata om det, han såg djupt sorgsen ut.

Han var gammal och kanske inte fullt frisk själv så han orkade inte åka och hälsa på henne varje dag. De hade gift sig på midsommaraftonen en gång i tiden, därför blir den här dagen extra jobbig att tillbringa helt själv, sa han. De hade aldrig fått några barn. Han grät som sagt inte, men jag kände mina egna tårar bränna när han sakligt berättade om sitt liv. Vi stod där bara en kort stund, men för mig kändes med ens mina egna problem väldigt små. Jag frågade om jag fick ge honom en midsommarkram. Han tittade förvånat på mig och sa ja. Jag höll om den magre lille mannen en lång stund, skit i att jag kommer för sent till jobbet, tänkte jag. ”Tack!” Han log med hela ansiktet och kanske en liten tår i ögonvrån och jag cyklade glad till jobbet en stund senare och tänkte att vi borde bättre ta hand om alla våra ensamma människor. Förr eller senare så sitter du och jag kanske där, helt själva.

Jag skriver inte detta för att tala om att jag utfört stordåd, jag har aldrig gjort något sånt här tidigare, jag bara kände att det kändes bra och att jag inte kommer att tveka att göra det igen. Vi borde bry oss mera om varandra.

Väl på jobbet utförde jag mina sysslor i vanlig ordning, bland annat hjälpte jag kunder med råd och tips. Troligen lyste min inre harmoni starkt efter dagens goda gärning, för min kunds lille son tittade blygt upp på mig och sa ”Du är inte ful” varpå han tittade ner i golvet igen. Jag smälte direkt för den lille charmören och log nog med hela kroppen. Hela dagen.