En helt kravlös semester (och en massa bilder)

En helt kravlös semester

(Och en massa bilder)

Jag blundar

Jag ligger på en solvarm klippa

En behaglig värme sprids i min kropp

Iskalla små vindpustar kittlar håret på mina armar

Men det gör inget

Jag fryser inte

Jag älskar doften av det salta havet

Den påminner mig om mina barndoms somrar vid havet

Jag vet att himlen är klarblå idag

Och solen stark

Jag ligger här och bara njuter

Fattar inte riktigt att just JAG får  uppleva detta

Jag har semester helt utan krav

Så skimrande var aldrig havet...

Som när du gick vid min sida....

Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande..

https://open.spotify.com/track/4p1LKZie1pNqfzzCYRrqmD

Vi har åkt båt idag...

Jag som har djuptvatten- och vågskräck

Men det gick bra när mina knän slutade skaka

Och mannen i mitt liv lugnade mig

Jag älskade att åka båt

Märkligt

Men fantastiskt!

Vi åkte till Trysunda

Vilket helt underbart ställe!

Hittade en skalbagge i metallic

Helt bedövad av den söta blomman låg han helt stilla

Och lät mig fota honom

Vacker

Bockviken

Så sällan jag ser vår landskapsblomma nuförtiden

Här fanns det gott om dem

Små konstverk

Storviken med alla vackra stenar

Vi kom hem på kvällskvisten

Hela

Och jag lycklig

För att jag klarade det

Midsommarafton firade vi i Nordingrå

Traditionell

Trygg
Trevlig

Bilden av en lycklig barndomssommar

Jag gillar den

Och dem ❤

Mina två jag :)

Kram för idag!

Sommarnatten är ljuvlig

Sommarnatten är ljuvlig

Den är ljus och doftar alldeles underbart

Vita, lila och vinröda syrener fyller luften
Rosentry, hägg och maskrosor
Färgrika, blommande

Jag blundar och njuter

Drar in sommaren när jag andas

Och ler säkert lite fånigt

Den är tyst och varm

Himlen vacker
Ljust blå och lite dov
Liksom

Mina fötter nakna i sandaler

Jag går lite på sidan om grusvägen

I daggvått gräs

Jag vill inte gå in

Allt är så grönt

Bevarar alla mina sinnens minnen

Jag vill minnas dem när det blir mörkt

Äntligen detta korta ögonblick av njutning

Inatt blir allt oviktigt

Bara nuet berör

Det annars så svårfångade

Vardagsproblemen glömda

Tänk om det alltid vore så lätt

Att bara stänga av det som är jobbigt

Det som får oss att gråta

Tänk om jag haft ett sommarrum i mitt hus

Nätter jag inte kan sova

Skulle jag lagt mig i gräset

Och glömt mina tårar

Alla ärr skulle läkas

Fast just nu är jag lycklig

Mina bara armar varma

Mitt hjärta fyllt av kärlek

Hela min kropp bubblar

Allt ordnar sig

På ett eller annat sätt

Kram för idag!

Den blomstertid nu kommer...

Den blomstertid nu kommer…..

Idag blir det bara hoppfulla sommarbilder

Kyrkan är såklart lika vacker som vanligt, svindlande högt i takkupolen och fina målningar på altartavlan. Sirliga träsniderier pryder bland annat bänkarna och vilsamma färger finns överallt. Kyrkor är rogivande även för den som inte kallar sig religiös. Jag blundar och njuter.

Men bara en liten stund! För jag vill för allt i världen inte missa dagens stora händelse. Ty idag är det inte kyrkan som är vackrast – idag är det niondeklassarna som är de allra finaste. Det är nämligen skolavslutning!

Tjejerna har valt ut de allra finaste klänningarna och killarna bär stolta kostym med slips eller fluga. Håren är lockade, plattade, uppsatta, blomsterprydda, fönade eller vattenkammade. De är så otroooligt fina! Deras ögon lyser förväntansfulla och lyckliga och de vet mycket väl att den här dagen är deras alldeles egen, dagen de väntat på. De strålar.

Jag sitter uppe på läktaren och bländas. Än har de inte fattat det riktigt. De har gått hela nio år i skolan, den obligatoriska. De har liksom nått det första delmålet. Nu ska deras egna val få lotsa dem vidare.

De har heller inte insett att det här är sista dagen de får se vissa av sina klasskamrater. Å nej fy vad sorgligt att påminna om det.. Jag kom bara att tänka på det när jag satt där och torkade en liten rörelsetår då och då. Jag insåg där och då att vissa av dem jag gick med i grundskolan har jag faktiskt inte sett en enda gång sedan skolavslutningen i nian. (33 år sedan minsann) Några flyttar långt och andra flyttar inte alls, och fast jag bor kvar i min födelsestad så har våra vägar ändå inte korsats. Idag skulle vi kanske inte känna igen varandra… rynkor, hårfärger, attityder och kroppsformer kanske har ändrats. Eller så har vi helt enkelt olika vägar till våra jobb...

En efter en går fram och hämtar sitt betyg. Jag kan ana nervositeten i varje steg. (jag sitter bakom en pelare så jag ser inte, men jag anar att de bockar, niger och kramar sin rektor) Det är stort att få gå fram ensam så att ALLA i hela kyrkan ser. Lyckan när de går tillbaka till sin plats går inte att ta miste på, självsäkert leende med små rosor på kinderna pustar de ut.

Jag studerar min vackre son (jo, man får säga så om sina egna barn) när vi kommer hem. Fast jag gått igenom det förr i och med att jag har äldre barn så är det så svårt att förstå att även denne lille man (nåja, han är över en och åttiofem) har blivit stor! Vad ska det bli av dig du lille, store pojke/ kille/ man. Jag bör nog sluta kalla dig för lilla gubben nu. Okej, jag har slutat redan, jag lovar.

Nu börjar livet, fast det i och för sig pågått länge. Men det är på något sätt som om mammakontrollen sätts ur spel när gymnasietiden inleds. Det klart att jag fortfarande finns där, stolt, orolig och omhändertagande, men nya krav på ansvar ställs i och med stigande ålder.

Hur ska jag kunna låta dig göra dina egna misstag? Hur ska jag kunna låta bli att lägga mig i så att du inte blir sårad? Hur ska jag kunna skydda dig?

Äsch, skärp mig, det här kommer att gå bra! Jag har till min hjälp mina barns far och mina två äldre barn som vakar och älskar sin lillebror precis lika mycket som jag gjort sedan första gången jag såg dig. Älskade unge! Klart det kommer att gå bra.

Jag torkar mina tårar, drar ett djupt andetag och inser hur pinsam du kommer tycka att jag är om du skulle läsa det här nu. Men en dag kommer du att förstå min unge vackre son. Lycka till!

Och lycka till, till alla er andra som går ut skolor, tar studenten och ska vidare i livet. Den lilla, lilla osäkerhet och oro ni känner kommer att lägga sig. Ni kommer att lyckas bra i livets berg och dalbana. Hjärtan till er!

"Du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror..."

Kram för idag!

Lite tics och mycket Danmark

Lite tics och mycket Danmark

Promenerar sakta ner på stan, solen skiner från den klarblå, gräset är så grönt det kan bli, maskrosorna gulgula, det är den 1 juni om 2 dagar och jag är ledig idag. Luften har bara lite, lite stänk av is i sig, tänker att det är tur att jag har långärmat och långtights utanpå linnet och under jeanskjolen. 

Medan bilarna dånar förbi på E4an så sjunger Ed Sheeran ”Perfect”  i min öronsnäcka och jag  gungar lite där jag går och njuter av sol och musik med solbrillor på nästippen.
https://open.spotify.com/track/0tgVpDi06FyKpA1z0VMD4v

I stan springer vardagslediga människor omkring och uträttar ärenden medan jag försöker att inte kliva på skarven mellan betongplattorna på trottoaren. Löjligt, jag vet, men det är mitt tics. Det och att inte kliva på A-tunnelock. Vad A-tunnelock är? Jo, det är sådana där runda avloppslock som finns överallt och som har ett stort A i mitten. I tonåren lärde jag mig att det betydde otur om man klev på ett sådant, och fast jag inte ens tänker tanken nuförtiden så hoppar jag smidigt (?) undan eller ”råkar” knuffa den stackare som står i vägen, ifall alternativet skulle vara att nudda locket. Vidskeplig? Nä inte ett dugg, vanemänniska bara. 

Det med betongplattorna är lättare att förbise, ty ibland är mina fötter för stora, så att inte nudda skarven skulle göra att jag måste trippa på tå och det skulle se bra dumt ut. Det kanske inte är tics. Egentligen. Mer bara tvångstanke.. Ja, ja är det inte värre så… Någon annan som törs berätta om sina tics?

Vid väntan på gröna gubben tänker jag på min resa förra helgen, till Danmark. Där kan man bli bötfälld om man går mot röd gubbe! Javisst, vi stod där sent på kvällen efter den goda middagen och väntade snällt tillsammans med de danska människorna på grön gubbe fast ingen bil var i sikte.

Danmark

Vår resa började på onsdagskväll med flyg från Umeå och byte på Arlanda. Fast vi höll på bli att bli kvar i Sverige...

Vi satt i godan ro på ”vår” gate och flinade åt ett par som tydligen fått veta att deras plan bytt gate och sprang som galningar, när vi blev varse… 

Ty att skicka två plan till samma destination med ungefär samma avgångstid är dumt. Att dessutom lägga gaterna (gäjterna) i varsin ände av terminal fem är ännu dummare. Och det absolut dummaste är att byta gatenummer i sista stund.. Ja – vi gick till fel. Helt fel. Men svettiga och flåsande (men lyckliga) damp vi ner på rätt säten till slut ändå.

400 trappsteg....

Vi hann med mycket på de här dagarna: Vi åkte sightseeingbuss, en sådan man kan hoppa på och hoppa av vars man vill. Vi såg tornet med 400 trappsteg med en vidunderlig utsikt över staden, den lilla havsfrun, "Den lille Havfrue" de många vackra statyerna, kyrkorna och alla tornen. Runt kyrkorna var det ofta murar för att grisarna som för längesedan sprang lösa i staden inte skulle böka upp gravarna. 

Fruen fyllde 100 år 2013 och föreställer den lilla sjöjungfrun från HC Andersens saga.
Hon är den mest fotograferade turistattraktionen i Danmark

Vi såg Köpenhamns universitet som numera är stängt för att det inte uppfyller kraven med uppkoppling och skulle bli för dyrt att modernisera om jag förstod det rätt. Men det stod kvar i all sin ståtlighet. Här forskade fysikern Niels Bohr som var med och uppfann Atombomben, det var dock inte hans mening när han studerade atomers egenskaper.

Ett av alla torn

Vi såg ett gammalt observatorium där den gamla rymdforskaren (Tycho Brahe kanske?) inte orkade gå i trappor upp till teleskopen utan byggde en ramp till kupolen och tog sin häst när han skulle upp och jobba.

Längst bort syns lyxkryssaren. den var mäktigt stor.

Vi fick höra historien om den hemlöse balettdansören som tjänade sitt husrum genom att berätta historier och som sedan blev världskänd, nämligen HC Andersen. Lite här och där fanns skyltar med hans namn på husen, det var ställen där han fått bott  och berättat.

Inte HC dock, men väl David med sin padda

Vi åkte den öppna båten i kanalerna och såg husbåtar, gigantiska lyxkryssare, vackra segelbåtar och underbara vyer. Vad guiden sa är dock outforskat eftersom han pratade engelska, tyska, ryska och danska i en strid ström om man säger så. Men vi såg desto mer.

Vi gick på matresa. Det går till så att man vandrar runt med en guide som berättar om stadens historia, visar kända platser och så äter man förstås. Vi åt smörrebröd och drack snaps på Köpenhamns första cafe/ restaurang för kvinnor. Här satt societetsdamerna i det fina rummet och arbetarkvinnorna i det andra.

Vi åt och vi åt..
Choklaeädbullar, mmmmm

Vi smakade goda ostar och körsbärslikör i en av saluhallarna. Vi åt wienerbröd i Köpenhamns äldsta bageri. Vi fick se godistillverkning i Karamelleriet. Vi fick smaka groed (gröt) i modern tappning. Smakade som risotto med nya spännande smaker. Vi åt musslor, jästa vinägerstrips och drack öl, mörkt och ljust. Vi smakade chokladbollar med rabarbersmak. Matvandring rekommenderar jag er att prova! Den tog fyra timmar, vi gick cirka en mil och den kostade 1200 kr och gick väl upp ett par kilon. (Nä skojar, det var bara provsmak på alla ställen)

Vi strosade och fascinerades av de gamla vackra husen överallt och de otroligt fina bakgårdarna. Målade i mörka ockrafärger, murgrönor som slingrade sig upp efter husväggarna. Stora krukor med mycket blomsterprakt. Kullersten på marken, pittoreska gröna, gamla trädgårdsmöbler… Ja, ser ni det framför er?

Typ..

Och så shoppade vi på stroeget förstås! Såå kul! Och hoppade undan för de miljoner cyklister som dundrade fram överallt. De hade egna körbanor mellan körbanan och trottoaren.

Gjorde som vanligt en komihåg- lista till mig själv till nästa resa:

-  Kom ihåg att det kan bli 30 grader varmt även i maj. Ha inte bara vårsverige-    kläder med dig! (typ jeans, jeans och jeans)

 - Ta med egna öronproppar, ty det är inte bara du som kan snarka.

 - Parkera dig nedanför tavlan med avgångar på flygplatsen. Basta!Vräk inte ut      dig bekvämt på gaten så att du eventuellt måste galoppera bara för att     flygbolagen bestämt sig för att förvirra ovana resenärer.

·         Och prova food tours i fler städer!

      Kram för idag!

Vissa dagar skulle det vara skönt att ha en sådan här lapp i pannan

*Av hänsyn till andra människor lägger jag bara ut bilder på dem om jag fått tillstånd 

eftersom denna blogg är offentlig.

Är din hjärna för trång?

Är din hjärna för trång?

Den 20 maj var en otroligt vacker kväll!!

"Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet"

Texten kommer för mig när jag går ner till stranden

Den första av de så härliga sommarkvällarna

Jag känner de knotiga grenarna genom mina tygskor

Fjolårsgräs blandat med barr och kottar ligger på stigen

Solen strilar genom barrträdens grenar

Havet spegelblankt, glittrande

Lågvattnet avslöjar bottnens ojämnheter
och gyllenfärgar sanden
Jag njuter stort

Naturlig konst är den finaste

Färgerna, dofterna och vetskapen om att vi har sommaren kvar

gör att lyckan känns oändlig

Mitt i allt slår vardagstankar till:


Jag bara undrar...

Det slår mig lite då och då när jag hör dumma uttalanden

Om andra

Hur kan någon liksom veta varför?

Varför gjorde någon si eller så?

Med vilken rätt dömer vi varandra?

Vi kan väl inte veta....?

Vart tog din förmåga att tänka själv vägen?

Det kanske är din osäkerhet som talar...

Fast det kanske är jag som ska ha överseende....?

Du har väl också en anledning antar jag

Trångt kanske?

Mitt råd är bara att använda din hjärna

Ruska lite på huvudet

Så kanske du förstår

Att det alltid finns en anledning

Jag ska sluta vara negativ nu

Det passar inte vackra bilder

Tänk dig för bara

I fortsättningen

Åsa allvetare fortsätter med att fundera över det här med att vara frisk...

Jag vet att alla som någon gång varit riktigt sjuk tänkt tanken:

"Jag ska aaaldrig mer klaga på nåt,bara jag får bli frisk igen!"

Jag har vänner som aldrig blir helt friska igen...

De får lära sig acceptera

Att leva livet stympat

Hur gör man det utan att bli bitter?
När allt tas för självklart när man är frisk

Hur gör man

för att fortsätta glittra och vara en solstråle när allt är tungt?

Jag skickar en stor kram till er som har det jobbigt

Kram för idag!