Vad jag är bra på:

Vad jag är bra på:

Jag är en jäkel på färger! 

Vill du veta något om svarthet, kulörthet eller hur olika kulörer kommer att upplevas beroende på var de finns, fråga mig, jag vet! 
Vill du ha tips på hur du ska tänka när du ska välja så ......"

Jag har en väldans tur som har ett jobb där jag får utlopp för mitt intresse och kunnande inser jag. Det har till och med blivit som en drog för mig att fundera ut vilket kulörnummer (ncs) olika hus, föremål och allehanda ting har. Ser jag mer borta ut än vanligt är det för att jag är uppe i det blå. Eller röda. Eller.. 

Jag gör allt jag kan för att peppa mig där jag går med allt längre armar med två skit-tunga matkassar på väg hem.

Långt däruppe bor jag, tänker jag självömkande

Jag befinner mig en kylig vintereftermiddag nere på stan och har en låååång uppförsbacke hem.

Suck! Jag kommer inte på nåt annat att skryta med som jag är bra på.

Jag anar tegelhusets rödfärg i gatlyktornas sken. 

Nä, tittar ner istället.

 Jag koncentrerar mig stenhårt på de fyrkantiga gatstenarnas rektanglar och gör allt för att inte minnas hur långt jag har kvar hem. 

(Jag vet att jag överdriver, det gör jag alltid)

Som tur är så har jag mina mjuka och vackra, gröna vantar jag fått av en fin vän i julklapp. Jag har fina vänner! 

Jag flinar mot vantarna som om de vore vännerna.

Hon tar beställningar till nästa vinter
Säg till mig om ni är intresserade!

  

Jag önskar att jag var tjugo igen. Då skulle jag med raska steg redan ha varit hemma. Just nu känner jag mig som en tjurig åttioåring. 

Livet är orättvist, tänker jag. 
Läpplutande och avundsjuk blänger jag på alla bilägare som åker förbi. 

Det är kallt och jag har ont i lillaste fingret där kassen skär in. 
Om jag låtsas vara halt kanske någon stannar och erbjuder skjuts?

Nä, gud vad jag är barnslig. Skärp mig.

När jag slutligen når min port springer jag upp för de 6 trapp- partierna och det känns som om de inte tänkte döda mig idag. 

Tänk om min önskan uppfylldes och jag fyllde tjugo istället för femtio? 

Låser upp och sneglar på min spegelbild i förbifarten.

Nä, det syns åtminstone inte, dubbelhakorna, ögonpåsarna och läpprynkorna gungar med när jag lufsar förbi.

Soffan ropar på den fortfarande gamla damen så jag dråsar ner. Lär bli kvar hela kvällen, men då får det bli så.
Lite rastlös eftersom Tv:n som vanligt inte lockar mig kommer jag på att en selfie kan bli kul. 
Ja, kul!!

Att se på, sen, när jag är ännu äldre...

Jag lutar huvudet mot en kudde och ler fint. Kollar på resultatet..
Inser 1 att mina smala läppar blivit lite fylligare av överläppsrynkor trots mitt leende - Plus!!
Inser 2 att mina kinder flutit ut mot kudden. Tur att den inte är hudfärgad. 
Nä jag får hitta på nåt annat.

Musik är lösningen på det mesta!

Spotify dundrar med Nina Simone
"I feeling good"
Ja det gör jag faktiskt
https://open.spotify.com/track/1VKsbTJ78G5bnfyoPz46LA?si=B1-FADisS96kBTswUBeZKQ

Jag blir på så bra humör att jag lämnar soffan för att piffa lite i mina rum, flyttar lite grejer i hyllorna. Får upp en gardin
Diggar, dansar och hmmar med i refrängerna



"Det är precis som mamma sa:
Det finns inget du vill gå igenom själv" Moneybrother
https://open.spotify.com/track/1e3Z54Eng96jH08eV9WoQc?si=s35JvVo5SAKjnylzjhndfA

Mamma❤
Hon fixade det mesta själv. Fort.
Precis som jag!
Med självförtroendet långt över mitt huvud sätter jag igång

Den nya väggspegeln i hallen bör få lämna sin golvplats
Jag måttar och ser att jag kan använda de gamla övermålade skruvhålen!
Inser när jag försöker hänga upp spegeln att trots min färdighet med den häftiga skruvdragaren med lyse i så skulle jag ha mätt...
Men! 
Med tjocka snören får jag upp spegeln på väggen!! 
Den lilla petitessen att snörena syns kan jag dölja med - nåt.. 
Sen..
Klart!
Ja, ja.. om jag böjer på knäna lite..



Vidare funderar jag på när jag ska bli vuxen
Eller, måste jag det. Egentligen?
Tror världen behöver oss
Oss med barnasinnet kvar

Klart slut från Storgatan idag
Blir surrkväll med kompis nu
Kram