måndag 21 januari 2019

Tjejfest, universum och att diska i takt





Om vår litenhet blev jag varse i morse. 
Den lilla röda pricken som är vår måne, och vanligtvis gul, blev rödare och rödare. Och härnere stod jag och glodde mot skyn, halvt ihjälfrusen för att det var tjugo grader kallt. 

Jag stod där påbyltad till tänderna för att få se pricken, men det var såå värt det. Jag blev ännu lugnare och tryggare än förut. 
Tänkte på mina små, små problem i livet. Som om universum brydde sig?

 Min lilla bubbla som är jag är en av cirka tio miljarder. Jag blundade och kände hur alla våra viktiga saker inte spelar någon roll i världsalltet. 
Vi kämpar mot sjukdomar och orättvisor, vi rakar benen, köper Porschar och vill ha kärlek och lycka. Vi gråter, skrattar, lever och dör. 

Jag fick lust att bo i ett hus ensam långt ute på landet men kom på att jag är mörkrädd. Vi är tio miljarder helt unika små bubblor! 
Självklara grejer men bra att bli varse emellanåt.


 I lördags mullrade det på Storgatan, skratten studsade mellan väggarna i min fortfarande taveltomma lägenhet. 

I min soffa, med musik i bakgrunden, tusen tända värmeljus för mysfaktor och värme delade vi gemensamma och vitt skilda erfarenheter denna lördagskväll och gjorde den till en välbehövlig energiboost mitt i tråkjanuari. 

Vi dryftade (lite) politik, rädslor, svek, glädjeämnen och våra finaste minnen bland annat. Vi spelade ett ”spel” som jag kan rekommendera:
 Vertell?s, heter det. 
Frågor som du gör djupa eller ytliga, du bestämmer själv. 

Nöjd somnade jag i alla fall inpå småtimmarna som en liten gris och snarkade säkert som en stor. Ja, det brukar bli så efter lite vin har jag hört.

Jag vaknade morgonen efter med ett leende på mina läppar – det höll i sig ända tills jag såg diskbänken.. 
Men inte ens den fick förstöra min uppåtgående glädjekurva. 
Med bh, trosor och tjocksockar drog jag igång gamla hits och diskade tametusan alltihop i takt. Och snabbt gick det.

Ikväll har jag städat lådor och tvingar mig själv nu att skriva mina tankar, allt för att inte fastna i TV-träsket. 
Min son och jag hänger i soffan, han kollar mobilen samtidigt som han kollar såpor. Jag sitter med snäckor i öronen med skön musik och koncentrerar mig djupt på mina ord. 
Ett sätt att umgås med sina barn! ........ typ.

Kram för idag!


Inga kommentarer: