Vita ben, Ryssland och Mello

Vita ben, vården, Ryssland och Mello

Tvätten är instoppad, mellon är avgjord, länderna rustar och jag smörjer in mina ben med brun utan sol. Fåglarna kvittrar, E4an brusar, vårdkrisen diskuteras överallt och jag pratar i telefon medan jag funderar på varför jag gått upp ett kilo.

Stort och smått, stora problem och små problem.

Men det är ju vår för f-n. 

Njut av att fåglarna kvittrar, av grönskan och solen och fundera inte så mycket.

Var inte avundsjuk, unna varandra lycka istället.

Rädda för framtiden tror jag att de flesta är. 

Men säg i vilket århundrade människor inte varit det?

Det är annorlunda nu...

Javisst

Men ändå

Njut så länge du kan

Av nu

Jomen min dag har annars varit bra. 

Jag har haft givande samtal, jag har lärt mig en del nytt. 

Jag har hämtat min dotter på tåget. Jag har tjatat lite på min yngste son och jag fick hejdå-puss när min käre åkte på jobbet i morse.

Nu sitter jag på balkongen och lyssnar på fågelkvitter, barnskrik och bruset från stora vägen. Inne dånar Tom Jones ”She´s a lady” Ja det är jag, tänker jag och diggar lite med huvet. Vår balkong är underbar. Utsikt, vilorum och lagom att fika eller slappa på. Behöver ingen strand i år, blir jag för varm går jag bara in och duschar.

Skärmen ser jag knappt, jag skriver bara det jag tänker.

Vad är viktigt? Att mina ben troligen är vitskära hela sommaren trots min kamp spelar väl ingen roll? 

Egentligen? 

Skulle Ryssland vilja krångla skulle vi inte ha något att sätta emot.
Vård kommer vi ALLTID att behöva, sätt rätt människor på rätt plats så kommer det att lösas. (Naivt?, Ja men kom på något bättre då)

Mina jävla ben kan få vara vita. Några kilo hit eller dit spelar heller ingen roll.

Viktigast är att vi gör det bästa av vår tid här.

Peppa varandra

Respektera varandra

Gör det du är bäst på

(Alla är bra på nåt)

(Gå med i hemvärnet)
(Bli landstingschef)

Och så vidare…

Kram för idag!

 [a1]