Att åldras är ofrånkomligt!

När jag blir gammal ska jag vara en sjusärdeles lycklig liten gumma!

Jag ska ha en rödrutig Dramaten och bo nära affären. Jag ska vara en käck gamling med kappa, röd hatt och snygga fotriktiga stövlar. Vidare ska jag gå på roliga P R O-möten åka på jordenruntresor.

Nuförtiden är jag lycklig men att inse hur min unga lekamen plötsligt inte orkar som förr är nedslående.

Jag har insett att jag redan passerat medelåldern, den är i min kommun 43,6 år.

Jag befinner mig alltså i övre medelåldern. (47 bast)

Eller övergångsåldern. Javisst, den har redan startat. Hujadamej!

·         Jag somnar inte på kvällarna även om jag inte somnat i soffan tidigare.

·         Jag svettas som en gris mellan brösten på nätterna (Usch att hon berättar tänker ni säkert)

·         Och jag funderar över livet titt som tätt.

Fast sån har jag ju varit hela livet kom jag på….

Vidare har jag märkt vissa kroppsliga förändringar.

Min rumpa, den har plattats ut och hänger lite mer, klinkorna dinglar liksom nedanför troskanten mer än de borde.
”Tantrumpa” typ.

Axlar sluttar lite mer än förut, och kraften i armarna tvinar. Min fjortonåring är starkare än mig!
Axellös och muskellös (inte att blanda ihop med muskulös) det är snart jag det.

Mina fötter har blivit bredare framtill, ni kan nog snart kalla mig Kalle Anka tänker jag.

Synen förändras i och med att man passerat fyrtio. Kisning måste vara motsatsen till rynkkräm.

Små krämpor blir ett samtalsämne varje dag. ”Har gamlingar verkligen inget annat att prata om” Minns jag att jag tänkte, då..

Inte är det någon som visslar efter mig på stan heller. Har i och för sig aldrig hört någon men skulle ha vart kul!
Nuförtiden visslar bara min sambo på mig när han vill ha något..

Mitt dagliga liv har också påverkats av ålderdomen, ve och fasa!

En dag i mitt övremedelåldern- liv kan se ut som följer:

Sitter länge på sängkanten och förbereder kropp och knopp på högre höjder.

Stapplar stötvis vidare till badrummet för att ta en dusch. Där inleds kampen för att nå överallt med tvål och senare handduk.

En rynkkräm insmörjes noga (Kanske jag borde ha börjat med innan rynkorna kom, men jag chansar)

(Kanske man kan smörja in rumpan också, har jag tur stoppar den upp ytterligare breddning)

Frukosten består alltid av samma hårda bröd (det är bra för tänderna) samma pålägg och en kopp kaffe.

Jag kollar noga nyheterna OCH vädret innan jag går på jobbet. Herre gud, det gjorde ju min gamla pappa!

När jag väl kommer till jobbet letar jag upp en stol då och då för att vila gambena.

Desamma har jag alltid böjt på när jag lyfter något tungt, men nuförtiden är det fasligt svårt att komma upp igen. ”Ååå hej” säger jag och tar i.

På jobbet är jag förresten snart äldst också. Jag som alltid var yngst. Hmm..

Dagen flyter på och in på mitt jobb kommer en "lite äldre" man. Han påstår att vi gått i samma klass..?

Jag fnissar till och undrar för mig själv om han har alla bestick i lådan, stackaren!

Jag slutar fnissa när jag kommer ihåg honom. Det innebär ju att jag också är "lite äldre"

När dagen är slut och jag kommer hem tänker jag oftast att jag ska göra det och det. Men mitt gamla jag sjunker ner i soffan och somnar direkt efter vädret nummer två denna dag.

Om jag ska på lokal för ovanlighetens skull så åker jag hem före tolv, det är dumt att inte vara pigg på morgonpromenaden.

På krogen förresten, där har de börjat släppa in mina barns barndomskompisar! De är ju bara 25 någonting!! Jag minns ju när de lärde sig gå!

Apropå mina barn så sneglar de menande på varandra när jag sagt något riktigt vettigt" De tror nog inte att jag märker det. Det gjorde ju jag och mina syskon åt våra föräldrar! (Fast de var ju gamla på riktigt)

*Anti- Rynkkräm ska det stå!

Det är svårt att befinna sig mittemellan.

Innan man vant sig!