MÄSSDAG!
På marknaden, eller mässa kallas det visst, trängs vi
tillsammans med hundratals andra. Vi strosar runt och kollar först utomhus.
Solen gassar vilket gör det behagligt att vistas ute, jag har klätt mig för
mycket naturligtvis men jag är på ett gott humör så att jag svettas lite ymnigt
gör mig inget, jag söker heller inget speciellt utan njuter bara av att befinna
mig bland så mycket folk. Konstigt nog njuter jag av det. Jag är i en annan
stad än min egen så jag behöver inte kolla efter kända ansikten och vara rädd
för att jag missar någon bekant. Men de blickar jag ändå möter visar glädje,
troligen för att det är en vacker dag efter åtskilliga regndagar på sistone.
Det hörs musik och sång från någon scen som vi inte ser.
Jaja, jag har ingen aning om vilka artister som ska vara här och på vilket
klockslag så jag kan lika bra lyssna såhär på lite avstånd. Jag nynnar lite…
hmmhmmhmmhnanana
- - Va? Sa du nåt?
- - Näe…
Jag blir alltid förnärmad när någon frågar vad jag sa när
jag nynnar, hörs det inte att jag diggar? Jag småler för mig själv och tänker finurligt att en vacker dag ska jag våga ta sånglektioner.... Då ni!
Alla säljare verkar så trevliga, de ler brett om man visar
minsta intresse för deras varor. Jag ler blixtsnabbt tillbaka men tar små kliv
från deras monter så jag inte ska lura fram dem, både för deras skull och för min.
Vi ställer lite frågor om vissa varor vi är liite intresserad av och en
skånsktalande försäljare brer på och vill att vi ska förhandsboka. Just vi ska
få mässrabatt ända fram till julen som ligger fem månader bort minsann. Vi
tackar men tackar nej.
I matmässhallen trängs miljoner lukter, både från mat,
bakverk och svettiga människor. Hm, jag njuter av det rökta renköttet, kväljs
av det feta oset från munkarna, vitlöksdoften från oliverna får mig att dregla
men svetten från männen som skickligt håvar upp dem från lagen luktar svett
blandat med eau de Cologne (heter det så nu för tiden?) nja, rakvatten säger
vi, det är lättare att stava till. Jag bestämmer mig för att de får skylla sig
själva att jag inte handlar av dem.
Kön till munkarna vid entrén innehåller trettio munksugna
människor som allihop i handen håller ett eller flera barn med stora glansiga
ögon riktade mot munkarna. Munkarna är nämligen frestande glaserade med marshmallows,
strössel, vit och brun choklad, nonstop och kokos. Jag har en beställning
hemifrån på munkar så jag funderar på att säga att de var slut när jag ser kön.
Jag tänker att jag ska ta en liten sväng in i hallen före jag handlar de
förbannade munkarna. Som tur är så finns det fler som säljer munkar längre in.
Jag blir först i kön där och tänker att jag borde vara smartast här inne.
När vi ska ut möts vi av barnvagn efter barnvagn… Hur tänker
man när man tar med sig barnvagnen in i trånga hallar överfulla med människor? De
stackars mödrarna, ja det är oftast mödrar som styr vagnar på marknader, tittar
ursäktande och försöker ta sig framåt. Stannar de för att titta på något
stoppar de upp cirka hundra människor efter sig och försöker de skynda sig igenom
hallen blir man själv stressad för att man måste flytta och ge plats. Jag
gjorde det en gång på en utomhusmarknad och aldrig mer. Kanske är alla dessa
barnvagnsmänniskor på marknad för första gången tänker jag. Snart blir de
varse!
Vid sin disk står en man från något fjärran land och säljer
en otroligt smart grej som kan hyvla, pressa, skiva, knorra (han fixar
potatisskruvar) med ett litet smalt verktyg! Vi två vanligtvis ohyggligt smarta
människor faller för hans knaggliga svenska övertygande snack. Vi köper den
smarta ”grejen”
Naturligtvis får vi den inte att funka lika lätt när vi
kommer hem… Vad trodde vi egentligen?
Mitt i alltihop kommer en handikappad kvinna som halvligger
ner i sin permobil, eller vad det heter. Hon rattar sitt fordon sakta och
tålmodigt med två fingrar, jag går bakom henne och ser hur folk tränger sig före.
Släpper hon fram en så kliver tio förbi. På hennes sida är jag! Klart att hon ska få gå på marknad! Hon har liksom
inget val än att ta sitt åkdon och tränga sig in. Jag blir lite arg när jag ser
hur folk nonchalant tränger sig förbi. Några småkillar omringar henne och låter
örrnn, örrnn. Jag öppnar munnen för att be dem skärpa sig men en av deras
kompisar ber dem sluta. Smarta barn finns också!
Vi provligger sängar och provsitter soffor, en liten flicka
har fått tag i dosan till en säng som hon kör upp och ner i racerfart, det ser
kul ut och jag skrattar till men slutar kvickt när jag får en arg blick från en
vuxen som står bredvid henne och försöker få henne att sluta.
I en hall sitter hantverkskunniga människor som har tryckt,
format, sytt, designat och använt sina kunskaper för att få oss andra att köpa
deras vackra verk. De stolta ler, de blyga tittar ner och de luttrade pratar på
och försöker locka. Jag tillhörde nog de blyga när jag försökte få egenhändigt
gjorda nylonstrumpedockor sålda. Klart
jag ville få mina saker sålda men jag var livrädd för att ingen skulle köpa
något av mig. En kvinna med vackert handblåsta glaslampor har flera hänförda människor
runt sitt bord, kvinnan bredvid med broderade dukar sitter ganska ensam.. Jag
känner nästan för att köpa en duk bara för att hon ska få känna stolthet för
all tid som hon säkert har lagt ner på sina vackra dukar men som inte är lika
populära idag.
Eftersom vi har olika intressen så delar vi på oss och jag njuter
av att kunna kolla på vad jag vill en stund.
Jag har ingen som helst köplust idag och är som sagt inte på jakt efter
något speciellt så jag finner mig själv som iakttagare av andra människor
istället. Det har börjat dugga och de förr så glada människorna går nu med
mungiporna riktade nedåt. Kassar dinglar från deras nävar och jag får lust att
fråga vad de köpt. Jag får lite lust att köpa något bara för att lyckligt kunna
öppna mina fynd när jag kommer hem. Vi har som sagt bara köpt feta munkar och
en supergrej som kommer visa sig att den inte funkar när vi kommer hem, fast
det vet jag ju inte där och då.
Förr på marknader kunde man nästan räkna med att tappa bort
varandra, nu för tiden går mobilerna varma ”Var är du?” ”Vid husvagnarna” ”Aha,
jag är vid poolerna” ”Ok”
Vi ses vid trädgårdscafeét en stund senare och hittar där hembakta
jättestora kanelbullar och gott kaffe. Snabbmatsförsäljarna lockar oss inte.
Här finns trädgårdsmöbler och mycket gröna växter som i en oas mitt i stressen
och trängseln runtomkring.
Som tur är så är vi nöjda bägge två efter fikat och strosar till
bilen som vi smart parkerat på andra sidan stan för att slippa betala
parkering. Ok, snålt, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar