Alla mina jag!

Vi måste alla tackla vardagen vare sig den innehåller glädje eller sorg.
Jag har levt mig in i hur det kändes just där och då och förmedlar här de känslorna till dig.
Blunda emellanåt och fundera hur det kändes för dig.

ATT ÄLSKA

Jag bubblar!!

Jag blundar och ler och ler och ler.

Jag älskar. Allt känns underbart!

Det finns inga gränser för mitt välmående.

Jag fyller mitt bröst med djupa andetag och pyser ut luften i näsan.

Det kittlar och pirrar inombords.

Jag ligger på rygg och sträcker ut mig raklång och känner hur aptiten på livet fyller mig. 

Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vara ledsen mera.

En lycklig liten klump placerar sig i min hals.

Tårar trillar, alla problem är borta.

Himlen långt däruppe ger mig hopp och styrka.

ATT HATA

Såå fruktansvärt förbannad!

Jag kokar och andas tungt.

Mina ögonbryn dras ihop.

Munnen blir till ett smalt streck.

Pulsen dunkar hårt i mitt bröst och i mina tinningar.

Tårar bränner, jag lägger en hand över min mun för att hejda orden som vill komma ut.

Det känns som ett stort hål i magen, jag känner ingen hunger.

Vill hämnas, denna hemska känsla gör ont och bränner. 

ATT VARA HOPPFULL

Snart..

Det är ordet som fyller mitt huvud.

Jag andas lugnt, vet att snart kan jag göra mina glädjeskutt och skrika mina lyckovrål.

 Planer smids, allt kommer att bli såå bra!

Det pirrar i mina ådror.

Förväntansfull trippar jag på tå. Jag studsar fram.

Jag är glad varje stund.

Alla problem löses på nolltid.

Allt är enkelt. För snart…!

ATT VARA LEDSEN

Orkeslös tar jag mig fram, min mun är ledsen och orkar inte le.

Jag drar med mina händer genom håret gång på gång som för att få tröst.

För att förstå.

Tung känner jag mig.

Det är svårt att fokusera på någonting verkligt.

Mitt huvud faller fram.

Tårarna rinner och rinner.

Jag vill inte möta någons blick.

Jag vill vara i fred.

ATT VARA GLAD

Jag sjunger.

Vinddraget gör att mitt hår blåser och snurrar runt mitt ansikte.

Med rutorna nervevade och musiken dånande skrattar jag högt.

Munnen gapar och tänderna blottas.

Magen skuttar av glädje.

En varm känsla som gör att inget berg känns för högt.

Fräknar och bilringar är bara vackert en sån här dag!

Hela jag känner mig vacker.

ATT SAKNA

Magen drar ihop sig.

Det känns som om jag ska svimma.

Benen viker sig och jag sjunker kvidande ner på knä.

En outhärdlig smärta i mitt bröst.

Jag förstår inte?

Tårar sprutar ur mina ögon.

Mina armar hänger kraftlöst utmed mina sidor. Det finns ingen kraft i något hos mig.

Jag fokuserar på att överleva.

Saknaden har fått mig att tappa min lust till allt.

ATT BARA VARA

Jag drar upp täcket till hakan.

Jag ligger kvar hela dagen om jag vill.

Skönt utan krav och måsten.

Idag är en dag då jag bestämmer själv.

Jag är inte glad.

Jag är inte ledsen.

Jag är!

Jag väntar på att jag ska bli hungrig.

Å vad jag mår bra!

ATT VARA SVARTSJUK

Likt lavan ur en vulkan väller de upp, de svartsjuka känslorna.

Känslan inifrån gör ont, den fräter och bubblar på dess väg från misstanke till verklighet.

Magen hotar att gå sönder, en krampliknande smärta gör att ingen som helst föda behövs.

 Jag kryper ihop, kan inte längre skilja rätt från fel.

Känslan att bli sviken, lurad och överkörd hotar att förgöra mig.

Lavan bränner i mitt inre. Jag vill inte mera..