Nu lever vi livet 😊
Varsågod! Jag vill få dig att njuta av mina naturbilder och le igenkännande åt mina texter!
lördag 18 juli 2020
Du är unik
Nu lever vi livet 😊
tisdag 2 juni 2020
"Back to the roots"
Jag sitter i växthuset och lyssnar på min käres numera gulliga slummersnark, han
har jobbat en lång dag och är slut.
Regnet trippar på taket och hundarna, som inte gillar regn,
sover på golvets stenplattor. Pelargonerna står i vackra färger runt omkring
oss, alla våra små plantor (Aster, Lejongap och Stockrosor bl a) gror i sina pyttekrukor och längtar ut. Det känns som om
de ropar: ”Släpp ut oss, vi är stora nu” Jag svarar dem: ”Till helgen, jag är
rädd att ni fryser ihjäl annars” "Men åå" svarar de otåligt.
Min skrivlust fick mig att hämta datorn så nu sitter jag här, tittar ut och insuper små solrosor, jordgubbsplantor, syrenhortensior, dahlior, rosor, stormhattar, doftschersminer, körsbärsträd och alla de andra växterna och buskarna. Trädgårdsmöblerna, den nya flaggstången, de rostiga tunnorna som kommer fyllas med gulorange krasse, de nysådda rundlarna, perennerna vi satt, fontänen och allt det andra. Mmmmm.
Vi har mycket att göra här, både ute och inne, men det viktiga är inte att komma till målet. Det viktiga är att trivas under tiden. Att inse att vad som helst kan hända oss medan vi längtar efter målet. Att inse att lyckan inte finns där borta, utan här och just nu.
Små, små ögonblick som vi
kan fånga om vi ser oss omkring. Jag tittar djupt in i pelargonen på bordet, den
är så vacker att jag blir överväldigad. Hundarna är trygga och lyckliga för att
husse är hemma och min käre säger att han älskar mig.
Vad är viktigt? Jo att vara trygg, att våga känna tillit och glädje och att finnas där för sina barn och varandra. Allt runt omkring som påverkar oss är inte viktigt. Egentligen.
Vi pådyvlas i annonser om hur
lyckliga vi blir om vi har det och det. Och det…. Tänk efter vad just du blir glad av och gör det!
Ljuset på bordet fladdrar till, junikvällen är ljus men lite
grå, jag pumpade cykelmuskler till och från jobbet idag och känner mig duktig.
Rätt mat, motion och ett glas vin då och då får mig må bara gott. (Och så lite choklad
förstås)
Nu är det sommar!
Jag önskar er en trevlig
Samt så önskar jag alla restriktioner all världens väg
måndag 18 maj 2020
Vi håller ut, lagar symaskiner och älskar jord!
Kunde jag sjunga skulle jag sjunga som de femtio artisterna – Vi håller ut!
https://www.facebook.com/179932420682/posts/10156797899365683/
(länk till låten)
Det kommer en tid efter det här, jag förstår att du som är vanligtvis är ensam är än mer ensam just nu <3
Sänder dig en extra kram och ber dig skriva till mig om du vill och behöver.
Jag lovar lyssna.
Fast jag tänker inte skriva mer om viruset idag, det är det nog många som gör, jag tänker skriva om det jag brukar - nämligen humor och hjärta.
Vi får se om jag lyckas få dig att le. Lite i alla fall.
Sköna maj välkommen! Typ.. Jag promenerar ner på stan iklädd täckjacka och vantar, mina perenner vill ut och tjocksockarna slipper vinterlådan ett tag till. Suck!
Nej, inte börja gråta nu, jag skulle ju få dig att le. Jag kan berätta hur jag lyckades få en stridsmaskin att bli en symaskin istället.
En ny bekantskap hamnade bredvid mig i soffan på ett kalas, jag frågade på mitt väluppfostrade sätt vad han jobbade med: ”Jag lagar symaskiner!” ”Eh, jaha. Va kul, så intressant!” svarade jag. Jag visste inte riktigt vad jag skulle fråga mera om det så det blev ganska tyst, vi fortsatte istället att lyssna på sorlet runt omkring. Kalaset tog slut och ett par veckor senare frågade en vän mig om jag kände någon som kunde laga symaskiner.
”Jaa, det gör jag!” (ser ni mitt leende?) (typ segervisst) Jag ringde direkt och frågade en troligen mycket förvånad man om han kunde laga min väns symaskin. Jag märkte inget av om han tyckte det var konstigt utan kände mig bara som bästa kompisen ever. Det gick väl en vecka tills jag av en gemensam bekant fick en liten undring varför jag hade frågat just honom.
”Han jobbar ju med det!” svarade jag självklart. Den gemensamme bekantingen var min son som sa: ”Eh, mamma, han lagar stridsmaskiner” Efter några sekunders tystnad började han skratta, jag kände hur jag i min ensamhet rodnade ända ner på halsen. Djup suck, förlägenhet och sedan log jag i mjugg, eller vad det heter. Jag tror min son skrattar fortfarande. Haha, och eftersom jag berättar det här förstår ni att jag kommit över det. (Det visade sig att han faktiskt kunde laga symaskiner också, slutet gott, allting gott)
(Och jag har kollat hörseln)
Rabarber - växtkraft! Om en månad är den nära 1,5 meter hög |
Jag glömmer ofta vad jag nyss tänkte - Ibland blir jag sådär hisnande glad när jag kommer på någon smart/ rolig idé. Fast ibland blir man ju avbruten mitt i tänket liksom, men den där fantastiska grejen går ju att göra senare, tänker man.
I övrigt odlar jag växter, planerar nya rabatter och placerar ut
pallkragar med min käre vän. Vi planerar och planterar, gräver och drömmer om ännu
mera blommor än i fjol. Jag bara älskar det. Växter är livgivande och gör en
harmonisk. Att gräva i jorden, få svarta naglar och se de små fröna gro är
livet.
Nåväl, klockan är nio på kvällen, det är ljust och fint
ute, jag lyssnar på Beatles, min yngste son med flickvän steker hamburgare och
jag känner en frid i livet som jag inte gjort på många år. Jag kanske äntligen
börjar bli vuxen. Jag har inget mer att skriva om idag utan uppmanar
bara er att ta hand om er i dessa dagar!
Respektera
Acceptera
Men lev ändå
*Citat Katarina Edlund <3
Kram för idag! |
söndag 26 april 2020
Den tid vi lever i just nu... Tankar från nära och kära
(Vet inte om länken går att öppna, sidan är omgjord sen sist..
Låten är iaf "Human" med Rag´n´Bone Man)
måndag 30 december 2019
Kära Allvetande......"
Jag vill att du släpper ner, kastar eller skjuter, hur du nu gör, lite extra kärlekspilar till de som hjälpt mig med goda råd och kärlek när marken gungat för mig ibland
söndag 15 december 2019
Om kvinnlig intuition, jul och att våga lita på andra människor...
- Jag haltar, ser sämre, nattkissar och oroar mig som en gammal kärring.
Femtio nya rynkor har kommit och jag har lagt ut, men på något sätt så är allt ändå som det ska. Jag ska inte se lika ung ut som min 25-åriga dotter. Jag ska inte kunna göra volter. Allt har sin tid även om jag aldrig slagit någon volt förr heller. Jag ska luta mig tillbaka och vara en klok gumma nu.
Fast klok har jag alltid varit även om jag inte alltid litat på mig själv.
Dumt.
Min kind är nämligen full med skägg, jag vet att det inte är något att skämta om men jag hade ingen aning om att jag hade skägg.
I spegeln. Skägg!
Kollar jag i vanliga spegeln eller drar med handen ser och känns min kind bara len och fin ut, men i förstoraren växer det. Jag fick lust att raka mig, jag såg nämligen en mans-kind där.
Och mina typ ”plockade” ögonbryn såg ut som en oansad Fiffi. Nä, usch så jag säger, men det är säkert. En bred rand sådär. Tur att jag är för ovig för att vika mig dubbel för att kolla hur hon ser ut i spegeln, då skulle jag kanske dö istället. Nä nu blir det inge mer sånt. Lovar.
Någon som vill köpa en förstoringsspegel förresten?
söndag 15 september 2019
Fånga din livsglädje innan det är för sent!
Samt att våga prata om det.
Jag gör det.