Aprilväder…
Ett smartare jag hade valt gummistövlar den här aprildagen.
Grusvägen som töat fram är full av vattenfyllda gropar som är väldigt många och
ligger tätt, tätt. Jag halvhoppar lite klumpigt emellan.
Solen kämpar mellan de täta molnen för att nå fram i någon
liten springa. Jag anar den först, kisar hoppfullt mot den ljusa lilla pricken
och känner den plötsligt när jag byter riktning och värmen når min rygg, jag
vänder mig om och vill utbrista välkommen. Jag fäller ner huvan och ler stort
och fånigt. Tänk att vår självklara livsuppehållare kan locka fram glädjen så
lätt. Jag struttar (ja, det är säkert) gatan fram och känner hur livet ler
några minuter tills jag snabbt som en vessla drar på mig huvan när spöregnet
blöter ner min dunjacka. Inte så smart val en aprildag, jag vet, men dagen är
råkall.
En aprildag är som livet självt – Glädje och sorg -Sol och
regn, om vartannat. Ena dagen känns det som om vi aldrig ska kunna le igen, att
livet är slut och inte värt att levas. Någon nära kanske gått bort och smärtan
lägger sig som ett tungt täcke, benen bär inte. Regn, grått regn.
Nästa dag är vi kanske nyförälskade och skulle kunna klättra
upp och hämta månen bara genom att sträcka oss tillräckligt, munnen kan inte
sluta le. Känslan när man blir förälder är en sådan dag, lyckan har inga
gränser och livet blir fullkomligt. Solen lyser på oss.
Jag har sått frön, många, många frön. Tyvärr skriver jag
inte på fina små pinnar vad jag sått utan tänker varje gång att ja, ja, jag
kommer ihåg. Haha, inte en suck att jag minns, jag lyckas lura mig själv varje
år. Men när en liten, liten, grön prick i den bruna jorden blir större och större
slår hjärtat volter.” Jaaaa, det lever” är min första tanke, i det läget spelar
det inte så stor roll vad det är. Det lilla livet är så välkommet. Pojke eller
flicka – Välkommen! Drakmynta eller Humle – Välkommen till livet! Solen lyser!
När livet når melankoli är det nyttigt men jobbigt för en
sån som mig. Jag blir rastlös. Men livet består av alla de ”vanliga” dagarna
också. De som måste genomlevas för att nå helgen liksom. I min rastlöshet ser
jag på serier, de norska och danska serierna lockar mig mest, eller de på
engelsk landsbygd. De där, där människorna ser ut som vanliga människor. En
mulen dag, typ.
Men visst har allt blivit lite konstigt? Gamla Sverige känns
annorlunda. Nonchalant och lite farligt. Jantelagen tycks vara utrotad och det
är ju bra men det känns som om den har passerat gränsen lite. Nu är alla bäst,
vi ska trampa lite nonchalant på varandra och le oförstående. Bli hårdhudade
och inte bry oss så mycket. Om nåt. Jo, influencers är ju viktiga. Sunt förnuft
är inte så viktigt, huvudsaken att vi syns och armbågar oss fram. Vi promenerar
inte gärna efter mörkrets inbrott i våra städer. Unga människor lockas till
snabba pengar om de säljer droger och vi läser om dödsskjutningar varje dag,
inte bara i de största städerna.
Håhåjaja! Alla generationer har suckat när det gäller
nästkommande men nu känns det som om allt håller på att gå överstyr.
Eller så håller jag bara på att bli gammal 😊
Kram från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar