Kompatibla människor, är du och jag det?

Kompatibla människor

Jag ligger under mitt mjuka fluffiga täcke, huvudet vilar på kudden som format sig efter min nacke, mmmm såå skönt. Jag gnuggar mina små ögon som ett trött litet barn.

 Min egen sovvärme finns kvar och det är sådär mysigt och varmt så att jag helst skulle vilja ligga kvar hela dagen. Det är söndag så jag kan faktiskt om jag vill. Det prasslar mjukt när jag sträcker på armar och ben. Påslakanets vinröda färg ser svart ut i det svaga ljuset i fönsterlampans sken från köket. Persiennerna gör mitt kombinerade sov och TV-rum mörkt men en blick på klockan säger att det måste ha börjat ljusna så smått därute. Jag drar in ett naket ben under täcket igen.

Jag blundar och tänker att jag borde passa på att somna om. Lägenheten är så pass städad att det duger åt mig och jag har egentligen inget jag måste göra idag. Gäääsp, jag kan lugnt ligga kvar och sova ett par timmar till.

Men min inbyggda rastlöshet gör att hjärnan går igång:

Hm… min kudde har anpassat sig efter mitt huvuds form..

Anpassningsbar, överensstämmande, kompatibel… Det sista gäller datorer tror jag, men det betyder ju samma sak... Kompatibel människa, är jag en sådan tro? 

Är du?

Jag bestämmer att det är när man anpassar sig efter andra människors önskningar och viljor för att de ska må bra och för att de ska tycka om en`! Man vill ”passa ihop” med sina medmänniskor. Det här är en helt naturlig sak, för det gör alla sociala och normalt funtade människor för att allt ska flyta på.

Om jag träffar dig vill jag ju att du ska trivas och känna dig bekväm med mig, jag vill bekräfta det du säger men även säga min mening om jag har en annan åsikt, det kallas att ha ett samtal eller diskussion. 

(Å herrregu vad jag låter klok idag)

Huvudsaken är att man inte går över gränsen och glömmer bort vad man själv vill och tycker bara för att bli omtyckt.

I ett förhållande, vare sig det är med en partner eller en vän, är det viktigt att man anpassar sig.

Eller – det är viktigt att BÅDA anpassar sig

Respekt, tillgivenhet och lyhördhet

Är viktigt.

Det är lätt att viljan att det ska fungera är större än medvetenheten om vad man själv vill ibland.

Jag vet vad jag är bra respektive dålig på

Jag är lite för anpassningsbar, lite för godtrogen och lite för misstänksam. Mycket fantasi har jag, är lite för nyfiken ibland och mycket påhittig.

Fruktansvärt lat emellanåt och samtidigt pedantisk.

(vissa dagar bara) (långt mellan gångerna)

Jag kan bli överglad och överledsen, men även befinna mig däremellan.

 All i ett liksom.

Typ ganska normal (tror jag)

Jag vägrar att leva mitt liv i tristess och dö ångerfull utan att ha skrattat, levt och njutit så mycket jag bara kan. Jag är ingen väntare, det ska hända saker för att jag ska må bra. Kalla mig rastlös för det gör jag själv

Jag känner mig lugn och trygg i den person jag är.

Men märker du att jag bara ler fånigt åt allt du säger så har jag nog fullt upp med kompatibiliteten, (haha, vilket ord det blev) putta till mig då och säg åt mig att skärpa mig.

(Men rätt vad det är kanske jag gått och blivit kär, då ler jag också fånigt)

Kram för idag!

I nästa blogginlägg så lovar jag härmed att det ska bli helt färska utebilder. Ty jag har snart fotat allt som är värt att fota i lägenheten tror jag.