Vadå ålderskriser?

Här kommer en vidareutveckling av ett tidigare Facebook-inlägg

Vadå, ålderskriser??

Jag passerar en massa åldrar varje dag jag!

Halvsju på morgonen vibrerar min mobil, jag sträcker ut en gammal stel arm och försöker nå oljudet utan att släppa in för mycket kall luft under täcket, känner mig som om jag passerat 90-årsstrecket.

Pallrar efter femte snoozen mig upp, stapplar in i köket, och tar på mig medelåldersmorsa-rollen:

-          Klockan är sju, upp nu, ropar jag.  Jag hinner med tre rop till innan min underbara tonåring ropar tillbaka att jag kan sluta tjata, han är på väg upp!

Bussen kommer en stund senare och tar min son ur mitt närområde några timmar.

Ikläder mig tio minuter senare en sportig outfit och tar min morgonpromenad. Känner mig ungdomlig och spänner skinkorna lite extra för varje steg. (kan kanske få ofrivilliga läten därifrån på ålderns höst att dröja några år)

Hem för dusch, det gäller att nå överallt med tvålen fast kroppen blitt äldre, klämmer ut en skvätt silverschampo för att dölja några få grå. Plockar några brynstrån och några på nedre frambenet, undrar om de också blir grå? (Alla strån, överallt? Hm… Ja ni hajar)

Passar på att diska och plocka på min väg till kläderna i sovrummet. Skogen glor in och undrar om jag är knäpp som går naken sånär som på trosorna, jag suckar och svarar:

-          Jag bryr mig inte, jag är i ”jag gör det som faller mig in-åldern”

Skulle jag ha full insyn skulle jag däremot INTE gå omkring halvnaken.

-          Okej, svarar den närmsta granen och fortsätter glo så kottarna rasar. Hen är nog ledsen för att jag inte är 25.

Yrkeskvinnan 30+ med siktet inställt på att sälja tar vid. Med håret uppsatt och alla hemmatankar lämnade kör jag min lilla praktiska bil till jobbet.

När det för några år sedan blev vanligt att alla skulle kallas för ”proffs” inom sitt yrke kändes det konstigt. ”Proffs” det är väl typ en Gunde eller en Stenmark? minns jag att jag tänkte.

När någon kund nu för tiden frågar mitt proffsjag om jag är expert så svarar jag ja och ler. Ja, jag ler ända tills de har ställt sin fråga och jag slingrande säger att jag bara ska gå och kolla en grej. Återkommer och kan i detalj redovisa svaret på deras fråga.  Jaja, ingen kan allt. (Klokåldern)

Medan jag käkar min lunch berättar jag för kollegorna om den praktiska mangeln jag köpt samt discot jag ska på i helgen.

-          Lakanen blir såå släta! Ska förresten torka skorpor inatt och lägga i mina diskade påsar när jag kommer hem! Jag ler så min första glugg syns. (Nä, det kommer ingen mer tand därinne) Lite äldre  alltså!

Jag drar ett kort andetag, blir ung igen, och fortsätter:

-          Åldersgränsen är 25! Tror ni jag kommer in? säger jag och glufsar i mig ännu en bulle.

Mina härdade kollegor ler överseende åt min dumhet och skrattar lite besvärat, de tror att jag skojar!

På eftermiddagen lyfter jag ner tunga visningsex (inte visnings-sex) av klinker till mina kunder:

-          Oj, du behöver minsann inte gå på gym du! utbrister de imponerat.

-          Nä jag får ju min träning här, svarar jag, och ler emot dem, och känner mig som en manhaftig urstark ryska som just stött iväg sin kula.

Nästa kund är en man som verkar tycka att jag ser gammal och skröpplig ut, för jag får hjälp med ALLA lyft.

-          Tack, säger jag tacksamt.

 

”Pling” säger min mobil. Jag drar mig diskret mot kassadisken där jag förvarar min mobil, sneglar mig omkring lite hastigt, klickar mig fram till messenger och ser att min käraste skickat en puss.

-          Aha, det var han va? säger min kollega när hon ser mina kinder.

-          Mm, nickar jag och småler blygt. Å där blev jag fjorton. Fjorton och nyförälskad.

Fast jag tror att man kan vara 95 och nyförälskad också, det gäller då bara att komma ihåg i vem.

Butiken där jag jobbar stänger klockan 18, jag låser och skyndar till min bil, handlar lite kaffe och mjölk där det är billigast och kör hem. Klok människa i övre medelåldern.

Väl hemma vill min käraste att vi ska se på film. Han har lagat god middag och köpt gott vin. Mm, ung och kär!

Vi äter med våra söner, sätter igång filmen, och jag genomgår en förvandling igen!

Efter halva filmen sitter jag och snarkar med öppen mun, de andra väcker mig då och då. De säger att det är för att de inte vill att jag ska missa något men jag vet att det är för att mitt snark gör att de inte hör filmen. Gammal återigen!

Underbara liv!